Auktoriserad translator – en titel att satsa på?

Att bli auktoriserad translator är inte gratis. Provet kostar pengar, och betraktas av många som svårt. Lönar det sig för en facköversättare att lägga ner pengar för provavgiften, och tid på förberedelser, för att bli auktoriserad translator? Får man fler uppdrag, och kan man räkna med bättre ersättning än de ofta sorgliga arvoden som vi erbjuds från en del aktörer som vill ha översättningarna färdiga igår men inte vill betala för kvalitet?

Vår bransch är i gungning. Arvodena, åtminstone inom en del områden och för en del översättningsbyråer, har sjunkit stadigt i vart fall sedan undertecknad började arbeta som facköversättare år 1997. Nu nafsar diverse mer eller mindre artificiella och mer eller mindre intelligenta maskinlösningar oss i hasorna och vi ser en del kollegor som helt eller delvis får ägna sig åt annat än att översätta.

Kan det då vara en lösning att försöka sig på att bli auktoriserad translator? Undertecknad har hört anekdoter om att det inte är lönt, eftersom kunderna ändå inte vill betala de (inte på något sätt astronomiska) arvoden som de auktoriserade translatorerna brukar debitera.

En del av oss facköversättare har inte heller ansett det vara värt att försöka sig på att bli auktoriserad, eftersom vi är duktiga på ämnesområden som t. ex. teknik eller medicin, ämnen som inte ingår i auktorisationsprovet.

E-versättarens redaktion har velat gräva vidare i detta alltsedan vi i artikeln om auktorisationsproven skrev att auktoriserade translatorer ska prioriteras i de statliga upphandlingarna. Vi insåg då att vi inte visste exakt hur eller om detta alltid genomförs i praktiken.

För att ta reda på hur det förhåller sig har vi intervjuat tre auktoriserade translatorer: Johanna Liljenzin, Peter Bolin och Anders Wentzel.

Auktorisationsprovet

e-V:  Hur förberedde du dig inför provet?

PB: I norska förberedde jag mig inte alls. Det gick bra ändå. Min mor är norska, och dessutom var provet jättelätt – jag vill påstå att det var alltför lätt.

I engelska, tyska och nederländska gjorde jag inga särskilda förberedelser. Jag hade jobbat mycket med EU-texter och var drillad i det.

I nederländska blev det dock en utdragen process. Jag skrev provet tio gånger innan jag blev godkänd. De bedömare som bedömde provet 1979-2010 underkände alla som skrev provet. Den elfte gången jag skrev det, då det var nya bedömare, bedömdes provet som felfritt.

Jag vill understryka problemet med bedömarna av provet: De är inte alltid facköversättare utan akademiker etc. En kollega som blev underkänd för att källtexten var oklar kontaktade författaren till källtexten som erkände att den var otydlig och kunde tolkas på flera sätt. Kammarkollegiet erkände då felet. (Personen ifråga blev ändå underkänd pga. andra fel.)

AW: Jag hade redan jobbat länge som tolk, så jag kunde mycket juridisk realia och terminologi. Det jag pluggade på inför provet var processrätt (som är juridikens ”ryggrad”) och gamla prov.

JL: Jag förberedde mig inte så mycket. Jag hade redan goda kunskaper inom juridik.

Att arbeta som auktoriserad translator

e-V:  Hur har dina uppdrag förändrats sedan du blev auktoriserad?

PB: Det var först när jag blev auktoriserad i nederländska som det ”rasslade till”. Engelska, tyska och norska gav inte särskilt många fler jobb. I synnerhet när min företrädare som var auktoriserad i nederländska gick i pension ökade antalet jobb på nederländska.               

De flesta texterna är korta vilket är ett problem. Jag översätter hellre en text på 2 000 ord än tio texter på 200 ord. Texterna är oftast betyg och avtal. Många nederländare flyttar till Sverige, särskilt till Värmland, och köper hus. Då måste många långa dokument översättas åt de svenska bankerna. Betyg går snabbt att översätta med CAT (samma skolämnen hela tiden), men layouten tar tid.

Med privatpersoner som vill ha betyg och avtal översatta kan det bli mer krångel eftersom kunderna ibland inte accepterar att betala ett förskott om priset beräknas överstiga 2 500 kr, vilket jag kräver.

AW: Jag har i princip haft full beläggning sedan jag blev auktoriserad translator. Antalet uppdrag blev mycket större när jag blev auktoriserad, i synnerhet när det gäller spanska. Engelska har i perioder varit en stor del av mina uppdrag, men priserna på engelska översättningar har sänkts mer än för spanska.

Typer av dokument som jag översätter är juridiska papper, betyg, utbildningsbevis etc. En ny typ av dokument är bankpapper, som har ökat i omfång sedan penningtvättslagstiftningen trädde i kraft. Folk måste nu i mycket högre utsträckning intyga varifrån deras pengar kommer. Därför blir det tex. fler arvshandlingar att översätta.

