Kombinatörernas val

På fackförbundet DIK:s hemsida får du ”veta mer om olika yrkesområden som har med språk att göra, vad du behöver ha för utbildning och vad du kan förvänta dig i lön om du börjar jobba inom språkområdet”.

DIK presenterar sig med frasen: ”DIK är facket för dig som jobbar med språk och kultur.”

• Förändrade arbetsuppgifter – översättarna påverkas mest. 61 procent svarar att deras arbetsuppgifter har förändrats av AI och nästan alla tror att de kommer förändras. Många upplever att arbetet blir tråkigare och mindre kreativt, medan andra ser AI som ett användbart verktyg.

• Egenföretagare drabbas mer än tillsvidareanställda. 35 procent av egenföretagarna upplever att AI-utvecklingen har gjort det svårare för dem att få jobb eller uppdrag. Bland tillsvidareanställda är siffran 1 procent. Dock tror 50 procent av de tillsvidareanställda att AI kommer försämra deras jobbutsikter framöver.

• Många upplever minskade ersättningar. Bland egenföretagarna svarar 46 procent av översättarna och 40 procent av redaktörerna/textgranskarna att ersättningarna för deras arbete har blivit lägre till följd av AI.

• Sämre kvalitet med AI – men också möjlighet att nå ut bredare. Många varnar för att AI försämrar kvaliteten på text och översättning vilket kan få konsekvenser för samhällets läsfrämjande ambitioner. Samtidigt finns det potential att med hjälp av AI nå ut bredare och tillgängliggöra mer litteratur och text än vad som görs idag.”

Under ett DIK-webbinarium som jag deltog i den 10 oktober i år diskuterades situationen för översättare och andra frilansande inom dokumentation, information och kultur. Med direkt anknytning till beskrivningen ovan av den omvandling som språkbranschen genomgår har den nya tidens term kombinatör seglat upp som en viktig arbetsmarknadsaktör, typisk för kulturbranschen.

Många av oss kulturarbetare och översättare är kombinatörer, dvs. yrkesverksamma som kombinerar anställning och entreprenörskap i eget företag.

Man blir kombinatör av olika anledningar:

– Kan inte leva enbart på uppdragen inom mitt företag

– Tycker om att både vara anställd och driva eget

– Har kvar min anställning som säkerhet efter att jag startat eget

– anställd på deltid, behöver fylla ut med uppdrag

(Utdrag ur en enkät bland medlemmar i föreningen Svenska Tecknare)

Många kulturarbetare och översättare är alltså kombinatörer, bl.a. för att kunna livnära sig under tryggare former. Som exempel kan jag ta upp mitt eget företagande inom översättaryrket, med uppdrag såväl i min egenskap av facköversättare, som översättare av skönlitteratur och grafisk formgivare/illustratör.

Dessutom hade jag en tryggare anställning som statligt anställd lokförare och doktorand vid Uppsala universitet. Senare även anställning som legitimerad gymnasielärare i engelska. På den tiden visste man inte att kombinatörer existerade. När jag tröttnade på min doktorsavhandling kom det plötsligt in ett längre översättnings- och stilsättnings/layoutuppdrag, vilket verkade utgöra en bra kombination. Det var tungt, men lärorikt.

Här ungefär kan man ställa frågan: ”Vad kan en fackförening som DIK tillföra översättare, illustratörer och andra kombinatörer?”

Enklast vore att besvara frågan med hänvisning till DIK:s text ovan, men faktum är att en kombinatör allt som oftast upplever en kravfylld tillvaro mellan hammaren och städet. Blir man arbetslös måste man i regel registrera sitt älskade företag som vilande. Det känns smärtsamt onödigt, som att slakta en kär mjölkko. Har kombinatören blivit uppsagd från en trygg anställning med kollektivavtal vill man självklart ha kvar företaget med de få uppskattande kunderna man betraktar som en räddningsplanka. Men det får man absolut inte! Då riskerar man förlora sin A-kassa.

Går det bra för företaget när uppdrag strömmar in hinner man knappast med annat än produktion. Dock vågar man knappast säga upp sin anställning. Det är bara att jobba på tills man stupar. Ungefär så har jag uppfattat svaret jag fått från en av DIK-webbinariedeltagarna:

”Jag kan bara hålla med om detta med att det är dumt att man måste hålla företaget vilande. En närstående var kombinatör, blev utbränd och förlorade sitt jobb (det som gjort honom utbränd). Det hade funkat bäst för honom att börja arbeta deltid med kunderna han hade via firman – men för att få SGI på deltid var han tvungen att ha firman vilande, och kunde därmed inte ta de jobb han fick förfrågningar om.”

Med problembeskrivningen enligt ovan och DIK-rapportens dystra utsikter har jag svårt att se hur AI kan ersätta yrkesöversättare. När krubban är tom bits hästarna. När anställningstillfällena blir färre blir det lättare för AI att vinna terräng och då måste företagarna kunna hålla jämna steg med AI-marknaden för att kunna överleva och välvilligt förse roboten med riktiga översättningar, frukten av obetalda, surt förvärvade kunskaper.

Minst två väsentliga frågor måste finna en godtagbar lösning på de problem som DIK-webbinariet och andra pekar på:

■  DIK bekräftade att en politisk reglering av kollektivavtal bör arbetas fram, så att man inte behöver hålla företaget vilande när man avslutar en anställning. Man behöver då inte ta ut lön från företaget under tiden man får A-kassa men man skulle fortare kunna resa sig efter avslutad anställning om kundunderlaget i firman finns kvar.

■ Vi kan dra en parallell mellan författaren och krönikören Andrev Waldens observationer och AI:s påverkan på översättarnas möjlighet att överleva som yrkeskår. Walden skriver i en krönika i Dagens Nyheter om självbetjäningskassornas påverkan på kassörskans arbetsmarknad:

”Jag känner samma olust … som jag gör inför självbetjäningskassorna i matbutiken. Varför ska jag göra dina anställdas jobb om jag inte får avdrag på priset? Det är ju inte som att maten blir billigare i takt med att självbetjäningskassorna blir fler. Så vart tar vinsten vägen när kassörskan försvinner (efter att hon har fått genomgå förnedringen att utbilda kunderna i hur man gör hennes jobb)?”

Svaret torde vara att vinsten bekostar ett utvecklingsarbete som gagnar alla. Men vem gör vad? Håller översättaren i praktiken på att agera kassörska enligt Waldens beskrivning av utvecklingen, dvs. bekostar övergångsprocessen från en livslevande kassörska till självbetjäningskassor, som kassörskan/översättaren hjälper till att utveckla, men samtidigt sågar av den gren som man sitter på?