Kvalitet i undertextning

Vem av oss har inte sett ett fel i en undertext någon gång, eller förvånats över att undertexten inte stämmer med dialogen? Det finns flera anledningar till detta, inte minst skiftet från tal till skrift och den nästan oundvikliga komprimering som det begränsade utrymmet ger upphov till. Dessa faktorer innebär att budskapet måste omformuleras och resultatet blir kanske inte det tittaren förväntat sig.

Dessa omformuleringar och andra lösningar tolkas ofta som felaktiga av tittare, som kan ha varierande god kunskap i källspråket. Och det är detta sista som är anledningen till att undertexter blir utskällda: tittarna har tillgång till källtexten och översättningen samtidigt. Det är få andra översättningsformer som är så sårbara som undertextning just på grund av detta. Varje dag i rutan utsätts den undertextade översättningen för granskning från ibland upp till miljontals soffkritiker – undertextaren är med andra ord inte så lite uthängd i sitt arbete!

Modellen, som internationellt är känd som FAR-modellen, har använts i flera vetenskapliga studier av undertextkvalitet och finns även inbyggd i undertextningsmodulen i Trados. FAR-modellen, som borde heta FAL-modellen på svenska, mäter kvaliteten inom tre distinkta områden relevanta för just undertextning: Funktionell ekvivalens (Functional Equivalence), Acceptabilitet (Acceptability) och Läsbarhet (Readability). Den är baserad på felanalys, vilket är tråkigt, eftersom den inte kvantifierar bra översättningslösningar, utan bara bestraffar översättningsfel. Detta är dock oundvikligt, eftersom det är mycket lättare att objektivt enas om vad som är fel, än vad som är extra bra, vilket är mer subjektivt.

Acceptabilitet är det andra som modellen mäter kvaliteten på: hur bra är målspråket? För att undertexter ska kunna läsas så enkelt och smidigt som möjligt innan de efter några få sekunder försvinner ur rutan måste svenskan (eller vad det nu är för språk) vara grammatisk och idiomatisk. Förutom grammatik och idiomaticitet straffas även stavfel här.

Det sista området som modellen undersöker kvaliteten inom är döpt till läsbarhet, vilket kanske inte är en helt transparent term här. Det handlar i alla fall om hur lätta undertexterna är att läsa utifrån ett undertextperspektiv. Man ser här på olika tekniska aspekter av undertextning: att raderna inte är så långa att de inte ryms i rutan, och att texterna ligger i bild tillräckligt för att tittarna bekvämt ska kunna hinna läsa innehållet i dem. Men man tittar också på att interpunktion och kursivering blir rätt.