Hur går det för våra tyska kollegor?

BDÜ har gett oss vänligt tillstånd att återge såväl text som grafik. Enkäten gick ut till 5 500 medlemmar och hade en svarsfrekvens på 23 %. Baserat på de svarande visar sig medianåldern hos våra tyska kollegor ligga mellan 50 och 60 år och 78 % av de svarande medlemmarna är kvinnor. Följaktligen en äldre översättarkår med starkare könsobalans än i SFÖ-SAT – men det kan förklaras av att även de skönlitterära översättarna ingår. 75 % av medlemmarna erbjuder kombinationen engelska-tyska, varefter följer kombinationer med franska, spanska, italienska och ryska. Endast 3 % av de svarande erbjuder översättning till eller från svenska, vilket skulle kunna göra det intressant för SFÖ-SAT-medlemmar att gå med i BDÜ (årsavgift ca 220 eur).

91 % av de svarande erbjuder översättning, 43 % tolkning och 37 % efterredigering (man kunde givetvis kryssa för flera av alternativen).

Ett intressant spörsmål är i vilken grad de svarande använder moderna system för översättningsteknik, inklusive CAT-verktyg. 59 % använder alltid eller ofta CAT-verktyg i sitt arbete, vilket med svenska mått mätt är förvånande lite, men även detta kan förklaras av att BDÜ även organiserar skönlitterära översättare som inte lika ofta använder CAT-verktyg.

57 % använder alltid eller ofta maskinöversättning (MT) i sitt arbete och 21–27 % mer utpräglad AI.

En fråga gällde vilken typ av hjälp och stöd de svarande önskar från BDÜ när det gäller användning av AI. Att en stor del önskade sig webbinarier och andra utbildningar i ämnet är inte förvånande, men många önskade sig också argumentationsstöd för sina samtal med uppdragsgivare om värdet av mänskliga insatser tillsammans med AI. Det kan vara ett intressant uppslag för fortbildning inom SFÖ-SAT!

BDÜ-medlemmarna får, liksom vi, allt fler MTPE-uppdrag, och tyvärr upplever mer än en tredjedel att ersättningen för den typen av arbete inte motsvarar arbetsinsatsen. 37 % anser att ersättningen alltid eller ofta är rimlig – 63 % att den inte är det.

”För mindre vanliga språk ljusnar dock situationen”

Ungefär samma fördelning återkommer i frågan om har man ser på den egna verksamhetens situation – en tredjedel tycker att den är bra, en tredjedel sådär, en tredjedel dålig. Men när den frågan korreleras mot de svarandes ålder visar det sig att de yngre – upp till 50 års ålder, har en avsevärt mer positiv syn på sin verksamhet än de som har passerat 50, och att pessimismen är klart störst i åldersspannet 51–60.

En fråga gällde hur marknadssituationen ser ut beroende på språk.

Av de som arbetar med BDÜ:s vanligaste språk, engelska, franska och spanska rapporterade 35 % att det går bra och ungefär lika många att det går OK. För mindre vanliga språk ljusnar dock situationen, och med tanke på att svenska hör till dessa kan vi se positivt på det resultatet.

”…de som lämnar yrket ser liten sannolikhet att de skulle återkomma till det”

Generellt svarar mer än hälften av de svarande att marknadssituationen för den egna verksamheten har försämrats – endast en fjärdedel att den har förbättrats. Även här är skillnaden mellan åldersgrupper tydlig, med utpräglat positiv syn bland de som är under 40 och mest negativ i spannet 51–60.

Men det finns också en avsevärd skillnad mellan tolkar och översättare. Tolkarnas ekonomiska situation har också försämrats, men inte tillnärmelsevis lika mycket som översättarnas. Dock upplever tolkarna att deras ersättning blir fastlåst på för låg nivå av offentliga upphandlingar och ramavtal som de har svårt att påverka.

På frågan om orsaken till den ekonomiska försämringen svarade 37 % att det beror på att slutkunderna i ökande utsträckning väljer egna automatiserade lösningar för att översätta, och nästan lika många svarade att orsaken är ökat pristryck på grund av MT och AI. Här är det värt att kommentera att vi ser samma tendenser i Sverige, men också en tendens att slutkunder som har testat egna lösningar inte finner kvaliteten tillfredsställande utan kommer tillbaka till språkindustrin – då också med insikten att kostnaderna visserligen kan kapas för den råa översättningen, men att det finns betydligt flera steg i processen att åstadkomma ett bra resultat.

En fråga gällde inom vilka områden uppdragsvolymen hade minskat mest. Den största andelen svarande (13 %) anser att det är inom industri och teknik, 10 % svarade naturvetenskap. Däremot anses inte uppdragsvolymen ha minskat så mycket inom juridik och förvaltning, miljöfrågor, politik och kultur.

En viktig fråga är huruvida man kan leva på sin tolk- eller översättarverksamhet. 50 % svarade ja, 29 % nej och 21 % nej, men det är heller inte min avsikt. Den sista gruppen får man anta är de som tolkar/översätter på deltid och även har en annan inkomst.

Inte så många fruktar att behöva ge upp sin verksamhet i närtid (inom 6 månader). 13 % ser detta som ganska eller mycket sannolikt, medan övriga förutser att de stannar i branschen. Här var fördelningen ganska likformig mellan tolkar och översättare och i de olika åldersgrupperna.

Notabelt är dock, från fritextsvaren, att de som lämnar yrket ser liten sannolikhet att de skulle återkomma till det.

Ca 850 fritextsvar kom in, och från dessa kan man, föga förvånande, dra slutsatsen att våra tyska kollegor ser AI-funktioner komma in i många delar av marknaden och att de oroar sig över att själva inte hänga med i den tekniska utvecklingen, att pris- och tidspressen ökar, att det är svårt att leverera rätt kvalitetsnivå – och naturligtvis över att få lägre inkomster.

BDÜ drar slutsatsen att man måste utnyttja sin position som opinionsbildare och remissinstans, dels för att framhålla tolkarnas och översättarnas perspektiv, dels för att öka samhällets kunskap om vad som med dagens teknik kan automatiseras inom tolkning och översättning, och vad som inte kan det.

Vidare inser BDÜ att det finns ett stort behov av fortbildning i dess medlemskår, och att detta inte bara handlar om att lära sig teknik och öka AI-kunskapen, utan även att få en kunskapsgrund för att kunna diskutera sådana frågor och lägga fram argument i samtal med språkföretag, slutkunder och den intresserade allmänheten.

Samma behov torde finnas inom SFÖ-SAT – föreningen har en uppgift att fylla!