Utöver detta översätter jag fortfarande medicinska texter, vilket ju inte kräver auktorisation.

JL: Jag har alltid haft full beläggning med översättning, sedan 2010. Den största skillnaden för mig är att det är lättare att ta bra betalt som translator än som icke auktoriserad.

Som auktoriserad kan jag utföra uppdrag t ex för privatpersoner som behöver bestyrkta översättningar.

e-V:  Skulle du rekommendera en översättare att försöka bli auktoriserad?

PB:   Om det är ett språk där behovet finns – ja, tveklöst. I mitt fall gjorde ju translatorsstämpeln stor skillnad när det gäller nederländska. Om det är ett språk med flera andra auktoriserade och inte så stora volymer – nej. Detta eftersom byråerna inte måste anlita auktoriserade i upphandlade uppdrag. De undviker då auktoriserade eftersom vi anses dyrare, och måste ha särskilda avtal (vi måste t ex spara alla våra texter vilket de icke auktoriserade inte behöver göra).

AW: Ja, absolut, från min egen horisont. Min efterfrågan har inte gått ner varken med CAT, MTPE eller AI. Jag tror att dessa juridiska dokument är en ”fredad zon” från konkurrens med AI.

Med det sagt, så måste man vara intresserad av juridik. Det är ju den typen av dokument man förväntas översätta, till största delen.

Man måste också fundera på om behovet finns i det språk man vill bli auktoriserad från. I engelska är behovet möjligen stort, men det finns många som är auktoriserade – då blir konkurrensen hårdare. I spanska är det inte så hård konkurrens.

Överhuvudtaget är det bra att kunna juridik för att vara facköversättare. Juridiken kommer ju in i många texter, till exempel inom handel och ekonomi.

Cirka 50 procent av mina uppdrag kommer från EU-domstolen. De har inget formellt krav på att man måste vara auktoriserad, men jag antar att det ser bra ut om man är det. EU-domstolen gör en ny upphandling vart femte år och för att få delta i den måste man göra provöversättningar för att fortsätta få dessa uppdrag. Samma byrå har haft avtalet i cirka 15 år nu, och jag får som sagt mycket jobb från dem.

JL: Ja! Man blir mer lätt att hitta via Kammarkollegiets databas och via FAT. Att vara auktoriserad är en kvalitetsstämpel. Det är antagligen ännu mer lönt i mer udda språk än engelska.

Det beror i och för sig på hur lång startsträcka du har med juridiken. För en person som aldrig läst juridik eller jobbat med juridiska texter så kanske startsträckan är alltför lång.

Jag rekommenderar FAT:s seminarium inför auktorisationsprovet, som vi ger varje år. Det kostar endast några hundralappar.

Översättaryrket år 2025

e-V:  Hur ställer du dig till uppdrag där din översättning används för AI-träning?

AW: Jag har aldrig fått förfrågan, men det skulle jag absolut kunna tänka mig om det var schysst betalt. Jag har själv använt AI för mina översättningar i drygt ett år. Ibland blir det riktigt bra. Man måste dock vara supernoga med att dubbelkolla allt. Fördelen är att det går snabbare och att man slipper sitta och ”knacka” så himla mycket text. Jag antar att AI funkar så bra för mina EU-texter eftersom de texterna är offentliga och går att träna AI-modellerna på.

En speciell sak med EU-texter är att meningarna är långa och har en ”osvensk” meningsbyggnad. Den är AI ofta bra på att bena ut, vilket sparar tid och möda.

Jag måste varna färska översättare för att lita för mycket på AI. Man behöver ha sin erfarenhet och kunskap i botten och vara sunt skeptisk till AI-verktygets översättningar. 

PB: Det går inte, eftersom alla mina texter är konfidentiella.

JL: Hur vet jag ens att min översättning har använts för det? Jag översätter årsredovisningar, som ligger ute på nätet, så jag antar att de kan användas för AI-träning? Jag har ingen åsikt om saken.

e-V:  Hur ställer du dig till uppdrag som består av granskning av AI-genererade texter, eller misstänkta sådana?

AW: Det skulle jag inte ha något emot. Jag granskar ju redan de AI-översättningar som jag själv gjort.

PB: Det skulle jag gärna göra! Dock har jag inte fått ett enda sådant uppdrag sedan jag gick en utbildning 2016 i Trados AI-kompatibla del.

JL: Jag har faktiskt gjort det, åt en kund som bara ville testa. Grammatiken i texten var helt okej, men i övrigt var texten som om den vore gjord av en dålig översättare. Terminologin (inom fackområdet finans) var katastrofalt dålig!

e-V: Beskriv en seriös uppdragsgivare. Vilket stöd bör uppdragsgivaren erbjuda översättaren?

