Vad håller vi på med egentligen? Om tolkens roll i svenska rättssalar

Lotta Hellstrand, auktoriserad rättstolk med mångårig erfarenhet, skrev 2022 en masteruppsats om tolkars samarbete i rättssalar. Lotta utgick från ett material som bestod av tolkade förhör (mellan svenska och engelska) i rättssalen. Förhören tolkades konsekutivt (det vill säga inte simultant). De fanns inspelade och var offentliga, inte sekretessbelagda. Förhören kommer från sju olika mål i tre olika domstolar. 15 olika tolkar tjänstgör i par två och två, och materialet omfattar totalt 29 timmar. Alla förhören handlar om samma ämne: penningtvätt. Detta för att kunna jämföra förhören med varandra.

På SFÖ-SAT:s årliga konferens 2026 berättade Lotta om sina slutsatser. Denna artikel bygger dels på konferensföredraget, dels på en intervju som jag gjorde med Lotta år 2023.

Inte bara en ”översättningsmaskin”

Lottas teoretiska ramverk grundar sig på Cecilia Wadensjös forskning. Wadensjö menar att tolken har två uppgifter: att översätta och att samordna samtalet. Oftast yttrar sig samordningen enbart genom att tolken tar varannan tur i det tolkade samtalet. Men eftersom tolken inte är en ”översättningsmaskin” så sker ibland explicit samordning. Det innebär att tolken uttryckligen visar att hen behöver ”gå in i” samtalet. Det kan yttra sig genom att tolken till exempel frågar efter vad personen sa, om tolken inte har hört.

Förväntningar på tolken vid en rättegång

Vad förväntar man sig av en tolk i rättssalen? Lotta berättade i sitt föredrag om en studie av Carstensen & Dahlberg (publicerad 2016), där man intervjuat domare. De intervjuade menade, litet hårdraget, att den bästa tolken är den som inte syns. Man ska helst inte märka att tolken är där.

Lingvisten Niklas Torstensson har gjort intervjuer med nämndemän och tolkar för att få en bild av hur tolken uppfattas i domstolsförhandlingar. I en artikel från 2010 i Dagens Juridik berättar Torstensson: ”Tolken glöms bort, han eller hon ses som en svart låda där ord ska komma in på ett språk och ut på ett annat.”

Lottas fynd: bägge tolkar är aktiva

I sin studie av tolkarnas samarbete under de 29 timmarna med tolkade förhör fann Lotta Hellstrand att båda tolkarna var aktiva. Detta går på tvärs mot den gängse bilden av att när tolkarna turas om så är den ena aktiv och tolkar, medan den andra är passiv och vilar. Under de 29 timmar som Lotta analyserat uppkom samarbete 170 ggr. Detta ger i genomsnitt fem samarbetstillfällen per timme.

Den ”vilande” tolken hjälpte ibland sin kollega med ord, kom med förtydliganden och styrde upp förhöret när kollegan helt tappade tråden.

Hjälpen kunde också bestå i att Tolk 2 lade till något som Tolk 1 sagt fel, utan att Tolk 1 hade märkt att hen sade fel. Det förekom även att Tolk 2 lade till något som Tolk 1 missat, utan att Tolk 1 hade märkt missen. Slutligen kunde Tolk 2 hjälpa till att bromsa de som talade så att yttrandena inte skulle bli för långa.

”Det är så kul att få skriva om bra saker!” utbrast Lotta när hon hade redogjort för alla de sätt som tolkarna samarbetar på i rättssalen. ”Det finns så himla mycket forskning om när tolkningen havererar.”

Förvånande resultat

Slutsatsen är att Lotta fann mer samarbete mellan tolkarna än vad hon hade förväntat sig. Då ska man veta att Lotta själv är en ytterst erfaren rättstolk. Domarna som menade att en duktig tolk är en tolk som inte märks har fel, anser Lotta. Inte vid något tillfälle i materialet avvisas eller kritiseras tolkarnas samarbete.

Motivationen till att studera tolkars samarbete i rättssalen fann Lotta som sagt då hon ville ha en motvikt till all forskning som visar hur dåligt det kan gå i rättssalen med tolk, och allting som kan gå fel. Lotta ville se exempel på när det går bra i en tolkad domstolsförhandling.

Det finns inte mycket forskning om tolkning i svenska domstolar. Endast en avhandling föreligger, och ett par vetenskapliga artiklar. Detta trots att tolkar används dagligen och stundligen i Sveriges domstolar. Jag har inte funnit någon aktuell statistik, men i Statskontorets rapport från 2015 skriver man ”Varje månad sker mellan 2 000 och 3 000 tolkningar vid domstol”. Kostnaden för tolkning och översättning vid domstol uppgick (enligt Dagens Juridik) under 2024 till drygt 197 miljoner kronor.

Vad ska vi göra med dessa fynd?

Vad kan Lottas resultat få för implikationer för tolkanvändningen i svenska domstolar?

Vi auktoriserade tolkar som tjänstgör i domstol (inklusive artikelförfattaren) vill gärna framhålla dessa resultat som ett argument för att man bör ha två tolkar, som hjälper varandra. (I Domstolsverkets riktlinjer för tolkanvändning står det: ”Domstolen bör ta ställning till om det i målet ska förordnas två tolkar som arbetar tillsammans. Detta får avgöras från fall till fall men bör särskilt övervägas vid förhandlingar som beräknas pågå mer än en halv dag.”)

Tolkar i domstolen ska inte vara rädda för att bli korrigerade av en kollega. Det bidrar till att förhandlingen blir så korrekt som möjligt. Artikelförfattaren anser att tolkyrket behöver professionaliseras mer. Mindre prestige och mer professionalism bland tolkkollegor är önskvärt.

Tydligen förekommer det dock att tolkar korrigerar varandra ”brutalt”, som en åhörare påpekade, och det är givetvis inte lämpligt. Personligen har jag betydligt lättare att rätta/hjälpa en kollega som jag har tolkat med många gånger, än en ny kollega som jag aldrig träffat förut.

Dessa intressanta resultat bör också öppna för en diskussion om vad tolkens roll i en domstolsförhandling är och bör vara.