Tolkar och översättare – lika men olika

Mer än 130 konferensdeltagare samlades i Uppsala, på SFÖ-SAT:s årliga konferens, för att lyssna på ett panelsamtal om tolkning och översättning – och vad tolkar och översättare kan lära av varandra.

Deltagarna i panelsamtalet var:

Ula Pacanowska Skogqvist, auktoriserad tolk med särskild sjukvårdskompetens, auktoriserad translator, skönlitterär översättare och tolklärare.

Eva-Lena Andersson, auktoriserad tolk med utbildning från Spanien samt facköversättare i bland annat immaterialrätt.

Björn Olofsson, facköversättare inom teknik, översättningslärare och styrelseledamot i SFÖ-SAT.

Nereida Betancor Sánchez, doktorand på Tolk- och Översättarinstitutet (TÖI), konferenstolk med utbildning från Spanien, tillika översättare.

Moderator var Sofia Malmgård.

Inledningsvis pekade Eva-Lena på att i tolkning måste man hålla ett snabbt tempo och det finns ingen tid att tänka efter alltför länge. Patienter, asylsökande och andra typer av klienter i det tolkade samtalet kan både börja gråta och få raseriutbrott. Ofta berättas det om psykiskt svåra upplevelser, vilket kan leda till ett så kallat sekundärt trauma för tolken. Detta utgör en typ av belastning som översättare inte upplever, även om texterna i sig kan handla om känslomässigt tunga ämnen.

Ula framhöll likheten mellan de två olika yrkena: man jobbar med termer och måste ”göra sin läxa” i form av att ständigt efterforska hur man kan översätta olika termer till och från svenska.

Att arbeta både som översättare och tolk kan ge synergieffekter: kunskaper som man får som t. ex. tolk inom sjukvården kan med fördel användas vid översättning av medicinska texter. Som översättare är man van vid att söka termer, vilket man får nytta av om man börjar jobba även som tolk. Undertecknad artikelförfattare håller med om påståendet ”Jag blir snabbare som översättare av att ha jobbat som tolk”. Man får en snabbhet i hjärnan som accelererar arbetet med att hitta ekvivalenser mellan sina olika språk.

Björn fann det intressant att så få verksamma tolkar och översättare i Sverige jobbar inom båda yrkena. Panelen funderade på varför det är så. Björn själv tror det handlar om olika personlighetstyper. Själv har han försökt att tolka mellan två språk som han behärskar mycket väl som översättare, men att tolka fungerade inte alls – det blev för stressigt och oöverskådligt! Nereida och Eva-Lena berättade att man i Spanien genomgår samma utbildning för att bli översättare och tolk. I Spanien finns det hela 27 universitet som ger utbildning till tolk och översättare. Majoriteten av dem som tagit examen arbetar dock inte inom bägge yrkena efter utbildningen. Det kan ha att göra med att man i Spanien endast har rätt till kostnadsfri tolk inom rättsväsendet, samt att arvodena är skrämmande låga: 11 euro per timme. På en del privata sjukhus i Spanien finns det tolk, däremot inte i den offentliga vården.

Nereida förde in samtalet på pragmatiken: vad vill de två personerna i samtalet? Detta måste man ta hänsyn till som tolk. Det räcker inte att förstå varje ord för sig, utan avsikten och sammanhanget måste vara tydligt för tolken för att översättningen ska bli korrekt. I tolkning finns det en maktrelation (lärare-elev, socialsekreterare-klient osv.), vilket tolken också behöver ta hänsyn till för att översättningen ska klinga bra – det gäller att hitta rätt tonalitet för varje person i samtalet.

I översättning tänker man sig kanske att texterna är mer korrekta än det talade språket. Så är dock inte alltid fallet. Översättarens källtexter kan vara skrivna av icke-modersmålstalare, och innehålla alla möjliga fel.

En viktig skillnad mellan yrkena är att man som tolk måste vara lika duktig på båda språken. Som översättare måste man vara skicklig på ett annat sätt, med exakthet, terminologi, konsekvens, stilkänsla och så vidare, men man behöver inte nödvändigtvis tala det språket man översätter från helt flytande.

Hela panelen fick frågan av moderator Sofia Malmgård om hur det ser ut med fortbildning. Ula och Nereida berättade att det finns en del fortbildning för tolkar i form av korta kurser och preparandkurser för Kammarkollegiets auktorisationsprov. TÖI har bl. a. en kurs i juridik för tolkar som rekommenderas för den som försöker få särskild auktorisation som rättstolk. Björn berättade att universiteten inte anordnar någon fortbildning för översättare, däremot gör SFÖ-SAT det. Eva-Lena önskar att det funnes fortbildning i hur man som tolk hanterar den psykiska belastning som panelen nämnde inledningsvis (sekundärt trauma). Även fortbildning om hur man på bästa sätt tolkar när tolkanvändarna är ovana eller ”besvärliga” på olika sätt vore önskvärt.

En gemensam stötesten är marknadens köparsida med tolkförmedlingar och översättningsbyråer, samt inte minst slutkunder som är mer eller mindre kvalitetsmedvetna och mer eller mindre schyssta mot sina leverantörer.

Tolkarna har länge stressats av att man får jobb via appar, och det är först-till-kvarn-principen som avgör vem som får flest jobb (även om auktoriserade tolkar egentligen alltid ska prioriteras). Nu vittnade paneldeltagare och publik om att även en del översättningsbyråer börjat använda först-till-kvarn-principen. Tolkar blir antagligen mer stressade av detta eftersom de varken kan eller får hålla koll på inkommande uppdrag i appen medan de sitter i ett pågående tolkuppdrag. En genomsnittlig auktoriserad tolk idag i Sverige har 5-6 tolkappar att bevaka. Bättre vore att ha det som i Norge, där alla tolkförmedlingar har en gemensam app!

Ett annat gemensamt problem är arvodena, som ibland är sorgligt låga. Alla kunder inser inte att man inte kan få alla tre av dessa: snabbhet, hög kvalité och lågt pris. Det är alltid minst en av dessa parametrar som får stryka på foten. Kontakttolkar i offentlig sektor slipper förhandla om arvodena, och i vissa fall är dessa arvoden helt acceptabla om man är auktoriserad. Översättare däremot kan förhandla mer, men får avdrag för träffar i översättningsprogrammen. Att få betalt per ord istället för per timme är det vanliga för översättning, och på senare år har konventionell översättning i ökande grad ersatts med efterredigering av maskinöversatt text.

Vi kan konstatera att båda yrkena är intressanta, lärorika och utan tvekan svåra, fast på olika sätt. Så vad kan vi lära av varandra? Terminologiarbete, absolut. Men också att utbilda kunderna om vikten av att anlita ett språkproffs, och vilja betala för det, särskilt i vårt land där vem som helst kan kalla sig för ”tolk” eller ”översättare”.