Ledare

Det flerspråkiga mellanförskapet

17 jan, 2022

Jag upplever ofta att jag hamnat i ett mellanförskap på grund av min flerspråkighet. Jag är född och uppvuxen i Sverige med svenska som modersmål, men har under en tredjedel av mitt liv varit i daglig kontakt med det arabiska språket och de arabiska kulturerna. Detta har påverkat mitt sätt att vara och resonera på.

/ Foto: iStock

Många översättare känner säkert igen sig i detta. Jag känner mig så klart fortfarande i grund och botten svensk men i vissa situationer märker jag på min (svenska) omgivning att jag inte alltid beter mig som de förväntar sig av en etniskt svensk. När jag var hemma över jul ställde min farbror en fråga till mig som jag svarade nekande på. För att inte prata med mat i munnen tittade jag bara på honom och höjde ögonbrynen lätt. Ett tydligt nej från min sida. När jag lyckats tugga undan och svälja tittade han fortfarande på mig. Jag insåg att han inte uppfattat mitt nej. Lite senare sa han någonting som jag inte uppfattade. Jag tittade på honom, såg frågande ut och skakade lätt på huvudet. Det uppfattade han förstås som ett nej, men min avsikt var att fråga vad han menade.

Samma sak är det naturligtvis när jag umgås i arabiska kretsar, gör något ”svenskt” och ibland nästan får känslan av att jag borde tona ner min svenskhet för att passa in. Inte för att det förväntas av mig utan för att jag vill vara en del av gruppen. Och ibland tar jag till och med illa vid mig när någon refererar till mig som svensk och säger att jag beter mig som en svensk. Jag känner mig hemma bland både svensk- och arabisktalande men samtidigt uppfattar båda mig som lite udda.

Allra smidigast flyter kommunikationen när man pratar med en annan flerspråkig som behärskar samma två eller flera språk som en själv. Jag känner stor lättnad när jag pratar med en arabisktalande på svenska och jag till exempel gör en gest som bara en arabisktalande förstår utan att det leder till att konversationen avstannar. Vi kodväxlar friskt utan att någon av oss tänker på det.

“Denna ’tvärkulturella flerspråkighet’ innebär mycket mer än bara språk.”

Denna ”tvärkulturella flerspråkighet” innebär mycket mer än bara språk. Jag märker hur exempelvis mitt sätt att äta förändrats. Förut åt jag alltid med kniv och gaffel, även när jag åt arabiska maträtter man inte bör äta med bestick. Numera kan jag inte äta molokhia om jag inte har bröd hemma att äta med och jag skulle aldrig ens tänka tanken på att sätta gaffeln i en makdous.

För några dagar sedan (närmare bestämt den första januari) såg jag en bild florera i sociala medier. Det var ett twitterinlägg där någon skrivit ”happy birthday to all immigrant parents”. Jag skrattade högt för jag vet att det var snarare regel än undantag att människor, framför allt förr i tiden, i WANA-regionen folkbokfördes som födda den 1 januari, oavsett när de verkligen fötts. Folkbokföring har, av olika skäl, inte varit prio ett.

En god vän till mig föddes i Libanon den 11 december 1992 och när hans familj kom tillbaka till Syrien i slutet av 1993 folkbokfördes han där som född den 1 januari 1994. Jag delade inlägget i mina kanaler, något jag bittert fick ångra när ett trettiotal av mina svensktalande vänner frågade vad det var för födelsedag det rörde sig om.

Ibland kan detta mellanförskap göra att jag känner mig lite utanför och missförstådd av människor jag levt hela mitt liv med. Jag kan känna att jag inte riktigt hör hemma i min tidigare (ursprungliga) kontext längre. Men jag ångrar aldrig att jag låtit mig introduceras för de arabiska kulturerna utan är glad över att jag numera präglas av fler än en kultur.

Många av oss översättare reser gärna, när möjlighet ges, till länder där våra språk talas. För oss innebär det inte bara en semester utan även en möjlighet att utvecklas, få umgås med människor som talar samma språk som oss och röra oss i en kultur vi valt att bli en del av. Det är ett sätt att komma hem fast man reser bort.

“Många av oss översättare reser gärna, när möjlighet ges, till länder där våra språk talas. För oss innebär det inte bara en semester utan även en möjlighet att utvecklas.”

När man som översättare får nys om att man talar samma språk som bordsgrannen skiftar man direkt. Vi söker oss till sammanhang där våra språk talas. Vi känner oss hemma. Tänk att vara spansktalande och känna sig hemma i hela den spansktalande världen! Tänk att vara engelsktalande och ha så många platser och sammanhang att leva ut sin flerspråkighet i! Det är en stor rikedom. Och vilken vinst det är att kunna plocka det man tycker allra bäst om från olika kulturer och skapa sin egen. Vill du fira jul? Fira jul! Vill du fira eid och äta kaak al-eid? Gör det! Eller slå ihop och inför kaak al-eid på julbordet!

Ya reet att smittspridningen snart avtar så att vi kan börja bege oss till länderna där våra andraspråk talas!

P.S. Vi ses väl på konferensen i maj?

SENASTE INSLAG +