Översättarens och hundens hjärnor kontra AI-verktygets intelligens
Under rubriken Translator Communities and Neural Networks reflekterade Tiina över skillnaderna mellan MT – den maskinella översättaren – och den mänskliga översättaren som kan omfatta hela det mänskliga registret av kunskap, erfarenheter och associationer.
Att översätta handlar om tyst kunskap där inblandade parter måste hjälpas åt att hitta den bästa lösningen. Idag sker mycket av detta virtuellt med hjälp av verktyg för informationssökning på specifika plattformar och på distans med hjälp av AI – akronymen för artificiell intelligens, som enligt Tiina hellre borde kallas maskinell intelligens.
Tiina påpekade att AI aldrig kommer att kunna återspegla vad det är att vara människa – med känslor, tankar och förstånd – då en maskin inte kan ha dessa egenskaper. Maskinen lever helt och hållet på gamla meriter som den lärt sig i likhet med en hund. Dock kan en hund minnas upprepade handlingar, och den har förmågan att bygga nya neurala associationsbanor. För maskinen däremot måste varje ord upprepas varje gång, ungefär som när man beskriver något för en dement person som inte längre har vare sig långtids- eller arbetsminne.
Översättarna är redan mer av digitala experter än någonsin förr
Tiina har länge arbetat med undertextning och berättade att för 10 år sedan, när AI inte fanns, fick man hoppa över de fel som man upptäckte vid genomläsningen av textremsorna. Det gick nämligen inte att ”backa bandet” och rätta till i efterhand.
”A rolling translator gathers no moss”
Idag fungerar programmen helt annorlunda och många funktioner har tillkommit. Det gäller att hänga med i svängarna: ”A rolling translator gathers no moss”. Alla vi översättare har vant oss vid att använda olika plattformar för att tacka ja till jobb, göra jobbet, leverera jobbet, hämta inköpsordrar och fakturera. Kommunikationsplattformar är säkrare system än e-post och begränsar informationsåtkomsten till utvalda personer påpekade Tiina.
En människa som översätter har livserfarenhet, kulturell förståelse och källkritik
Tiina övergick till att i närmare detalj reflektera kring hur en översättares hjärna fungerar:
Människor ser hela tiden ett sammanhang framför sig och kopplar orden/termerna hon arbetar med till sammanhanget med hjälp av sin förförståelse. Vi använder oss av synapserna som är ett enda stort nätverkssystem där delarna kontinuerligt samverkar med varandra. Detta skiljer oss från MT som arbetar mekaniskt och förlitar sig på vilka ord/termer som med störst sannolikhet följer i meningen. Nu när även generativ AI har kommit in i bilden blir MT-resultatet ytligt sett så bra att personer som inte är översättare lätt förleds att tro att den automatiska översättningen är perfekt. Men maskiner, och därmed AI, kan inte bedöma fakta och se sammanhang och gör därför oväntade typer av fel i översättningar – fel som en mänsklig översättare inte skulle göra och som därför är svåra för en granskare att hitta!
Tiina hävdade att vi mänskliga översättare måste sätta oss i förarsätet, då det är vår uppgift att underlätta förståelsen människor emellan, förmedla kunskap, anpassa oss till målgruppen och vid behov använda specialiserad terminologi. AI kommer aldrig att förstå de underliggande processer som pågår i en mänsklig hjärna vid beslutsfattande, processer som bygger på fakta, sammanhang och vad som passar in. AI bygger på statistik och reagerar inte på avvikelser på samma sätt som en människa.
’’Manlig polis födde tvillingar på motorvägen’’
Vi talar om generativ AI, men AI saknar livserfarenhet. Människor lär genom hela livet och redan ett spädbarn vet mer om livet än en maskin. Det är därför som AI-översättaren inte reagerar på att något är fel med påståendet att en manlig polis födde tvillingar på motorvägen när det handlar om att en manlig polis fick förlösa en kvinna där. AI förstår heller inte skillnaden mellan en tennisdomare och en domare i domstolen, konstaterade Tiina.
En mänsklig översättare överträffar ofta sig själv genom att komma med nya insikter och uttryckssätt varje gång. Översättningar mellan olika språk skiftar i tilltal och tonläge eftersom våra kulturella begrepp varierar. En mänsklig översättare vet hur hen ska bemöta sin målgrupp och lägga sig på rätt nivå. Våra känslor kan spela in, källkritik likaså och ibland kan kanske våra egna åsikter oavsiktligt lysa igenom, eftersom vi bär med oss våra livserfarenheter och alltid jämför texten framför oss med dessa. Det är sådana aspekter som gjuter liv i en översättning.
’’Svaret på den ultimata frågan om livet, universum och allting’’
Maskinen ger oss en text som flyter smidigt, men som är ytlig. Den kan upprepa sig påfallande ofta, dels för att bli mer tilltalande för mottagaren, dels för att den lever på algoritmer som den matats med. Människan i den processen arbetar inte med kreativt skapande utan med efterredigering. Det är därför som maskinöversatta texter tenderar att bli platta och onaturliga som avatarer. Ändå har de sin grund i tidigare mänskligt skapad text, så att frågan om copyright aktualiseras. Om något blir fel så är det ändå alltid översättaren som får skulden i slutänden. AI kan nästan uppfattas som en ny religion som ger svaret på den ultimata frågan om livet, universum och allting. Science fiction-förutsägelserna är besannade och allt är fantasy, provocerade Tiina.
Översättarna måste delta i utvecklingen så att vi får fram mycket bättre verktyg. Detta gäller inte bara textöversättning utan t.ex. taligenkänning för medicinska journaler respektive omvandling av text till tal. Vi måste ha koll på vad som händer – för vi vill ju inte att självkörande bilar och flygplan utan pilot ska få härja fritt utan vår kontroll.
Värdet av att samarbeta – en insikt som fanns redan på 1300-talet
Här i årets konferensstad Kalmar fanns översättare redan 1397 när Kalmarunionen bildades av tyskar, danskar, norrmän och svenskar som samarbetade. På den tiden handlade det om stormaktspolitik och om handel inom ramen för Hansan. Hanseländerna är fortsatt våra stadiga handelspartners, framhöll Tiina, medan världen i övrigt är i gungning.