JL: En seriös uppdragsgivare betalar bra, och kräver inte orimligt korta leveranstider. Det finns förståelse för att översättaren tolkar texten, och inte kan läsa skribentens tankar.

AW:  En seriös uppdragsgivare kontaktar kunden om något är oklart i texten eller om man behöver referensmaterial. Vidare är uppdragsgivaren lyhörd för översättarens önskemål, accepterar rimliga leveranstider och svarar snabbt på frågor. Givetvis sker betalningen i tid. Alla de byråer som jag jobbar för nuförtiden är seriösa och uppfyller dessa kriterier.

PB: En seriös uppdragsgivare kan ämnet. Detta förekommer främst på större företag: De kan svara på alla översättarens frågor och har ansvariga personer för att hålla kontakten med översättarna. Dessa företag förstår att det finns en branschspecifik/företagsspecifik terminologi och tillhandahåller den, i stället för att säga ”den där prylen heter inte så, det är fel”.

e-V:  Nämn de viktigaste kraven på dagens översättare!

PB: Det räcker inte att vara allmän språkvetare. Man måste vara specialiserad inom sitt fackområde, och kunna det på djupet. Man måste vara medveten om sina egna begränsningar. Det finns tyvärr även SFÖ-SAT-medlemmar som tar sig vatten över huvudet ibland, och går in på områden de inte behärskar.

AW: Man behöver kunna sitt fackområde väl, och sina språk givetvis. Sedan måste man vara källkritisk gentemot Google-träffar på realia och terminologi. Man behöver kunna hitta info snabbt. Utöver det behöver en översättare av idag vara serviceinriktad, flexibel, lyhörd mot direktkunder och byråer, och kunna pussla med sitt schema så att man aldrig missar en leverans. Man måste vara ödmjuk och inse att man inte kan allt och alltid behöver lära sig mer. En översättare behöver också vara noggrann och hellre kolla en gång för mycket än en gång för lite.

JL: Jag ser tyvärr så många dåliga översättningar idag. Kraven är tydligen för lågt ställda för att bli anlitad som översättare. Eftersom många kunder betalar för dåligt antar jag att översättningarna är snabbt gjorda med AI, MT o. s. v.

Okunskapen är stor om vad som krävs. ”Jaha, du kan två språk, vad fint, då kan du översätta den här texten!” Även att ha ett språk som modersmål garanterar inte att man kan översätta till det språket. Vad är ens ett ”modersmål” kontra ett ”hemspråk”? Vilka nivåer kan du språket på, och inom vilka områden?

e-V: Nämn yrkesverktyg dagens översättare måste ha i sin verktygslåda för att få nya uppdrag!

PB: En AI-funktion som är kopplad till ditt CAT-verktyg. EU-texter passar bra för AI och CAT eftersom de finns i databaser.

JL: CAT-program – för konsekvens och termhantering. Visserligen kan jag inte översätta diplom, examensbevis och liknande med CAT, men jag vill ändå ha mina egna översättningsminnen.

Ett bra konverteringsverktyg, som tex. ABBYY Fine Reader.

AW: AI-verktyg om man vill prova, CAT-verktyg och lexikon. Jag använder fortfarande mina papperslexika. Alla medicinska uttryck finns inte på nätet – en anatomisk atlas på källspråket och en på målspråket är ovärderligt att ha. Inom juridik däremot finns det mycket att hitta på webben.

e-V: Det verkar som om auktoriserade translatorer gynnas i offentligt upphandlade avtal mellan översättningsbyråer och myndigheter, i alla fall om man tittar på avropa.se.

Vilka är era erfarenheter? Fuskas det ibland så att översättningarna görs av icke auktoriserade?

PB och JL:  Problemet är att det står att man ”i första hand” ska anlita auktoriserade translatorer. Därför gör byråerna inte alltid det. Upphandlingarna förutsätter att byråerna följer avtalet. I vissa språkkombinationer har dock Föreningen Auktoriserade Translatorer (FAT) uppmärksammat att kravet på translatorer inte följs. FAT har påpekat detta flera gånger för Kammarkollegiet, men Kammarkollegiet menar att de inte kan göra något åt saken.

Vilka slutsatser drar vi, och vad behöver undersökas mer?

Johanna, Anders och Peter verkar vara överens om att det lönar sig bättre att bli auktoriserad i mindre språk än i större, och att man har kortare startsträcka om man tidigare har jobbat med juridik, som översättare och/eller tolk. Man kan inte räkna med att byråer alltid anlitar translatorer, men man kan som translator räkna med uppdrag från privatpersoner vilka kräver stämpel.

E-versättaren vill gärna gräva mer i Kammarkollegiets processer kring granskning av translatorsproven, och varför de anser att de inte kan göra något åt att även icke auktoriserade translatorer anlitas av byråerna i upphandlingar där detta är ett krav. Vi hoppas återkomma i ämnet!