NTIF – Nordic Translation Industry Forum – har blivit en institution på den skandinaviska översättningsscenen och har återkommit varje år på senhösten i ett decennium – under ledning av branschkännarna Anne-Marie Colliander Lind och Cecilia Enbäck. Eventet riktar sig snarare till språkföretag än till frilansare, men många frilansare har ändå valt att delta under åren, trots den väl tilltagna deltagaravgiften, för att få bättre koll på vad som händer på nästa nivå i näringskedjan. 2020 års event var planerat till Reykjavik. Detta tilläts inte av kända omständigheter, utan NTIF bantades till en mindre fysisk session i Stockholmsområdet och några uppkopplade orter, för att slutligen bli ett rent digitalt event på plattformen Remo. Vi från SFÖ som deltog måste ändå buga oss och konstatera att NTIF 2020 blev så bra som lät sig göras. Själva inloggningen var inte helt självförklarande, genom att man måste anmäla sig på eventbrite.com, skapa ett konto på Remo och därefter, i bästa fall, ta sig in på NTIF. Den ordningen lämnar utrymme för förbättring.
Remo var en tilltalande upplevelse. De inloggade fick sätta sig vid bord med åtta deltagare (där en person hade uppgiften att leda samtalet). Jag besökte ett antal olika bord under eventet, och samtalen flöt lika enkelt som de skulle ha gjort IRL.
Huvudprogrammet under de tre timmarna (som hade vunnit på en och annan inlagd kisspaus) var klart givande. Futurologen (hmmm?) Magnus Lindkvist talade medryckande och entusiasmerande om framtidsscenarier och hur vi kan välja (eller inte välja) att tänka, och Anssi Krol om den nya tiden med digitala möten och om att bara se varandra i en tvådimensionell ruta – något som de flesta av oss har fått vänja sig vid under 2020, och som vi har konstaterat leder till otippade konsekvenser.
Heder åt NTIF som på kort tid lyckades stöpa om sitt koncept till ett fungerande format. Vi hoppas att få träffa er IRL nästa år!
