Fysiska mötesplatser, verkliga människor 
– men AI var aldrig långt borta

Paradigmskifte var ett ord som Carl Bildt gärna svängde sig med på 90-talet. Ett paradigmskifte är (enligt Svensk ordbok) en genomgripande förändring av grundläggande antaganden och tankemönster, och det sammanfattar rätt väl språkbranschens villkor i det nya tidevarv där allt handlar om AI. Så även NTIF-konferensen i Tallinn, där AI aldrig var långt borta.

Ändå är det de fysiska mötena, informationen som utbyttes över en kopp kaffe eller vid matborden, som lyser starkast i minnet. Till exempel när en finsk tolk med avund nämnde de avsevärt bättre arbetsvillkoren för tolkar i Sverige och hoppades på en nordisk standard för tolkersättning, eller när två bulgariska översättare engagerat delade dialektala ord på bulgariska för ”att leva livet”.

NTIF startade för 13 år sedan och namnet står för Nordic Translation and Interpretation Forum. Initiativtagare då som nu är Anne-Marie Colliander och Cecilia Enbäck, vilka ordnar forumet vid sidan av sina ordinarie uppdrag. Sedan starten i Malmö 2011 har konferensen vandrat mellan olika städer i Norden, men i år var det Tallinn och Estland som gällde. Det kan ha varit en av orsakerna till en något mindre konferens än vanligt, men uppslutningen från Finland och Baltikum var stor. Estland bidrog med flest deltagare av de 20 närvarande länderna.

Att även träffa deltagare från Kiev i Ukraina kändes som ett privilegium, men även smått overkligt. Närheten till den ryska gränsen och till kriget i Ukraina blev extra tydlig när en av konferensdeltagarna rapporterade om ett möte med NATO-soldater i Tallinn.

Tillgänglighet där AI inte räcker till

Betydligt mer verkligt var närvaron av AI som förekom i flera programpunkter. Det fanns en vilja att verkligen stöta och blöta vad AI betyder för branschen och både analysera nuläget och framtiden. För public service samt privata TV-kanaler handlar det om översättning i form av undertextning och teckentolkning. Johan Altonen från finska Yle och Kadi Kivirand från estniska ERR fanns på plats (SVT kunde tyvärr inte närvara) och redogjorde för vad som har prövats och vad som inte fungerar. För teckentolkning har exempelvis avatarer testats. AI-funktioner för text till tal (för dubbning) samt tal till text (undertextning) gav dock omdömet ”So poor that it is against the law”, så där är det ett tag kvar innan det går att använda. De två finsk-ugriska språken lämpar sig inte för direktöversättning. Kadi Kivirand konstaterade lakoniskt att ERR skulle bli nerringda om de använde sig av lösningarna med den kvalitet de håller i dag, särskilt som det ibland dyker upp ”estniska” ord som inte existerar när AI förgäves försöker reda ut den komplicerade estniska grammatiken.

Samtidigt måste något göras för att öka tillgängligheten för tittare med funktionsnedsättning samt för exempelvis ryska tittare i Estland, där en betydande andel har ryska som modersmål och behöver dubbning.

Här har ropats Vargen kommer

Även konferensens huvudtalare, Jochen Hummel, mer känd som grundaren av Trados, talade om AI. Han frågade sig själv under föreläsningen om han var mest rädd för eller mest begeistrad över AI. Svaret blev: en blandning av båda, och jämförde med för sju år sedan när konceptet Neural Engine skulle ta maskinöversättning till en helt ny nivå och översättarna skulle träna dessa översättningsmotorer att lära sig av sina misstag. Även då talades det om hur översättaryrket skulle påverkas, men det många fruktade då hände aldrig. Översättare och andra språkyrken har lärt sig att använda maskinöversättning som ett verktyg och CAT-verktygen har inkluderat maskinöversättning som en funktion. Neural Engine blev inte den game-changer som många hade trott. Och sen kom Chat GPT…

