Hieronymus – heligt förbannad

21 sep, 2023

Hieronymus anses som bekant vara översättarnas skyddshelgon. Om han faktiskt blev helgonförklarad är däremot oklart – något årtal för upphöjelsen eller någon påve som skötte den står inte att finna i vanligtvis välunderrättade katolska källor. För att bli kanoniserad krävs två (2) mirakler, och även om det kan betraktas som ett helyllemirakel att översätta hela Bibeln (vid pass 750 000 ord) med bara pennan som verktyg kvalade han inte riktigt in i den illustra skaran helgon.

En annan orsak till den saknade glorian kan vara Hieronymus okontrollerade humör och fallenhet för att avslöja obekväma sanningar och ställa besvärande frågor till sina religiösa överordnade – ett omvittnat dåligt sätt att bli påtänkt som helgon. Men med sitt allmänt kverulantiska och stingsliga uppträdande uppfyller han naturligtvis varje tänkbar fördom om översättare, så vår skyddspatron får han vara likafullt! Däremot inte tolkarnas, möjligen beroende på att tolkens uppdrag innefattar en viss fingertoppskänsla för människor och stämningar, vilket inte var Hieronymus bästa gren. Tolkarna beskyddas i stället av britten St. Cedd (m.fl.)

St Jerome in his Study. Lucas van Leyden 1521 St Jerome in his Study. Lucas van Leyden 1521

Eusebius Hieronymus Sophronius föddes på 340-talet evt. i Stridon, som troligen låg nära Ljubljana i dagens Slovenien. Hieronymus var kortvuxen och spenslig men hade en järnfysik och en vilja som kunde försätta, om inte berg, så åtminstone omgivningen i uppror.

Hieronymus anlände till Rom på våren 354, i avsikt att skaffa sig boklig bildning. Han var inte den som satsade på att vinna vänner för kommande behov, utan med sitt sarkastiska sätt, sin vassa tunga och sina tämligen oborstade diskussionsmetoder hann han skaffa sig mängder av fiender under sin akademiska karriär. Men bakom de glödande ögonen och de ständigt beredda knytnävarna dolde sig ett skarpt intellekt som inte kunde undgå att skaffa Hieronymus ett stort mått av aktning i det bildade Rom.

Artikelförfattaren och Hieronymus målad av Caravaggio på Galleria Borghese i Rom
Artikelförfattaren och Hieronymus målad av Caravaggio på Galleria Borghese i Rom

Efter utbildningen gick Hieronymus in i en sökarperiod som ledde honom att bli eremit i öknen, nära Chalkis i nuvarande Syrien. Det skäligen ensamma ökenlivet visade sig dock inte vara det rätta valet för den pratglade och grälsjuke Hieronymus. Vidare ansåg han inte att de lokala eremitkollegorna riktigt uppfyllde hans krav på askes, och då han slutligen inte kunde motstå frestelsen att blanda sig i den heta debatten kring vem som skulle besätta biskopsstolen i Antiokia valde han att lämna eremitlivet och återvända till en mer världslig tillvaro.

Från tiden i öknen stammar legenden om Hieronymus som drog en tagg ur tassen på ett lejon – därav det mer eller mindre malplacerade lejonet som slumrar i ett hörn på de flesta målningar av honom (och de är många!)

382, ca 35 år gammal, återvände Hieronymus till Rom, för att bli sekreterare åt påven Damasus I. Denne gav Hieronymus hans livs uppdrag, att revidera och till stor del nyöversätta den vildvuxna floran av latinska bibelöversättningar, utgående från de grekiska och hebreiska grundtexterna. Under sina tre år i Rom blev han klar med Nya testamentet.

Enligt en from legend utsågs Hieronymus till kardinal under Damasus I, men i verkligheten infördes kardinalsämbetet först många sekler senare. Legenden är dock förklaringen till kardinalshatten, som är lika obligatorisk som lejonet då det gäller Hieronymus i konsten.

Då Damasus I dog 384 visade det sig att Hieronymus dåligt hade berett jordmånen för sin kandidat till ny påve, nämligen sig själv. Som situationen utvecklades fann Hieronymus för gott att 385 lämna den eviga staden för evigt och flytta till Betlehem, tillsammans med sina anhängare – en grupp välbeställda ogifta romerska kvinnor och änkor – och där öppna flera kloster.

Under åren i Betlehem, mellan 390 och 405 , översatte Hieronymus hela den gammeltestamentliga delen av Bibeln från hebreiska till latin – numera utan lön men underhållen av sina anhängare – eftersom huvudfinansiären Damasus I hade tagit ner skylten.

Resultatet av Hieronymus arbete, den kompletta bibelöversättningen Vulgata, den vanliga eller välkända, har utgjort grundtext för i stort sett alla bibelöversättningar till andra språk ända fram till 1800-talet.

Hans arbete har därmed spelat en viktig, ja avgörande, roll inom religion och kultur under nästan ett och ett halvt årtusende – hur många av oss översättare är det som vågar hoppas på att våra texter ska ha ett liv efter nyår? Få personer har haft ett så stort inflytande på det skrivna språket i Västerlandet som Hieronymus och han är värd all aktning – oberoende av vilket värde man i övrigt tillmäter religiösa texter.

Mot den bakgrunden kan man även ha överseende med en och annan översättningsmiss. Ett strålande exempel finner vi i basilikan San Pietro in Vincoli i Rom, där Michelangelo prytt påven Julius II mausoleum med en jättestaty av Moses.

Moses med horn av Michelangelo foto: Björn Olofsson
Moses med horn av Michelangelo foto Björn Olofsson

Moses har just återkommit från sitt sammanträde med Herren på Sinai berg och står inför sitt bångstyriga folk med lagen i händerna, med en ledares hållning och med glöd i blicken – samt med ett par präktiga horn i pannan. Hornen beror nu inte på att Michelangelo skulle ha velat antyda att Moses hustru var honom otrogen, utan de beror på ett fel i bibeltexten (2 Mos 34: 29-30) där ”strålglans” någonstans under resans gång blivit till ”horn”. Om detta var Hieronymus egenhändiga groda eller ett resultat av talrika avskrivningar av avskrivningar som fört mången teolog på villovägar kan man däremot inte veta.

St Hieronymus i öknen. Skiss på panel, ofullbordad Leonardo da Vinci ca. 1482
St Hieronymus i öknen. Skiss på panel, ofullbordad Leonardo da Vinci ca. 1482

Hieronymus var outtröttlig i sin jakt på ökad kunskap och i sin strävan efter helighet. Kanske var det hans sunda och asketiska liv och hans ständiga ”intellektuella gymnastik” som gav honom ett för tiden mycket långt liv – han dog i Betlehem först år 420, vid ca 73 års ålder.

Även om han troligen inte blev ett fullfjädrat helgon firas Hieronymus på sin dödsdag den 30 september. Han ses inte bara som översättarnas skyddspatron, utan även som asketernas, arkivariernas, arkeologernas, skolbarnens, studenternas, humanisternas och teologernas.

Att sätta upp ett Hieronymus-altare ovanför bildskärmen vore kanske att gå till överdrift, men låt oss skänka denne beundransvärde om än lättkränkte man och hans arbete en liten tanke den 30 september!

SAMMA FÖRFATTARE +

SENASTE INSLAG +