Jobba across the pond

Hur länge har du jobbat som översättare?
– Birgitta Swärm (BS): Sedan 2006.
– Eva Heljesten (EH): Sedan början av 1996; snart 22 år.
– Erik Johansson (EJ): Sedan 2011.
– Helene Kolseth (HK): I snart 6 år.
– Katarina Lindve (KL): Började 2005. På heltid sedan 2010.
– Översättare som önskar vara anonym (XX): Sedan 1998.

Var finns de flesta av dina kunder? Har fördelningen förändrats efterhand?
– BS: Utanför Sverige, i Europa. Antalet kunder i USA ökade efter min ATA-certifiering.
– EH: I Europa; ungefär lika många i Sverige som i resten av Europa. USA och Kanada ligger dock inte långt efter. Ser man till omsättning varierar det mycket. Men tendensen går mot icke-svenska kunder.
– EJ: De flesta av mina kunder finns inom EU, så har det varit sedan jag började som översättare.
– HK: I början tog jag i stort sett alla uppdrag som dök upp, små och stora, från olika länder, som Finland, Indien och USA. Några har blivit stamkunder. Sedan 5 år tillbaka har jag en stor återkommande kund i Europa. Övriga kunder är numera oftast från Australien och USA.
– KL: Just nu jobbar jag åt en amerikansk kund. Jag började med nästan uteslutande utländska kunder (mest EU); men gick mer och mer mot svenska kunder innan jag började arbeta med min nuvarande kund.
– XX: Just nu har jag inte så många kunder. Mina flesta uppdrag kommer från Sverige, Danmark, Norge och USA. Tidigare, när jag jobbade för byråer, hade jag fler kunder i övriga Europa.

Hur upplever du att det är att arbeta för kunder/byråer i USA? Är det på något sätt annorlunda mot att jobba för kunder i Europa?
– BS: Mitt intryck är att amerikanska kunder ställer högre krav på kvalitet och är villiga att betala för det. MEN: alla mina kunder som inte har betalat inom utlovad tid är amerikanska kunder. Alla amerikanska kunder är inte sådana, men jag har inte alls råkat ut för detta med kunder av annan nationalitet. Jag har nästan känslan av att det är satt i system. De lovar att betala inom 30 dagar för att locka till sig frilansare, men har inte avsikten att göra det. När jag påminner får jag oftast betalt direkt, men får aldrig veta orsaken till dröjsmålet.
– EH: De har ofta mer bråttom. Å andra sidan ”vinner” man ju en dag i och med tidsskillnaden. De kan ha lite svårt att förstå att vi gärna är lediga kvällar och helger – och rentav tar semester.
– EJ: Jag tycker inte att det är någon större skillnad. Det blir ofta lite mer pappersexercis och de har en tendens att ligga efter teknikmässigt. Men inga avgörande skillnader. Sen skiljer det sig ju såklart språkligt, i synnerhet när det gäller marketingtexter, men det är ju ofrånkomligt.
– HK: Nej, inte något jag har märkt av.
– KL: Får förklara mer om vilka regler som gäller i Sverige.
– XX: När jag har haft kontakt med amerikanska byråer har det oftast runnit ut i sanden på grund av omfattande pappersarbete, NDA-avtal och andra väldigt långa och ogenomskinliga avtal. Min USA-kund är inte en byrå, utan ett industriföretag. De har en omfattande exportverksamhet, och tre anställda projektledare som sköter kontakterna med frilansöversättare i olika länder. Korrektur och termfrågor sköts av företagets generalagenter i respektive land.

