Hur kan översättaren stå pall i en stormig teknisk utveckling?

I e-Versättaren den 8 maj ger Camilla Lindfors en mycket insiktsfull redogörelse för Almegas rapport ”Jobb som ersätts av AI och jobb som kompletteras”. Medan Almega bara indirekt berör översättar- och tolkbranscherna går Camilla vidare och drar viktiga slutsatser för dem specifikt. Hon konstaterar bl.a. att

■ kombinationen av AI-driven översättning och mänsklig redigering är ett framgångsrecept

■ det är en konkurrensfördel att vara specialiserad inom områden som juridik, medicin, teknik och finansiell översättning

■ en framtida nyckelkompetens är förmågan att granska och efterredigera AI-genererade utkast

■ det är viktigt att bredda sitt tjänsteutbud till exempelvis lokalisering och språkkonsultation.

Allt detta är sant, och mycket av det är inte heller nytt. Ända sedan den neurala maskinöversättningen (av många betraktad som AI) har i synnerhet (fack)översättarna trängts av att dels helt förlora jobb (som har övertagits av datorer som gör det ”tillräckligt bra”), dels av att de jobb man får betalas sämre med hänvisning till att MT ju innebär en väsentlig hjälp och mindre tidsåtgång. Vilket ibland har varit sant men ofta inte. Det har varit svårt för översättarna och även byråerna att stå upp för värdet i erfarenhet och kompetens.

Än besvärligare har situationen blivit i och med att generativ AI trädde in på scenen. Den näst intill hysteriska hajpen vad gäller inte minst dess förmåga till översättning har brett ut sig långt utöver kännedomen om NMT och inneburit att åtskilliga kunder – befintliga och presumtiva – har fått för sig att vi översättare kan om inte ersättas av ”AI” så åtminstone göra vårt jobb mycket snabbare och med mindre kompetens.

”Det har varit svårt för översättarna och även byråerna att stå upp för värdet i erfarenhet och kompetens.”

Men allt detta visste vi ju. Vad det nu handlar om är att hitta motåtgärder och – faktiskt – även anpassning, som Camilla beskriver i punkterna ovan. I artikeln ”Welcome to the post-localization era” (tcworld april 2024) skriver Arle Lommel på CSA Research under rubriken The shift to post-localization services bl.a. detta:

■ Vi behöver formulera vårt värde utöver rena översättningstjänster. Vi hanterar ett brett spektrum av språkresurser: vi kan säkerställa enhetlighet mellan olika områden och vi har förmågan att hantera risker – allt faktorer som ligger utanför AI.

■ Vi behöver se vad som är viktigt för kunderna utöver ren översättning och se till att det vi erbjuder är anpassat därefter.

■ Den enskilde översättaren måste kunna jobba med maskinbaserade resurser och överlåta vissa hävdvunna moment till programvarorna. I stället gäller det att leverera tilläggsvärden och expertis i arbetet med AI-resurser.

Framtidens språktjänster, menar Lommel, kommer att vara mer mångfasetterade och mer inriktade på specifika uppgifter utöver den rena översättningen. Kunderna kommer allt mer att utgå ifrån att leverantörerna av språktjänster använder generativ AI och NMT för att hålla kostnaderna nere. Det betyder dels att specialister på användning av generativ AI kommer att efterfrågas, men också att ordprissättningen blir allt mindre relevant (och sjunker där den används).

Inte heller allt som Lommel säger är nytt. Men gemensamt för allt detta resonemang om att vi måste anpassa oss, förändra oss, specialisera oss och erbjuda nya tjänster och specialiteter är enligt min erfarenhet detta:

Det är nog bra att inrikta sig på nya specialiteter, som att exempelvis

■ hävda sin expertförmåga när det gäller att redigera maskinöversättningar

■ bedriva konsultverksamhet när det gäller användning av AI för översättning (t.ex.: Är denna översättning över huvud taget användbar? Hur stor arbetsinsats krävs för att redigera den? Vilka AI-tjänster är bra för vilka uppgifter?)

■ hjälpa kunden att skapa en enhetlig och ändamålsenlig terminologi

■ erbjuda språkkonsultation, kanske särskilt vad gäller att skapa källtext som lämpar sig för översättning till många språk

Problemet är att kunderna i allmänhet inte vet att de har nytta av sådana här tjänster. De tror att det räcker med att låta ett AI-verktyg – i stort sett vilket som helst – göra en översättning och sedan vända sig till en byrå eller översättare för att få den redigerad till brukbart skick. Resultatet blir, som många av oss har vittnat om, bedrövliga texter som ofta behöver göras om från början.

(Banalt exempel: I decennier har jag sett hur stora såväl som små företag inte förstår att de behöver en termdatabas, och jag har förgäves erbjudit mina tjänster som terminolog. Visst har jag kunnat få svar på enskilda frågor, men mer än så har det inte blivit.)

Vad som behövs är alltså en bred kampanj (helst i samarbete med byråerna) för att få kunderna att förstå vilka kompetenser vi kan erbjuda och som i längden är av ekonomiskt värde för dem.

Vi behöver också lära oss vilka AI-tjänster vi själva, oavsett vilka uppdrag vi utför, kan utnyttja för att förenkla/förbättra/snabba upp arbetet. Här pågår en snabb utveckling, men det är inte lätt att hänga med.

”[Kunderna] tror att det räcker med att låta ett AI-verktyg – i stort sett vilket som helst – göra en översättning och sedan vända sig till en byrå eller översättare för att få den redigerad till brukbart skick.”

Jag tror därför att det kan vara dags för SFÖ-SAT att undersöka (återigen: helst tillsammans med byråerna, som vi har gemensamt intresse med i denna fråga) hur vi bäst ska kunna göra kunderna medvetna om de kompetenser som vi/byråerna faktiskt kan erbjuda i dessa tider av snabb teknisk utveckling. Dessutom kan det vara idé att utreda vilka AI-resurser som numera står frilansöversättarna till buds (och kan väntas tillkomma). Det kan också vara värt att vi skaffar oss en bild av den mångskiftande arkipelag av skiftande översättningstjänster på basis av NMT/AI som numera erbjuds och som vi bör vara medvetna om.

Ett speciellt problem är att de nya kompetenser som vi vill erbjuda inte kan debiteras på annat sätt än per timme. Det är alltså ännu ett skäl till att frångå den gängse, ordbaserade debiteringen. Hur det ska gå till att få kunderna att gå med på en anständig prissättning kommer att bli en allt viktigare fråga.

Beträffande SAT-delen i vår förening är jag mindre insatt, men så mycket förstår jag som att talöversättning i realtid med hjälp av AI är ett högst reellt hot. Även den situationen behöver nog utredas, så att vi är beredda på vad som kan komma och kan inrätta oss efter det.

Slutligen: Den enda gren av översättning där bilden, när det handlar om ”AI-hotet”, tycks vara både tämligen klar och ganska enkel är översättning av böcker – en gren som ju SFÖ-SAT inte är engagerad i, även om inte så få av medlemmarna sysslar med det. I fråga om skönlitteratur vill jag hävda att AI förutom i fråga om den allra enklaste sort inte på mycket länge kommer att kunna konkurrera (annat än hos oseriösa utgivare). I fråga om facklitteratur kan det hända att hotet ligger närmare, men ju mer välskriven en text är, desto mindre duger AI som översättare (eller ens råöversättare).

P.S. Sedan detta skrevs har jag föreslagit föreningens styrelse att genomföra de undersökningar som jag skisserar ovan.