Dags för omskolning till LangOps-lingvist

Jochen lanserade tanken på ett nytt yrke: LangOps, språkoperatörer, eftersom någon behöver veta hur man får ut det mesta av AI. Just tanken på att samtidigt kunna kommunicera på flera språk tack vare AI, och skriva direkt på dessa språk, var en tanke han planterade hos åhörarna. Han hävdade också att vi ställer fel frågor. Istället för att fråga om maskinöversättning är jämförbart med att använda en lingvist borde vi fråga oss om maskinöversättning håller samma nivå som det vi vanligtvis får när vi beställer en översättning. Han hävdade även att AI inte alls bara repeterar som en annan papegoja utan drog likheten med Gutenbergs tryckpress som varit vår tids största uppfinning fram tills nu. Chat GPT liknande han vid en ”prediction engine”. Medan en översättning är ett stycke text fruset i tiden, eftersom man översätter något som redan är dåtid, så arbetar Chat GPT alltid i nutid. Och ungefär då, när allt han sa började göra att framtiden kändes hopplös och översättning något med lika lite framtid som en dinosaurie, började Jochen tala om behovet att utbilda och träna ChatGPT och behovet av stöd för AI-drivna lösningar. Här behövs lingvister. Här behövs LangOps-pionjärer och ämnesexperter.

Hans råd till publiken var att sluta googla och börja fråga ChatGPT istället. Vi behöver träna oss för att kunna surfa på även den här vågen.

Därefter tipsades vi om att se filmen Ex Machina från 2014.

Föreningarnas stora utmaning

Raisa McNab var en av få talare som inte specifikt nämnde AI, men hon talade om vikten av att förbli relevant, under rubriken Commercial Collaborations. Som företrädare för brittiska ATC som består av 222 översättningsföretag, varav de flesta är mindre, så känner hon till utmaningarna med att få medlemmar att engagera sig, men hon ser också hur små företag som medlemmar i en stor förening får en starkare röst i samhällsdebatten.

Förutom utmaningen att engagera medlemmarna talade hon även om utmaningen att förbli relevant.  Här handlar det om att lära känna sina medlemmar så att företrädarna vet vad medlemmarna vill och tycker. Hon betonade också vikten av gemensamma mötesplatser, och att vara med i olika konstellationer och nätverk för att bredda dessa ytor och nå andra branscher.

Bra initiativ är att kunna tillhandahålla en checklista för vad man ska tänka på när man köper översättningar, exempelvis information riktad till patienter. Här är det viktigt att köparen förstår att alla översättare inte kan översätta all typ av information.

Litauiska är svaret på allt

Lite mer avslappnat blev det när deltagarna fick vara med på en tävling om kulturell förståelse med Dainius Sabaliuskas och Aurimas Novikovas som talade om kulturell bias och vad vi egentligen vet om varandras språk i Norden och Baltikum. Det visade sig att svaret ofta var litauiska på de allra svåraste frågorna. De delade med sig av många skämt men även specifika språkfrågor och konferensens deltagare fick jobba hårt med mentimeterknapparna för att inte bara svara rätt utan även snabbt. Ingen som gick ifrån den föreläsningen hade missat att litauiskan är det språk som ligger närmast det ursprungliga indoeuropeiska språket.

Så mycket mer hände under NTIF och vid varje föreläsning arbetade Linda Saukko-Rauta hårt med att illustrera det viktigaste (några av hennes sammanfattningar delas här), och Martina Wärenfeldt ansvarade för att dokumentera hela konferensen i bild och de mer professionella fotona till denna artikel är hennes verk. NTIF i Tallinn är över men dokumentationen av konferensen är frusen i tid och bevaras på detta sätt och via appen Ventla som vi deltagare hade stor nytta av, särskilt som Martinas och Lindas bilder delades där. Anne-Marie Colliander Lind och Cecilia Enbäck fick välförtjänta applåder för arrangemanget och vi deltagare åkte hem med mycket AI under västen och ljuva minnen av Tallinn och alla härliga samtal.