AI-översättning i praktiken

Nedan visas resultaten av översättning av en text i den (underbara) tecknade serien Tom Puss (Tom Poes, av nederländaren Marten Toonder) med hjälp av AI – i detta fall GPT-4 dels via Intento, dels via Trados-insticksprogrammet OpenAI. I den fjärde kolumnen syns resultatet av att jag bad GPT-4 i Trados dels att göra svenskan lite ledigare, dels byta Bommel och Joost mot Bumble resp. Josef. Det blev ett klart bättre resultat med undantag främst av den andra meningen i fjärde stycket, där GPT-4 av nån anledning fick för sig att det var Josef, inte Bumble, som vaknade mitt i natten. (Att längre fram byta “tjänare” mot “knekt” var ju heller inte så lyckat. Och ”ledigheten” gick lite till överdrift när uttrycket ”ömtålig konstitution” – precis på kornet – byttes mot ”känslig kropp”.)

Den femte kolumnen är för jämförelsens skull utförd av det renommerade MT-programmet DeepL (via Intento). Jämfört med de två första översättningarna är den väl något lite bättre, men skillnaden är inte stor. Och som ”facit” har jag lagt in en egen översättning.

Notera att OpenAI:s redigering av GPT-4-översättningen kan ses som att OpenAI gör en efterredigering av en maskinöversättning, MTPE (eller PEMT). Det har gjorts en undersökning av detta som refereras i artikeln Are Large Language Models Good at Translation Post-Editing?. I undersökningen kommer man fram till att AI är riktigt bra på detta. Mitt lilla exempel här bekräftar det inte riktigt.

Det har påpekats att metoden att använda AI-översättning som ett element i MT via översättningsprogram medför att man missar den fördel som AI har därigenom att AI s.a.s. översätter hela texten på en gång, inte bitvis (segmentvis) som i ett CAT-verktyg. (Men ModernMT säger sig fungera på samma sätt.) Därför lät jag ChatGPTöversätta samma text, i ett svep. Resultatet syns sist i detta dokument.

Påpekas bör dock att utvecklingen går med rasande fart och om samma experiment skulle göras i dag (februari 2024) skulle resultaten säkerligen se mycket annorlunda ut.

(Någon frågade om jag översätter från nederländska. Det gör jag inte. Men med en hygglig MT-översättning – vilken som helst av nedanstående duger – och ett bra lexikon är det faktiskt inte så svårt att få till ett bra resultat. Nederländskan är tillräckligt lik svenska och tyska för att det ska gå. Dessutom är jag väl inlärd på tonen i Bumble-texterna.)

Och nedan följer texten översatt av ChatGPT. På exempel 2. syns (än en gång) GPT-4-versionen enligt Intento (segmentvis översatt). Det kan vara värt att påpeka att i varje fall ChatGPT ger olika resultat om man prövar flera gånger. Hur som helst kan man konstatera att ”totalöversättningen” med en hårsmån vinner över den segmentvis gjorda. Men skillnaden är inte avgörande.

Exempel 1.

På en natt var det mycket kallt; en finstickande vind skar över landskapet och fick snön att knastra. Därför observerades inga förbipasserande; slottet Bommelstein stod ensamt i frost, som omsorgsfullt hade stängts ute genom luckor.

Det var tydligt att invånarna redan hade gått till vila, för en djup tystnad omgav den gamla byggnaden och endast genom ett fönster strålade en svag belysning.

Det var herr Bommels nattlampa, som han brukade tända när hans ömtåliga hälsa krävde mat eller när djupa tankar höll honom vaken.

Så även nu. Klockan tolv över tio hade han ryckts ur sin slummer av ett konstigt bankande som steg upp från golvet. Han låg några ögonblick helt stel och lyssnade, men sedan förmanade han sig själv och reste sig för att tända ljus.

’V-vem är d-där?’ ropade han med tunn röst. Det kom inget svar. Bankandet fortsatte dock, ibland hårdare och ibland mjukare, så att den sömnlöse herrn kände sig konstig till mods.

’V-vad kan det v-vara?’ undrade han. ’Det här kan inte fortgå. Jag måste göra något, menar jag.’

Med den här tanken i huvudet lät han sig glida ur sängen och smög sig mot tornet där betjänten Joost hade sitt rum. Med darrande hand började han knacka på dörren.

’Joost!’ ropade han kvävt. ’Vakna! Jag hör ett konstigt bankande!’ I rummet hördes en djup suck, följt av knarrandet från en fjädermadrass.

Exempel 2.

En natt var det mycket kallt; en fin stickande vind skar över landskapet och fick snön att knaka. Förbipasserande observerades därför inte; slottet Bommelstein stod ensamt i frosten, som en omsorgsfull hand hade stängt ute genom luckorna.

Det var tydligt att invånarna redan hade gått till vila, för en djup tystnad hängde över den gamla byggnaden och endast från ett fönster strålade ett svagt ljus.

Det var herr Bommels nattlampa, som han brukade tända när hans känsliga kropp krävde mat eller när djupa tankar höll honom vaken.

Samma nu. Tio minuter över tolv hade han väckts ur sin slummer av ett konstigt knackande ljud som steg upp från golvet. Ett ögonblick låg han helt stel och lyssnade, men sedan samlade han sig och reste sig för att tända ljuset.

‘V-vem är d-där?’ ropade han med tunn röst. Det kom inget svar. Men knackandet fortsatte, ibland hårdare och sedan mjukare, vilket gjorde den sömnlöse herrn konstigt till mods.

V-vad kan det v-vara?’ undrade han. ‘Detta kan inte fortsätta så här. Jag måste göra något, menar jag.’

Med denna tanke inspirerad, lät han sig glida ur sängen och smög sig mot tornet där tjänaren Joost hade sitt rum. Med darrande hand började han knacka på dörren.

’Joost!’ ropade han dämpat. ’Vakna upp! Jag hör en konstig knackning!’ I rummet hördes ett djupt suck, följt av knakandet av en fjädrande madrass.