Hur påverkar bristen på bra lexikon våra måltexter?

Vi har frågat fyra SFÖ-medlemmar om hur de tacklar denna problematik och vad de tror att den beror på. Allihop uppger att de tvingas gå via lexikon på ett tredje språk och att bristen på bra lexikon och referenslitteratur innebär att de tjänar mindre på sina uppdrag eftersom de måste lägga längre tid på texten.

SFÖ:s enda översättare av tigrinja, Alem Fisshatzion, uppger att han även tar hjälp av sakkunniga för att hitta rätt term på målspråket. Vidare resonerar Alem att bristen kan bero på att man inte satsar på språk som inte har så många talare.

Alem Fisshatzion översätter tigrinja.

Öykü Elçi-Andersson, turkisk översättare, känner igen sig i detta resonemang. Hon säger att det förstås är en stor process att ta fram ett lexikon, men anledningen till att man inte satsar mer resurser på hennes språkkombination beror, enligt henne, på att den inte är tillräckligt vanlig.

Öykü Elçi-Andersson översätter turkiska.

Den arabiska översättaren Selma Leinenweber säger att det publicerats fler svensk-arabiska lexikon den senaste tiden men att utbudet är långt ifrån tillräckligt. Selma arbetar även i språkkombinationerna engelska-arabiska och franska-arabiska och går ofta via dessa språk om hon inte hittar rätt i svensk-arabiska källor. Hon berättar att hon avstår från att åta sig uppdrag om hon inser att sökandet efter termer kommer att bli för tidskrävande i förhållande till arvodet eller om hon, på grund av bristen på bra referenslitteratur, inte kan garantera god kvalitet på sin måltext. Selma konstaterar att referenslitteraturen på engelska och franska är betydligt mer omfattande och betonar att arabisk-svenska översättare i Sverige inte kan förvänta sig att någon annan ska ta fram denna litteratur. Översättning i denna språkkombination är bara aktuell i Sverige, för i arabisktalande länder översätts nästan ingenting till eller från svenska. Om vi vill ha sådan litteratur måste vi själva vara med och ta fram den!

Alla översättare vi har pratat med under arbetet med den här artikeln upplever att de saknar tillgång till bra lexikon och referenslitteratur och att deras inkomst påverkas av det. Förväntas Farshid ringa runt till afghanska ambassader för att hitta rätt term? Alem och Öykü spekulerar i att bristen på referenslitteratur på deras språk beror på att språken inte är så stora, men Selma som översätter arabiska, ett av världens största språk och Sveriges andra största språk, upplever samma problem.

Vi konstaterar att det är ett stort problem att vi har kollegor som väljer att avstå uppdrag av rädsla för att man inte kan garantera god kvalitet på sin översättning på grund av bristen på bra referenslitteratur. Hos vem ligger ansvaret för att förbättra den här situationen? Bör vi ställa högre krav på byråerna och kräva att de förser oss med den litteratur vi behöver för att utföra de uppdrag de tilldelar oss? Eller är det, som Selma säger, vi själva som ska ta fram ny litteratur?