Kognitiva perspektiv på tolkning och översättning

Elisabeth Tiselius och Raphael Sannholm från Tolk- och översättarinstitutet TÖI berättade, på SFÖ-SAT:s konferens i Kalmar i april, om sin forskning beträffande kognitiva perspektiv på tolkning och översättning.

Kognition innebär att hjärnans tankefunktioner formar vår informationsbehandling. Dessa aktiveringsmönster sker i neurala nätverk som är sociokulturellt situerade, vilket kan studeras med magnetröntgenkamera (MR).

Forskarna har mätt arbetsminnets kapacitet och andra parametrar som svettning vid stress, och eye-tracking för ögonrörelser vid stark koncentration för beslutsfattande och problemlösning. Detta har de gjort på både översättare och tolkar som suttit och arbetat.

Man mätte översättarnas arbetsminne när det var fråga om långa komplexa meningar med flera bisatser i. Det handlar här om interaktion där man vid översättning förhör sig med andra översättare om termval och om dessa termer ska sparas i översättningsminnen eller ej för framtiden. Termerna utgör i så fall kollektiva minnen och är en resurs som dock måste underhållas och bedömas, vad det gäller risker att termerna används i annat sammanhang för att förmedla kunskap.

Tolken Elisabeth talade om dialogtolkning som är den vanligaste formen av tolkning i offentlig sektor, till skillnad från simultantolkning som fungerar lite annorlunda. I dialogtolkning sitter några få personer runt ett bord (en handläggare, en klient, en tolk närvarande). Dialogtolkning kan också ske per telefon men blir då svårare, eftersom man inte kan avläsa kroppsspråket på samma sätt.

Tolken är hela tiden navet i interaktionen och är aktiv i turtagningen. Vid behov måste tolken sakta ner konversationen, och fråga om tolken inte förstår vad som sägs.

Enligt Birgitta Englund Dimitrova är turtagningen helt avgörande för tolkens arbete. Tolken samordnar i det tysta och ser till att turerna kopplas till varandra. (Fråga ställs som tolken tolkar, svar ges som tolken tolkar, därpå kommer nästa fråga). Tolken ska hela tiden monitorera, dvs. följa, granska, observera, värdera och agera.

Tolken måste vara medveten om sin egen förmåga till förståelse och om sin kapacitet. TÖI:s forskning har visat att erfarna tolkar hanterar detta bra. De kan hantera längre turer, som går snabbare fram, och är mer säkra på sig själva. Ibland är det nödvändigt att avbryta eller anteckna stödord, eftersom allas arbetsminne har en begränsning. Tolken torde dock innan tolkning vara högst behjälpt av att erhålla en snabb bakgrundsinformation av tolkanvändaren (handläggaren), vilket tydligen inte är så vanligt förekommande. Det skulle dock ge en bättre struktur åt tolkningen.