Skönlitterär översättning

Bland kräftor och jävligt långa dagar

8 jun, 2025

Alla stolar och några till var fyllda på Litteraturens hus i Uppsala, en kulen afton den 7 maj. I publiken författare, översättare av diverse nyanser, lärare, forskare och språknördar i allmänhet. På scenen två litterära översättare från Uppsala.

Erik MacQueen och Cecilia Berglund Barklem. Foto: Björn Olofsson. Erik MacQueen och Cecilia Berglund Barklem. Foto: Björn Olofsson.

Rampljuset på:

– Cecilia Berglund Barklem som bland annat har översatt Delia Owens Där kräftorna sjunger, Bono och Mats Sundin till svenska. Hon har även anlitats som språkcoach åt Armand Duplantis och är styrelseledamot i Översättarsektionen i Sveriges författarförbund.

– Erik MacQueen som har översatt Teju Cole, Emma Cline, David Sedaris och Bruce Springsteen med fler till svenska. Han arbetar även med vetenskapliga, kommersiella och informationsinriktade texter, från engelska till svenska.

Ämnet för kvällens samtal var arbetsprocesser, spännande uppdrag och översättandets roll – nu och i framtiden, inte minst mot bakgrund av IT-utvecklingen.

Inledningsfrågan löd: ”vilket var ditt svåraste uppdrag?”. Båda gästerna nämnde uppdrag som är facklitterära snarare än skönlitterära (vi facköversättare i publiken spetsade öronen). Cecilia beskrev en bok om DNA som hon medgav att hon egentligen inte hade tillräcklig kompetens för men som efter en oerhörd arbetsinsats blev bra ändå. Erik visade en bok om Osmanska riket, där han konstaterade att ämnet är förvånansvärt lite behandlat på svenska och att ytterst lite skriftlig hjälp fanns att få.

Svårigheter dyker upp även i ren skönlitteratur. Cecilia gav som exempel en bok med riklig förekomst av ordvitsar av typ Göteborgshumor. Ibland har man turen att kunna överföra en och annan rolighet, menade Cecilia, men lösningen är annars att diskret hoppa över sådant som är rent omöjligt att översätta och kompensera med ett och annat nymyntat skämt som funkar på svenska.

Ett annat problem är dialekter och sociolekter, som författaren använder som effektiva stilmarkörer och för att ange var i landet och var på den sociala stegen personerna i boken befinner sig. Att försöka återge det med svenska lokala dialekter eller förortsslang blir bara löjligt, utan man får utnyttja de signalvärden som svenskan erbjuder – en person kan få skilja mellan de och dem medan en annan säger dom. Liknande markörer är sedan/sen, i morgon/imorrn, människor/mänskor m.fl. Erik visade en lista över sådana markörer som han skickar med sina översättningar till förlaget, för att förebygga att nitiska redaktörer i konsekvensens namn eliminerar sådana distinktioner.

Sju jävligt långa dagar, översatt av Erik MacQueen
Där kräftorna sjunger, översatt av Cecilia Berglund Barklem

Än mer kontroversiellt är n-ordet, som vi möjligen kan förlåta Astrid Lindgren för att ha använt på 1940-talet, men har svårare att svälja i en nyutkommen bok. I Cecilias översättning av Delia Owens Där kräftorna sjunger ville Forum på inga villkor ha något n-ord i sin utgivning, men Cecilia stod på sig och hävdade motsatt åsikt. Boken skrevs förvisso så sent som 2018, men den beskriver en tid och en social miljö där ordet var legio, och det måste speglas av översättningen – så fick det bli.

Hur närmar sig de båda översättarna en bok? På ganska olika sätt visade det sig. Cecilia öppnar pärmen och skrider raskt till verket: ”Det blir lite nerv i jobbet när man inte har läst boken – och inte får jag betalt för att göra det heller”. Erik beskrev ett mer analytiskt angreppssätt, där han åtminstone läser hela boken, ”låter sig översköljas”, innan översättningen börjar. Han kanske inte gör systematiska anteckningar, men noterar ändå passager som kan bli knepiga. Erik lyfte i sammanhanget Erik Andersson, som 2004 fick i uppdrag att nyöversätta Tolkiens The Lord of the Rings. Vid ett tillfälle i projektets början samtalade Andersson med sin referensgrupp av Tolkien-entusiaster och råkade avslöja att han faktiskt inte hade läst böckerna. Det är ungefär så nära en översättare kan komma att bli lynchad.

