SFÖ-konferens 2019

Forska om översättning – vad ska det vara bra för?

27 apr, 2019

Forskarna Jenny Ström Herold och Magnus Levin på Linnéuniversitetet berättar vad översättningsforskning kan handla om.

Magnus Levin och Jenny Ström Herold spelar schack på Tom Tits Experiment i Södertälje. Magnus Levin och Jenny Ström Herold spelar schack på Tom Tits Experiment i Södertälje. / Foto: Antonia Karremo.

Jenny och Magnus både undervisar och bedriver forskning inom facköversättarprogrammet, som går på magisternivå på distans med ingångsspråken engelska, tyska och franska. Hittills har ca 140 studenter tagit ut examen där sedan programmet startade i början av 2000-talet. Förutom magisterpåbyggnaden erbjuds numera också ett masterår för engelsk och tysk inriktning. Den läses helt på distans och innefattar en praktiktermin och ett masterarbete som bygger på Jennys och Magnus korpus (textsamling), som presenteras nedan.

Vad gör då forskarna? Vilket är syftet med deras arbete? Vi fick ett citat:

”[Teoretikerna] bör sträva efter att vara deskriptiva: att beskriva, förklara och förstå vad översättaren faktiskt gör i stället för att tala om vad hen borde göra. Ur den här deskriptiva synvinkeln är det översättarna som befinner sig ”där uppe”, och som utför en otroligt komplex uppgift, och teoretikerna befinner sig ”här nere” och försöker förstå hur i all sin dar översättarna lyckas.” (Chesterman & Wagner 2002: Can Theory Help Translators? A Dialogue Between the Ivory Tower and the Word Face).

Och sen då? undrade jag för mig själv… men det återkommer jag till.

Nu kommer vi till en riktigt intressant fråga: Vad kännetecknar översatt språk? Det är en av fyra övergripande frågor som Jenny och Magnus tar sig an i sin forskning. Om den kan man kort säga att ett universellt drag (”translation universal”) är att översättningar intressant nog ofta blir mer explicita  än originalet. (Det finns för övrigt en facktextantologi som heter just ”Translation Universals – Do They Exist”, redigerad av Anna Mauranen och Pekka Kujamäki [2004]; tyvärr dyr som f-n.)

De andra tre frågorna är:

– Hur frekventa är fenomenen/de språkliga strukturerna i käll- och målspråken? (Den frågan leder till kvantitativ forskning, vilket är vad som framför allt skildrades i föredraget.)

– Vilka typer av strategier använder översättare? (Svaret beror förstås på språken.)

– Och vilka faktorer påverkar valen av strategi?

Till hjälp vid de kvantitativa studierna av strukturer har Jenny och Magnus en trespråkig korpus (se närmare beskrivning här) om 1,5 miljoner ord per språk med facktexter från 2000-talet. Texterna skannades till Word och parades sedan ihop, mening för mening, med hjälp av… tada! alignment-funktionen i Trados Studio, som fungerade utmärkt för detta ändamål.

De strukturer vars undersökningsresultat vi fick höra om var följande:

A. Översättning av adverbiella ing-satser i engelskan (Hitler exploded, demanding examples).

B. Översättning av egennamn som attribut, återigen i engelskan (the Obama presidency).

C. Översättning av kolon (Die Botschaft lautet: Eltern, die…).

I fallet A var de vanligaste strukturerna samordning ([sats], beginning xxx > [sats] och inleder xxx); uppdelning i två huvudsatser (”bla bla,” he said, cracking up Smith and Herzfield > ” bla bla.”Smith and Herzfield mussten lachen.); uppdelning i huvudsats + bisats (causing > vilket orsakar); omformulering till prepositionsfras (using > med hjälp av).

Här har man också jämfört översättningsstrategierna i tyskan och svenskan och funnit både likheter och skillnader.

