Språkpolitik

Språkpolitikens dag 2017

14 jan, 2018

Språkpolitikens dag är en dag som högtidlighålls årligen på Språkrådet för att påminna om att det var den 7 december 2005 som den svenska riksdagen beslutade om en samlad svensk språkpolitik. I början av december bjuder Språkrådet därför in diverse språkintresserade för att informera om sin verksamhet och påminna om de fyra övergripande målen för svensk språkpolitik (se faktarutan).

/ Foto: iStock.

Så vad har då Språkrådet haft för sig under 2017? Intressant inte minst för oss översättare är att det just nu på Språkrådet pågår ett arbete med att se över hur arbetet med terminologi ska bedrivas och samordnas nationellt i framtiden. I regeringens budgetproposition hösten 2016 föreslogs att det statsanslag på 4,3 miljoner kronor som tidigare tillfallit Terminologicentrum TNC ska flyttas över till Institutet för språk och folkminnen, ISOF (där Språkrådet ingår). Språkrådet ska därmed ”få ökat ansvar för terminologiarbetet som en del av det övergripande ansvaret för svensk språkvård och samordning och genomförande av språkpolitiken.” ISOF ska i samråd med TNC och andra berörda aktörer lämna förslag på hur ansvarsfördelningen inom det offentliga terminologiarbetet ska se ut. Något sådant förslag finns dock inte färdigt ännu, och under tiden arbetar TNC, som hittills varit Sveriges expertinstans för terminologi, i limbo och dräneras på den kompetens som byggts upp under decennier … ja det finns nog all anledning för SFÖ att följa arbetet och hålla tummarna för att det även i framtiden kommer att finnas någon instans som samlar in och skapar ordlistor över termer från de mest obskyra områden, till gagn för oss översättare och för samhället i stort.

Ny utgåva av Svenska skrivregler

Något som däremot kommit till stånd på Språkrådet i år (läs: 2017) är att man gett ut en ny upplaga av Svenska skrivregler. Dags alltså dags för alla översättare, åtminstone för de med svenska som tillspråk, att uppdatera bokhyllan med en ny version av ”den lilla röda”. Föregående version kom ut 2008, för snart tio år sedan, och är kanske ganska tummad vid det här laget. Efter en del bedyranden om att det allra mesta ändå är sig likt presenterades nyheterna i den nya utgåvan:

Det har tillkommit ett avsnitt med de viktigaste skrivreglerna för dem som skriver på engelska.
Ett nytt avsnitt om translitterering och transkribering – alltså hur man på svenska ska återge namn från språk som inte skrivs med någon version av det latinska alfabetet. Beskrivningar och exempel finns från språk med kyrillisk skrift, språken i det forna Jugoslavien och från grekisk, arabisk och kinesisk skrift.
Avsnittet om webbtillgänglighet har byggts ut och skrivits om.
Likaså avsnittet om att skriva källhänvisningar.
Inom avstavningsreglerna har man försökt vara lite mer pedagogisk och till exempel döpt om enkonsonantsprincipen till stavelseprincipen, men det är inga egentliga ändringar i sak.
Och så slutligen, det som kanske rönte mest intresse i pressen när Skrivreglerna kom ut i våras: Plural-s:et har fått komma ut ur garderoben och presenteras nu som något som faktiskt finns i svenskan. Nu rekommenderas s-pluralen som förstahandsval för en del ord, där det faktiskt sedan länge varit första eller enda form i bruket: banners, brats och mangos t.ex.

Vems svenska är normen?

Gustav Westberg, doktor i nordiska språk vid Stockholms universitet, har på Språkrådets begäran under året gjort en undersökning bland Språkrådets besvarade språkfrågor för att kritiskt granska hur det egentligen går till när råden ges per mejl och twitter. Vilken typ av argumentation är det som används till exempel? Hur legitimeras råden? Gustav Westberg kommer fram till att de vanligaste argumenten från Språkrådets sida för att rekommendera en viss form framför en annan är att det man rekommenderar är ”vanligt”, ”normalt” eller ”väl etablerat i bruket”. Men detta gäller inte i alla frågor, konstigt nog – plural-s har till exempel varit en sådan fråga där språkvårdarna valt att vara konservativa och gett rådet att använda andra alternativ, trots att plural-s länge varit vanligt i bruket.

