En översättares dagbok

Nu byter jag jobb! Eller?

31 jan, 2022

Kan du tänka dig att ge fem procent i mängdrabatt?

/ Foto: iStock.

Översättaren i mig skulle givetvis ha sagt nej direkt. Men nu tog projektledarrollen tyvärr över. Den erfarna inköparen som ställde frågan hade just skildrat hur slutkunden satte press på rabatter och sänkta priser inför det stora och intressanta projekt som just skulle starta. Och jag kände genast igen den där knepiga spagaten mellan att vilja behålla de bästa översättarna och ändå vara tvungen att hålla sig inom beräknad prisram för att inte riskera att förlora en viktig kund. För när kunden väl är borta får man den inte så lätt på kroken igen.

Så jag sa ja. Och grämde mig sedan varje gång jag såg avdragen i prisberäkningarna. Aldrig mer, lovade jag mig själv. Så länge det finns översättare som ger mängdrabatt kommer slutkunderna att begära det. Översättningsbyråns uppgift är bara att sondera marknaden och erbjuda den kvalitet och prisnivå som slutkunden tror sig vilja ha.

Efter ytterligare en föräldraledighet startade jag i början av 2021 upp min verksamhet som frilansöversättare igen och konstaterade uppgivet att ordpriset fortfarande stod kvar och stampade på samma fläck. Jag fick till och med förhandla längre än tidigare för att kunna behålla mitt gamla ordpris. Som i princip inte förändrats nämnvärt sedan år 2000. Kändes lite pinsamt. Som om det vore mitt fel – jag borde se till att skaffa fler direktkunder och bättre byråkunder. Men hur tusan ska jag hinna med att värva kräsna toppkunder? Jag hinner ju knappt med det jag ska i dagsläget.

“Ett mer variationsrikt, utmanande och fritt yrke än frilansöversättare får man leta efter. Men nej, jag översätter inte bara för skojs skull.”

Möten och gemensamma erfarenheter skapar förståelse för vad båda parter behöver och ökar också chanserna att båda parter blir nöjda. Problemet är ofta bristen på möten. Det ska mycket till innan översättaren, översättningsbyrån och slutkunden hamnar i samma rum. Översättaren eller översättningsbyrån och slutkunden i så fall. Som nyanställd grön översättare fick jag kontinuerligt besöka byråns viktigaste slutkund och delta i relevanta kurser på plats. Som erfaren frilansare är det inte lika lätt att få in en fot.

Något av det roligaste jag vet är in-house-uppdrag hos slutkunden. Fakturamottagaren är förhoppningsvis så nära slutkunden det går i den långa kedja av underleverantörer som stora slutkunder omger sig med. Som svensk facköversättare bosatt i Bayern har jag fått arbeta hos diverse biltillverkare (mycket hysch-hysch där, my lips are sealed) och vips stod inte prisdiskussionen i centrum, utan själva översättnings- och testprocessen. Att slutprodukten blir bra. Tänk om det kunde vara så oftare! Att varje förfrågan först och främst handlar om hur en så hög kvalitet som möjligt kan säkerställas.

Ett mer variationsrikt, utmanande och fritt yrke än frilansöversättare får man leta efter. Men nej, jag översätter inte bara för skojs skull. Så när jag återigen klämt in ett litet, skenbart harmlöst uppdrag från den där sympatiska stamkunden (lite trevlighet och beröm så har de mig direkt) trots att jag egentligen är uppbokad i flera veckor, och sitter en hel arbetsdag med en riktigt knölig text som visar sig vara betydligt mer vetenskapligt avancerad och dåligt skriven än jag anat, suckar jag åt den symboliska betalningen på 65 EUR och tänker att nu byter jag jobb. Och ändå var avtalat ordpris helt okej. Därpå plöjer jag igenom en riktig hundvecka med nätter kortare än någonsin under studenttiden (inte titta i spegeln på morgonen!). Men när jag på andra sidan deadline belönar mig med en dag vid Chiemsee alldeles för mig själv och sippar på en cappuccino, tänker jag att jag nog fortsätter lite till. Till rätt pris.

Om Sara Erlandsson

SFÖ-medlem sedan: 2000.

■ Utbildning: Magister i Deutsch als Fremdsprache, litteraturvetenskap och skandinavistik på LMU München, två terminer. Svenska språket på Högskolan i Skövde.

■ Bakgrund: Var anställd projektledare för en tysk och en svensk översättningsbyrå från år 2000 tills jag startade eget som frilansöversättare 2006.

“Något av det roligaste jag vet är in-house-uppdrag hos slutkunden. Fakturamottagaren är förhoppningsvis så nära slutkunden det går i den långa kedja av underleverantörer som stora slutkunder omger sig med.”

Chris Durbans utmärkta föredrag på SFÖ:s minikonferens i november gav mig en riktig kick – jag är bra på det jag gör och tar därför bra betalt. Ut med de kunder som inte känns rätt. Att sedan marknaden inte helt motsvarar ett smörgåsbord som jag bara kan plocka godsakerna från är ett annat kapitel. Lite motstånd håller kämpaglöden uppe.

Tack till Karin Werge Hjerpe för bollandet och värdefulla kommentarer!

SAMMA FÖRFATTARE +

SENASTE INSLAG +