Man hör ibland att översättare ogärna arbetar mot USA på grund av ”man inte vågar” och ”där blir man ju bara stämd”. Hur ser du på sådana uttalanden och hur har du själv löst försäkringsfrågan?
– BS: Jag är medveten om risken, men har varit beredd att ta den. Det känns som om jag har bra skydd via SFÖ:s företagsförsäkring.
– EH: Har aldrig blivit stämd, däremot har jag en gång förlorat stora pengar när ett företag där borta hamnade på obestånd. I ett sådant läge är man liten och kan inte göra mycket. På grund av den höga extrapremien på SFÖ:s försäkring om man vill inkludera USA har jag valt att inte göra det.
– EJ: Det är inget jag har reflekterat över överhuvudtaget. Jag har aldrig känt att jag inte vågar jobba mot kunder från USA. Jag är försäkrad men jag har aldrig tittat specifikt på hur min försäkring fungerar i USA och har inte heller fått några frågor från kunder där om huruvida jag är försäkrad.
– HK: Det har jag inte hört, och inte tänkt så mycket på. Eftersom uppdragen går via en byrå litar jag på (och vet) att de kvalitetskontrollerar innan de levererar till slutkund.
– KL: Kunden ansvarar för försäkringsskyddet, men håller med om att det bidrog till att jag tidigare undvek amerikanska kunder, det och de pinsamt låga ersättningsnivåerna som vissa kunder erbjöd.
– XX: När det gäller försäkringsfrågan anser jag att de premier man får betala hos svenska försäkringsbolag inte är skälig. Eftersom översättningarna i mitt fall inte handlar om sådant som kan orsaka några större skador, och eftersom jag anser mig ha bra kontakt med uppdragsgivaren kör jag utan försäkring. (Ta i trä.)

Upplever du någon skillnad i dina amerikanska och europeiska kunders betalningsvilja?
– BS: Se mitt svar på frågan om hur det är att arbeta för byråer i USA.
– EH: Det där är individuellt; man kan råka ut för företag både där och här i Europa som kräver längre betalningsfrist, och då är det ju upp till en själv att välja om man vill arbeta med dem eller inte.
– EJ: Det kan jag inte påstå. Jag har nog å andra sidan rent allmänt haft tur för jag har än så länge nästan alltid fått betalt av alla kunder, oavsett var de befunnit sig, även om det har hänt att betalningar varit sena.
– HK: Inte direkt, möjligen att de jobbar lite mer på att pressa priset.
– KL: Nej.
– XX: Nej.

Hur fungerar det med betalningarna från USA enligt din erfarenhet? Är det krångel med extra bankavgifter eller kan man lösa det på något smidigare sätt?
– BS: För de flesta amerikanska kunder får jag betala en bankkostnad på 50 kr per inbetalning. Dock kan en del göra vanlig banköverföring med en inbetalningskostnad på 2 kr (i min bank), så varför inte alla kan/vill använda ett sådant betalningssätt vet jag inte.
– EH: Det har förekommit med vissa kunder att de tar 100 kr för att överföra via bank. Då kan det vara bättre att välja till exempel PayPal. Andra kunder klarar det, så det beror nog mest på vilken bank och lösning de använder på sin sida. Något att ha i åtanke när man accepterar nya kunder.
– EJ: Hur man sköter betalningar är nog den största skillnaden som jag märkt av. Avgifterna för överföringar från företag i USA är mycket högre, i alla fall internationellt, och därför vill de ofta betala med check. Då det är extremt dyrt att lösa in checkar i Sverige är det inget rimligt alternativ. Paypal har jag också blivit tillfrågad om men jag tycker inte att det är ett bra alternativ. Några kunder har velat ta betalt för banköverföringar men det har alltid gått att lösa så att båda parter blir nöjda.
– HK: Utanför Europa tar jag betalt via Paypal, det är också vad många kunder föreslår. För dem verkar det krångligare att betala via bank. Jag försökte en gång efter ett stort uppdrag, eftersom Paypal tar sin avgift i procent av betalningen, men det slutade med att kunden hellre betalade mig lite extra som kompensation. Paypal fungerar annars smidigt både för kunden och för mig.
– KL: Inte längre. Tidigare kom erbjudanden om att betala med check eller via PayPal. Nu fungerar banköverföring.
– XX: Med min kund fungerar det smärtfritt med banköverföringar. Banken tar ut en avgift på 40 kronor, men det är försumbart i sammanhanget. Däremot har jag vid flera tillfällen fått förfrågningar från presumtiva kunder som vill betala med check. Den gubben går inte.