QUIZ! Du som jobbar i språksvängen har naturligtvis totalkoll på vilka som är de nationella minoritetsspråken enligt språklagen, men repetera dem mentalt för säkerhets skull! Kolla längst ner på denna artikel att du minns rätt!

När ”bruket” alltså framhålls som argument, måste man också ställa sig frågan vems bruk det är man lutar sig mot? Mediernas, är det korta svaret, och anledningen till detta är främst att det är mediespråket som finns bevarat i stora textkorpusar där det finns möjlighet för språkvårdarna att undersöka stora mängder text digitalt.  Samtidigt, visar Gustav Westbergs undersökning, är det ofta just medierna som vänder sig till Språkrådet som normkälla. Hela argumentationen blir därmed i någon mening cirkulär: medierna vänder sig till språkvården som vänder sig till medierna.

Gräsrotsspråkvård

I en annat av årets projekt har Mats Landqvist, professor i svenska vid Södertörns högskola, fått Språkrådets uppdrag att undersöka hur språkbrukarna själva går till väga när de vill påverka och skapa nya normer kring språk. Det förekommer till exempel att olika organisationer och folkrörelser kommer med förslag på nya ord till Språkrådet. RFSL, olika antirasistiska rörelser och funktionsrörelser är exempel på organisationer som vill arbeta för nya benämningar på i synnerhet olika grupper och deras medlemmar. Inte sällan skapar de nya ordförslagen hätska debatter mellan förespråkare och motståndare vilket gör att orden (både de gamla och de nya) snabbt laddas med politiskt innehåll. Då blir det svårt för den språkbrukare som har behov av att beskriva människor på ett neutralt sätt att hitta något uttryck som inte är politiskt färgat. Denna utredning har ännu bara påbörjats, så vi kanske kommer att få höra mer om gräsrotsspråkvård på nästa Språkpolitikens dag.

Minoritetsspråken

På minoritetsspråksområdet har Språkrådet medverkat i två statliga utredningar från Kulturdepartementet respektive Utbildningsdepartementet: SOU 2017:60 Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik som kom i somras och SOU 2017:91 Förbättrade möjligheter för elever att utveckla sitt nationella minoritetsspråk. Förslagen ska ge bättre möjligheter till modersmålsundervisning och tvåspråkig undervisning i skolan – något som kanske på lång sikt kan förbättra tillgången på kompetenta översättarkollegor till och från de nationella minoritetsspråken?

Fakta

De övergripande målen för svensk språkpolitik:
Svenska språket ska vara huvudspråk i Sverige.
Svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk.
Den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig.
Alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk.

De här övergripande målen fastställdes alltså 2005 och har sedan preciserats i den språklag som trädde i kraft 1 juli 2009 (Svensk författningssamling 2009:600). Syftet med språklagen är framför allt att förtydliga svenskans och andra språks ställning i det svenska samhället. Det är en ramlag som anger principer, mål och riktlinjer för språkanvändningen. Myndigheter och andra offentliga organisationer har enligt språklagen ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas, och för att främja de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråket. Offentliga organisationer ska följa språklagen, men det finns inga straffbestämmelser om man bryter mot den. Det kan däremot leda till prövningar av till exempel JO. JO kan utfärda kritik mot verksamhet som strider mot språklagen.

I dokumentet Uttolkning av språklagen ger Språkrådet sin kommentar till språklagen, paragraf för paragraf: Uttolkning av språklagen

SVAR: Finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska – samt svenska teckenspråket som åtnjuter motsvarande skydd.

SAMMA FÖRFATTARE +