”Det är viktigt att synliggöra PE-arbetet!”

Jag vill börja med att säga att jag lyssnade på talarna i panelen på engelska – i vissa fall genom tolk från ett annat språk – och antecknade det jag hann med. Här följer några sammanfattande punkter om sådant som jag fann intressant även för oss facköversättare. Jag har lite utförligare anteckningar som jag kan skicka till den som är intresserad av att veta mer.

Den viktigaste slutsatsen som kunde dras utifrån panelen som helhet var nog att det är viktigt att vi i branschen synliggör och dokumenterar allt det obetalda (eller dåligt betalda) arbete som idag görs i form av post editing (PE), där vi rättar till maskinernas översättningar. ”Folk gör en massa arbete gratis eller dåligt betalt, i det dolda, för att det här ska funka. Vi måste se till att detta arbete blir synligt.” I annat fall får marknaden (slutkunderna, men även andra delar av kedjan) en felaktig bild av vad som kan göras med AI, och till vilket pris. Kort sagt, om vi bara accepterar att arbeta med PE till en i slutändan lägre ersättning än vad vi annars får, kommer användarna att TRO att det är ett lönsamt sätt att arbeta. Om vi sliter gratis för att vi inte vill lämna ifrån oss ett resultat som är sämre än det vi normalt levererar, och sedan inte talar om detta, så gör vi oss själva en stor otjänst för framtiden.

Resten av anteckningarna presenterar jag i punktform:

■  Det är ofta översättaren som blir pressad när den nya tekniken kommer in i processen. Detta eftersom (den litterära) översättaren är den dyraste länken i kedjan – det är där de största ekonomiska vinsterna kan göras om man lyckas snabba upp processen. Om vi översättare dessutom ses som bakåtsträvare, ovilliga att ta oss an de nya verktygen för att se om de kan effektivisera vårt arbete, så riskerar vi att negligeras eftersom tekniken kommer att utvecklas.

Läs mer: literaturuebersetzer.de

■  ”Varje översatt bok ska ha en mänsklig översättare.” Oavsett genre. Det är något som organisationen CEATL (Europeiska samarbetsrådet för litterära översättares organisationer) arbetar för.  De ser utmaningar med AI inom tre områden: Juridiskt (copyright och transparens), professionellt/ekonomiskt (post-edit-arbete) och språkligt (att språket blir fattigare). När det gäller den befarade utarmningen av språket som AI kan leda till jämförde CEATL:s talesperson det med att ”Det blir som att förstöra Notre Dame, som att bränna Rembrandts målningar!” Hon avslutade med: ”Med en sådan vän [som AI], vem behöver fiender?” och fick en lång applåd.

■  ”Du tänker medan du skriver, och om du tar bort det första steget, det första utkastet, förlorar du något.” menade Katharine Throssell, representant för en fransk organisation för översättare av forskningsartiklar och liknande från franska (ATESS). Hon menade att PE blir bra endast eftersom den utförs av ”ytterst professionella personer”. Och vad kommer att hända när de inte längre finns där, eftersom de lämnar yrket? Det skapar frågor om hur framtidens översättare ska kunna läras upp. Vi riskerar en kompetensflykt.

■  Föreningen European Writer’s Council har nyligen tagit fram ”The EWC:s tool kit for an ethical, legally compliant and responsible approach to generative AI in the book sector” (se bild). Citat som jag uppmärksammade var: “Using our skills as humans means developing our skills” och “It is not about what a machine – or we – can do, it is about what we should do. We need to decide how to use this tool.”

■  Antonio Tural (från Nederländerna, någon slags tekniker inom AI) nämnde något som heter ”Tower”, en kombination av NMT och LLM specialiserad på översättning, som verkar vara ”det allra senaste” (top rank at WMT 2024).

■   Kuriosa (från samma talare): PunCAT är ett verktyg som ska kunna hjälpa till vid översättning av ordlekar(!). Det är tänkt att underlätta när man spånar fritt och ge inspiration. Verktyget översätter automatiskt samtliga möjliga betydelser och låter användaren utforska olika semantiska fält hos översättningarna.