Är du certifierad genom American Translators Association (ATA)?
Om ja: Vad har certifieringen gett dig? Har du märkt några skillnader i kundernas inställning eller nya förfrågningar? Skulle du rekommendera certifieringen åt andra svenska översättare och varför?
Om nej: Är ATA-certifieringen något du saknar?
– BS: Ja, jag är certifierad. Certifieringen är ett kvitto på kvaliteten på mina översättningar. Kunderna är i regel väldigt positiva till certifieringen, i synnerhet amerikanska kunder. Antalet förfrågningar genom ATA:s webbplats har dessutom ökat sedan jag certifierade mig 2012 – särskilt när det gäller granskning.
– EH: Nej. Jag gjorde ett försök för ett antal år sedan, och tyckte provet var enkelt och att jag självklart hade klarat det. Fick dock veta att jag misslyckats, men det kostade ännu mer att ta reda på varför (ovanpå en redan mycket dyr certifieringsprocess) så jag avstod och bestämde mig för att det fick vara. Jag känner mig trygg i min kompetens även utan den – som jag ser det – ganska gammalmodiga bedömningen som måste ha legat till grund för deras bedömning. Jag har aldrig behövt ångra detta beslut utan har gott om nöjda kunder även utan certifieringen. Min tro är att det är svenska översättare bosatta i USA som gör bedömningarna och de kan ha svårt att på distans hänga med i den moderna språkutvecklingen. Det kan medföra att de bedömer saker som fel som i själva verket är helt accepterade i modernt svenskt språkbruk.
– EJ: Nej, jag är inte certifierad genom ATA. Jag kan sakna en certifiering rent generellt, om än inte specifikt ATA. Det är inte något som mina kunder efterfrågar, men det vore meriterande att kunna visa upp för potentiella kunder. Jag kommer framöver att titta närmare på såväl ATA-certifieringen som de övriga tillgängliga alternativ.
– HK: Nej tyvärr. Det hade förstås varit bra som kvalitetsstämpel och kanske gett fler uppdrag som ny. Jag hade säkert certifierat mig om jag hade planerat att arbeta som översättare, men det var mer av en slump att jag kom in på det. ATA-certifieringen är inget jag direkt saknar, eftersom jag hade tur och fick bra kunder tidigt. Kunden i Europa ger regelbunden feedback som visar att de är mycket nöjda. Med kunden (byrån) i USA har jag en bra dialog om det uppstår några tveksamheter i översättningen. Men, utbildning och certifiering är aldrig fel. Det skulle nog vara bra för att kunna arbeta bredare i USA, känna sig säkrare och få fler kunder där.
– KL: Jag är inte ATA-certifierad men skulle vilja bli det. Det är svårt att förklara vad den svenska auktorisationen innebär för amerikanska kunder, ja till och med för vissa europeiska kunder. Däremot vet alla vad ATA innebär.
– XX: Nej och nej. Jag rör inte texter som handlar om ekonomi eller juridik, och jag behöver inte fler uppdrag än vad jag redan har.

Avslutningsvis: Skulle du rekommendera andra översättare att arbeta för den amerikanska marknaden?
– BS: Ja, det skulle jag göra.
– EH: Jag tror kanske inte att det är för alla. Det innebär trots allt en ökad osäkerhet och väldigt ofta extremt snabba puckar. Själv tycker jag om omväxling och har svårt att sitta nergrottad i ett och samma större projekt under lång tid. Jag föredrar att ha många mindre projekt löpande parallellt och tilltalas på något sätt av de snabba bollarna, och då kan det vara en bra idé att prova sina vingar på andra sidan Atlanten. Som medlem i ATA kan man delta billigare i deras konferens. Jag har varit på två sådana hittills. Kul, men rätt dyrt.