Kan översättning och tolkning standardiseras?

Vad kan inte standardiseras?

Låt oss börja med ett lugnande besked: Översättare och tolkar sysslar med genuint och personligt hantverk, och även om AI kommer in som en mer eller mindre aktiv assistent i processen handlar det fortfarande om en högst individuell verksamhet för ensamvargar – i synnerhet på tolksidan.

Men vad kan standardiseras?

Det som kan standardiseras, berättade Ingemar nyligen på SFÖ-SAT:s årliga konferens, är processerna kring tolkning och, i ännu högre grad, kring översättning. Detta innebär att standardisering av verksamheten främst är av intresse för aktörerna högre upp i näringspyramiden, som stora språkföretag och stora slutkunder.

Med detta sagt är inte standarder något som översättare och tolkar nere på språkindustrins stökiga verkstadsgolv kan bortse från. Vi är kuggar i ett stort maskineri och ju mer vi vet om dessa standarder och förhåller oss till dem desto mindre gnisslar det i mekanismen.

Vad är en standard?

Standarder, förklarade Ingemar, är harmoniserade, gemensamt överenskomna beskrivningar av hur något ska göras: produkter, tjänster, processer. Standarder definierar också nyckelbegrepp i den standardiserade verksamheten (till exempel verkar inte alla vara överens om vilket begrepp termen ”granskning” står för i översättningssammanhang). Standarder beskriver/föreskriver arbetsflöden och anger krav på kompetenser och kvalifikationer hos de som gör själva jobbet. Viktigt att notera är att det finns dels kravstandarder (som ett företag kan bli certifierat enligt) och vägledande/rekommenderande standarder. Vidare finns det tekniska specifikationer som i detalj beskriver en process eller motsvarande.

Många aktörer är involverade i att ta fram en standard. Resultatet bygger på konsensus och överenskommen god praxis, och normalt tar det tre år från utkast till färdig standard. Detta är också anledningen till att standarder kostar mycket pengar att köpa – det ligger mycket arbete bakom dem även om de ofta inte är längre än några tiotal sidor.

Standarder borgar för enhetlighet i arbetsprocesser och skapar klarhet och transparens kring vad de olika aktörerna i en process kan förvänta sig av varandra. Detta är oerhört viktigt i det nya landskapet för översättning, där det under senare år har uppstått nya arbetsflöden med nya verktyg och där vi talar om olika kvalitetsnivåer för en färdig översättning – för inte så länge sedan var det tabu att tala om en annan kvalitetsnivå än top notch från en yrkesöversättare.

Standarder för översättning från 2015

Huvudstandarden för översättning är ISO 17100:2015 Krav på översättningstjänster. Det är den enda standarden på området som är översatt till svenska. Den beskrivs på SIS webbplats och här finns 11 sidor öppna för gratisläsning, bland annat alla termdefinitioner.

Vidare kan nämnas ISO 18587:2017 Translation services – Postediting of machine translation output – Requirements – en standard som av förklarliga skäl har blivit högaktuell. Även här är beskrivning och termdefinitioner fritt läsbara och ger klarhet i vad som menas med MT output, full post-editing, light post-editing, revision, verification m.m. ISO 18587 befinner sig för närvarande under uppdatering, och i det arbetet ställs frågan om MTPE med stöd av TM och TB verkligen ska ses som något som är skilt från det vi konventionellt kallar ”översättning”, med tanke på att det är just det som de flesta yrkesöversättare ägnar sin arbetsdag åt. Vidare diskuteras om begreppet ”light post-editing” egentligen fyller något syfte, med ranke på att rå maskinöversättning idag levererar högre kvalitet än lätt efterredigerad MT från tiden före 2017, då statistisk MT dominerade.

Det är inte otänkbart att ISO 17100 och ISO 18587 kommer att slås ihop till en enda standard, berättade Ingemar. ISO 17100 definierar många viktiga begrepp i översättningens värld, men den fastslår också att maskinöversättning inte betraktas som översättning – en ståndpunkt som många översättare förvisso håller med om, men som inte motsvarar verkligheten på dagens språkmarknad. ISO 17100 ställer också krav på granskning av ett andra par ögon – en ordning som många språkföretag har tagit till sig – men röster har höjts för att efterredigering i sig ska räknas som granskning och att det separata granskningssteget därmed kan bortfalla.

För juridisk översättning finns en specifik standard, ISO 20771:2020 Legal translation – Requirements.

Nya standarder för översättning 2024

Så sent som förra året kom standarden ISO 11669:2024 som fokuserar på hur man driver översättningsprojekt och utarbetar kravspecifikationer. Den riktar sig i hög grad mot projektledare, och vi översättare i produktionsledet kan nog alla vittna om hur kaotiskt det blir när projektledaren inte har full koll på sitt uppdrag och på vad hen förväntas leverera till såväl översättare som slutkund (hur ofta får vi ett ”translation brief” av byrån egentligen?). Låtom oss hoppas att denna standard ska styra upp situationen! Bilden nedan beskriver t.ex. vad som ingår i begreppet projektledning enligt ISO 11669.

Av flödesschemat förstår vi att denna standard för projektledning även riktar sig till slutkunden, med syftet att slutkunden ska förstå att hen är medansvarig i projektet och förväntas bidra aktivt till framgångsrikt genomförande.

ISO 11669 tar vidare upp riskbedömning och riskhantering, något som tidigare ofta förbisetts. Här introduceras begreppen risktoleransnivå, riskägare och riskrespons.

Likaledes nya ISO 5060:2024 fokuserar på hur man utvärderar översättningskvalitet, något som är omvittnat besvärligt – ingen blir glad när kunden säger ”det här är inte bra”, utan att kunna peka på varför. Standarden beskriver grundläggande principer för analytisk utvärdering av översättningskvalitet, sett till strategi, syfte, feltypologi, sampling, utbildning av bedömare m.m. Feltypologin bygger på Multidimensional Quality Metrics.

Slutord

Avslutningsvis pekade Ingemar på några väletablerade standarder som inte specifikt berör översättning eller tolkning, men som tveklöst har bäring på översättares och tolkars arbete:

■ ISO 9001 Kvalitetsledning

■ ISO 31000 Riskhantering

■ ISO 27001 Informationssäkerhet

■ ISO 704 Terminologiarbete

Ingemar sammanfattade sitt anförande med att understryka att standarder framför allt beskriver (eller föreskriver) god praxis inom det aktuella området, samt att standarder ger trovärdighet och kan användas i diskussioner med andra aktörer.

Som ett exempel, nämnde Ingemar, kan en tolk som kommer in i en tolksituation använda ISO-standarden (vilken bör vara tillgänglig hos tolkförmedlingen) för att ge tyngd åt sina krav på teknisk utrustning, arbetsmiljö, vilotid etc.

Det är inte relevant för enskilda översättare eller tolkar att bli certifierade enligt gällande standarder, och inte alltid för mindre språkföretag heller, men Ingemar underströk att det inte är professionellt att arbeta på språkmarknaden utan att åtminstone vara orienterad om de olika standarder som finns, vad de standardiserar och vilka syften de har.

Slutligen rekommenderade Ingemar SFÖ-SAT att bli medlem i ISO, delta i standardiseringsarbetet för språkbranschen och påverka standarderna.