Karlstad 2022, min konferensdebut i SFÖ

Att bli medlem i en yrkesförening för översättare ansåg jag initialt var en slags garanti för mina potentiella kunder när jag började som frilansöversättare. Det tog mig dock cirka tio år innan jag vågade lämna mitt kontor för att faktiskt träffa branschkollegor som också var medlemmar i SFT (Frankrikes fackförening för översättare). I dag inser jag till fullo hur viktigt det är att umgås med kollegor och att hålla sig à jour med branschens senaste trender. Genom att delta i möten och andra mer informella sammankomster de senaste åren har jag förbättrat mitt sätt att arbeta, fått nya kunder via rekommendationer och dessutom skaffat mig nya goda vänner.

När jag ansökte om medlemskap i SFÖ, sommaren 2021, var jag därför fast besluten att inte vänta så länge på att ta första steget och träffa mina kollegor i Sverige. Så när konferensen i Karlstad annonserades tänkte jag mig inte för två gånger utan körde på och anmälde mig direkt. Programmet såg lockande ut och det kändes som ett fantastiskt tillfälle att träffa nya ansikten i branschen och uppleva min första konferens som ny medlem. Jag hade inte heller varit i Sverige på tre år, på grund av pandemin, och jag såg verkligen fram emot att få resa till Värmland och kunna kombinera nytta med nöje.

Men den positiva spänningen blandades även med lite oro. Det kan ju ibland vara svårt att integreras i en helt ny kontext och jag funderade en del över hur jag skulle mottas.

Allt detta gjorde att jag snabbt kände mig som hemma och den vänliga och flerspråkiga atmosfären ledde till många trevliga möten och intressanta samtal.

Konferensprogrammet var en perfekt blandning mellan yrkesrelaterade frågor, kultur och underhållning. Jag var ganska imponerad av de handplockade talarna som fångade deltagarnas uppmärksamhet med spännande föredrag som gav mycket energi och idéer att fundera över.
Några insiktsfulla takeaways:
• Ett belysande föredrag om relationen mellan översättarstudenter och översättaryrket;
• Värdefulla insikter om översättningsmarknadens trender och utveckling; och
• Material för vidare tänkande om prissättning och kundrelationer.

Under konferensen framstod det för mig att oavsett vilket land vi arbetar i så möter vi ofta samma problematik och utmaningar. SFÖ, som andra föreningar, har antagit den digitala utmaningen för sin kommunikation (bl a genom denna webbtidning) och en stor del av sin verksamhet beror på ideellt arbete i en tid där färre engagerar sig i föreningslivet. Men vi yrkesöversättare behöver också vara flexibla och beredda att förändra våra arbetssätt om vi vill klara oss i en snabbföränderlig marknad. Därför är det ytterst viktigt för oss att göra gemensam sak, nätverka och ha koll på de senaste branschtrenderna.

Varje förening har sina unika egenskaper och sin egen stämning. Det som kännetecknar SFÖ är att det är lätt att mingla och knyta nya kontakter. Ingen snobbism råder här. I detta avseende var lördagskvällens bankett höjdpunkten med en festlig stämning. Den decentraliserade organisationen föreföll mig också intressant. Är det inte spännande att få lite omväxling med en ny stad för konferensen från år till år? Ett unikt tillfälle att få uppleva olika delar av Sverige. Jag gillade också idén med språkgrupper och språkbord som ger konferensen en mångspråkig atmosfär som inte finns i alla föreningar.

Utöver föredragen fanns också i CCC:s lokaler ett antal sponsorer och utställare. Jag var ganska förvånad över att se översättningsbyråer med montrar, som sponsrade aktiviteter, letade efter nya talanger och delade med sig av sina insikter om marknadsutvecklingen. Relationerna med byråer kan ibland vara en het potatis som präglas av misstro. Denna lilla kulturkrock fick mig att fundera och ändra perspektiv. Översättarna och byråerna är ju affärspartners och dialog är nog det bästa sättet att skapa ömsesidig förståelse om våra behov och för att främja samarbete som jämlikar.

Dessa tre dagar i Karlstad var mycket givande för mig och jag åkte tillbaka hem med mycket energi. Som om det inte var nog med det kunde jag också på söndagen besöka Mårbacka, hemmet till den författare som fick mig att vilja lära mig svenska när jag gick på gymnasiet, Selma Lagerlöf. Det blev för mig en symbolisk utflykt! Ett stort tack till mina kollegor som följde med mig, för skjutsen och det trevliga sällskapet.

Avslutningsvis kan jag bara uppmuntra alla kollegor i Frankrike och Sverige att bli aktiva medlemmar i en branschförening i sitt källspråksland och dra nytta av sammankomsterna så långt det är möjligt. Det erbjuder en god möjlighet att resa, öva på språket, utvidga ens nätverk i flera länder och bredda den egna horisonten med nya synsätt och erfarenhetsutbyten.