Hieronymus – heligt förbannad

Eusebius Hieronymus Sophronius föddes på 340-talet evt. i Stridon, som troligen låg nära Ljubljana i dagens Slovenien. Hieronymus var kortvuxen och spenslig men hade en järnfysik och en vilja som kunde försätta, om inte berg, så åtminstone omgivningen i uppror.

Hieronymus anlände till Rom på våren 354, i avsikt att skaffa sig boklig bildning. Han var inte den som satsade på att vinna vänner för kommande behov, utan med sitt sarkastiska sätt, sin vassa tunga och sina tämligen oborstade diskussionsmetoder hann han skaffa sig mängder av fiender under sin akademiska karriär. Men bakom de glödande ögonen och de ständigt beredda knytnävarna dolde sig ett skarpt intellekt som inte kunde undgå att skaffa Hieronymus ett stort mått av aktning i det bildade Rom.

382, ca 35 år gammal, återvände Hieronymus till Rom, för att bli sekreterare åt påven Damasus I. Denne gav Hieronymus hans livs uppdrag, att revidera och till stor del nyöversätta den vildvuxna floran av latinska bibelöversättningar, utgående från de grekiska och hebreiska grundtexterna. Under sina tre år i Rom blev han klar med Nya testamentet.

Enligt en from legend utsågs Hieronymus till kardinal under Damasus I, men i verkligheten infördes kardinalsämbetet först många sekler senare. Legenden är dock förklaringen till kardinalshatten, som är lika obligatorisk som lejonet då det gäller Hieronymus i konsten.

Då Damasus I dog 384 visade det sig att Hieronymus dåligt hade berett jordmånen för sin kandidat till ny påve, nämligen sig själv. Som situationen utvecklades fann Hieronymus för gott att 385 lämna den eviga staden för evigt och flytta till Betlehem, tillsammans med sina anhängare – en grupp välbeställda ogifta romerska kvinnor och änkor – och där öppna flera kloster.

Under åren i Betlehem, mellan 390 och 405 , översatte Hieronymus hela den gammeltestamentliga delen av Bibeln från hebreiska till latin – numera utan lön men underhållen av sina anhängare – eftersom huvudfinansiären Damasus I hade tagit ner skylten.

Moses har just återkommit från sitt sammanträde med Herren på Sinai berg och står inför sitt bångstyriga folk med lagen i händerna, med en ledares hållning och med glöd i blicken – samt med ett par präktiga horn i pannan. Hornen beror nu inte på att Michelangelo skulle ha velat antyda att Moses hustru var honom otrogen, utan de beror på ett fel i bibeltexten (2 Mos 34: 29-30) där ”strålglans” någonstans under resans gång blivit till ”horn”. Om detta var Hieronymus egenhändiga groda eller ett resultat av talrika avskrivningar av avskrivningar som fört mången teolog på villovägar kan man däremot inte veta.