Sålunda var samordningslösningen klart vanligare i svenskan – men samtidigt vanligast i båda språken – och huvudsatsuppdelningen vanligare i tyskan; antagligen för att man vill undvika bisatser, som normalt har verbet sist.

I fallet B delade man först in egennamnen i olika typer (organisationsnamn, platsnamn, personnamn) och jämförde sedan de tyska och svenska översättningsstrategierna. Bland annat fann man att de tyska texterna innehöll fler sammansättningar (Apple-Produkt) och de svenska fler prepositionsfraser (invånarna i Ontario); sammansättningar förekommer främst med organisationsnamn (Rolex-klockor) och prepositionsfraser med platsnamn (katastrofen i Fukushima); och i de svenska översättningarna används fler explikationer i form av prepositionsfraser och genitiver än i de tyska.

Till sist har vi då hanteringen av kolon (fall C; se även bilden här intill: Röster om kolon), som är ett kapitel för sig, där tyskan utmärker sig särskilt, i synnerhet vad gäller kolon i källtexten: se den första gula stapeln i diagrammet.

Här har vi tre typer:

– specifikation: Det har länge varit känt att ett visst djur inte har några problem att hitta humlebon: grävlingen.)
– citat: Jag fick följande sms från en vän på semester i Frankrike: ”Fransmännen är inte kloka – här har någon snott toastolen på tre bensinmackar i rad vid motorvägen!”
– emfas: Fazit: Beurteilen Sie nie eine Entscheidung…

Röster om kolon: delivering the goods

 

Svenska skrivregler (2017:209)
”Kolon används före uppräkningar, exempel, förklaringar, specificeringar och sammanfattningar. […] Kolon används före citat, replik, tanke eller liknande, när en anföringsfras står före. ”

Duden (RgD 8 uppl.) om tyskan
Kolonet är ett övergångstecken. Det ska skapa en förbindelse till det som följer och rikta läsarens uppmärksamhet mot detta. Specifika funktioner: citat, uppräkning och ”Ankündigung” (introducerande).

Karhiaho (2003) om tyskan
Kolon kan ha en stilistisk resp. emfatisk funktion.

Fowler (1926, cit. i Crystal 2015) om engelskan
“[the colon] has acquired a special function, that of delivering the goods that have been invoiced in the preceding word”

Emfatiska kolon i översättning resulterar ibland i en grammatiskt mer fullständig struktur (ofta i översättning från tyska), ibland i en mindre sådan (ofta i översättning till tyska). Kolon är alltså vanligast i tyskan, med emfatiska kolon som den vanligaste typen (enligt min uppfattning en utveckling som har blivit allt mer märkbar de senare decennierna).

Emfatiska kolon i översättning resulterar ibland i en grammatiskt mer fullständig struktur (ofta i översättning från tyska), ibland i en mindre sådan (ofta i översättning till tyska). Kolon är alltså vanligast i tyskan, med emfatiska kolon som den vanligaste typen (enligt min uppfattning en utveckling som har blivit allt mer märkbar de senare decennierna).

Så här kan alltså forskningsresultat se ut. Och svaret på min fråga ”Och sen då?” är förstås att resultaten används i undervisningen genom att man berättar hur professionella översättare kan göra för att hantera lite knepigare problem, där det kanske inte fungerar att kalkera en struktur till målspråket, utan man måste göra om strukturen. Det blir inte likadant (så som man kanske ofta skulle vilja) – men det blir bra ändå!

Dessutom kan forskningsresultat – och forskningsprojekt – komma till användning i uppsatser på både grundnivå och avancerad nivå och på så sätt stimulera studenternas språkintresse. Och jag tror att vi som lyssnade också kände oss stimulerade.

Även Linnéuniversitetet uppmärksammade Jennys och Magnus insats på SFÖ-konferensen – artikel här. Framför allt understryks vikten av informations- och kunskapsutbyte mellan forskare och praktiker.

SAMMA FÖRFATTARE +