Bästa till svenska översatta kriminalroman 2021

eV: Det är intressant att du verkar både som facköversättare och som skönlitterär översättare, kan du berätta lite om/hur de två disciplinerna skiljer sig åt?
CN: Den stora skillnaden är nog att en skönlitterär översättning blir ens egen på ett annat sätt än en facktext, både för att man får stå för texten med sitt namn och för att man också har upphovsrätten till den. Det bidrar också till att det tar längre tid att översätta böcker än de facktexter jag vanligtvis jobbar med. Ärligt talat åtar jag mig i ren självbevarelsedrift färre och färre facktexter; det är lätt att tacka ja till fackuppdrag som går på en timme, en dag eller två när boken man håller på med inte ska levereras förrän om några månader, men det straffar sig förstås ju närmare deadline man kommer. Rent allmänt finns det också väldigt många olika typer av skönlitterära, liksom fackspråkliga texter, som kräver mer eller mindre tid, mer eller mindre specialkunskaper och så vidare.

eV: Hade du kontakt med Guillaume Musso under arbetets gång? I så fall hur såg den kontakten ut?
CN: Nej, det hade jag inte. Om jag stött på något som jag verkligen inte kunde lösa skulle jag kanske ha försökt, men jag tvivlar på att han hade svarat. Han har skrivit mängder av böcker och översatts till över fyrtio språk så tror han har lite för fullt upp för att ha kontakt med alla sina översättare. Men man ska aldrig säga aldrig. Boken jag håller på med nu kanske ger mig anledning att försöka!

eV: Utan att avslöja något, ”spoiler alert” som man säger idag, kan du berätta om varför du tror att ’Återträffen’ vann årets pris?
CN: Jag är själv ingen storkonsument av deckare och har ingen aning om vad Svenska Deckarakademin har för urvalskriterier men boken är utan tvekan en bladvändare med en ganska oväntad upplösning.