Att ha kontakt med författaren, när så är möjligt, är oftast en positiv upplevelse för en översättare. Det visar sig många gånger att översättaren har betydligt djupare kunskap om innehållet än författaren själv, och kan framhålla problem och inkonsekvenser som författaren inte haft en tanke på. Erik nämnde som exempel sin översättning av De förklädda flickorna i Kabul, av Jenny Nordberg. I den förekommer en flicka som utsatts för övergrepp av sin ”uncle”, och om det inte går att utläsa ur sammanhanget är det faktiskt absolut nödvändigt att få veta om det handlar om en farbror eller en morbror – inte minst eftersom tänkbara farbröder och morbröder kan vara i livet.

AI är ett fenomen som inte bara är aktuellt för facköversättare utan i ökande grad även för skönlitterära översättare. Cecilia sitter i en AI-grupp som har inrättats av Sveriges Författarförbunds översättarsektion. Gruppen ägnar sig åt att analysera utvecklingen och skapa opinion. Ett exempel är debattartikeln Därför ska inte AI översätta böcker som publicerades i Svenska Dagbladet i juli 2024. Cecilia gav flera exempel på AI-översättningar av passager i litterära verk, specifikt ungdomslitteratur, där informationen visserligen överförs oklanderligt, men där mycket saknas i fråga om känsla och idiomaticitet. Är det denna utslätade svenska vi vill ge våra barn att läsa?

Erik ser inte AI som det stora hotet. Det är inte som när industrimaskinerna kom på 1800-talet – de kunde ersätta flera människor rakt av och göra ett likvärdigt eller bättre jobb. En mänsklig översättare gör ett bättre jobb än AI, framhöll Erik, men det gäller att förlag och andra uppdragsgivare förstår det, och att vi översättare verkar för att de ska välja översättning av hög språklig kvalitet.

Cecilia Berglund Barklem. Foto: Björn Olofsson.

Hur ser återväxten ut bland litterära översättare? En viss tveksamhet finns inför att välja ett yrke där det är omvittnat svårt att etablera en position och där ersättningsnivåerna är låga i förhållande till arbetsinsatsen. Å andra sidan fanns det flera intresserade ungdomar i publiken, och söktrycket till översättarutbildningarna på universitetsnivå är fortsatt starkt. På plats i salen fanns både alumner och tidigare lärare från översättarprogrammet vid Uppsala universitet, som till mångas besvikelse lades ner under 2010-talet. (Bland dessa märktes särskilt språkriktighetslegenden Siv Strömquist, författare till bl.a. Skrivboken och Skiljeteckensboken – den som haft förmånen att drillas av henne vet var kommatecknen ska sitta!).

De lärosäten som idag har översättarutbildningar är Stockholms universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Linnéuniversitetet och Biskops-Arnös författarskola (källa: Översättarcentrum).

Avslutningsvis underströk Cecilia och Erik att litterär översättning är ett oerhört givande arbete och att det ger en oslagbar allmänbildning – en översättare sitter aldrig svarslös!

Kvällens talare, Erik MacQueen och Cecilia Berglund Barklem, med åhörarna Björn Olofsson och Charlotte Sjögren från SFÖ-SAT. Foto: Privat.

Litteraturens hus drivs av Uppsala författarsällskap på uppdrag av Uppsala kommun. Huset erbjuder skrivarplatser, mötesrum, Uppsala författarsällskaps referensbibliotek och en salong för författarsamtal. Huset används för en mängd aktiviteter kring skriftlig kultur med lokal förankring, som bokcirklar, boksläpp, författarsamtal med mera. Mer information på Uppsala Författarsällskap och husets Facebook-profil.

Litteraturens hus i Uppsala. Foto: Uppsala författarsällskap.

SAMMA FÖRFATTARE +

SAMMA FÖRFATTARE +

SENASTE INSLAG +