Relationen mellan översättare och projektledare – hur ser den ut?

När den frilansande översättaren (eller granskaren) i sin yrkesvardag har kontakt med byråer sker det normalt via en projektledare. Hur fungerar denna relation?

Får översättaren den information och det stöd som hen behöver för att utföra sitt uppdrag optimalt? I vilken utsträckning utgör projektledaren en resurs som översättaren kan ställa frågor till och diskutera med inför och under ett projekt, och vilket stöd har översättaren rätt att förvänta sig?

På Arbetsförmedlingens webbplats finns följande allmänna definition av en projektledares roll: ”En projektledare planerar, leder och styr projekt. Projektledaren ska kunna skapa ett bra arbetsklimat bland deltagarna i projektet och stimulera nytänkande. I arbetet ingår att samordna projektets olika uppdrag och arbetsuppgifter. En viktig uppgift är att se till att alla i projektgruppen har projektets syfte och mål klart för sig.”

Även om denna definition är generell och avsedd att gälla för vitt skilda verksamheter kan den ändå vara värd att fundera över utifrån översättarens synvinkel och erfarenheter. Från översättarens sida är poängen förstås i första hand att hen får förutsättningar att utföra sitt uppdrag optimalt, det vill säga att producera en bra och ändamålsenlig översättning utan att slösa tid och andra resurser. Men kanske kan relationen till projektledaren i idealfallet ha ett värde som går utöver detta?

För att söka svar på dessa frågor intervjuade e-versättaren tre olika översättare för att få deras syn på saken och ta del av deras erfarenheter.

Snabbfakta om intervjupersonerna:

Anders Wentzel: Är verksam i översättningsbranschen sedan 30 år tillbaka. Auktoriserad i språkriktningarna engelska och spanska till svenska. Översätter i huvudsak juridiska dokument.

Anna Stjernström: Har arbetat som översättare från engelska, norska och danska till svenska sedan 2011. Översätter bland annat mycket marknadsföringstexter.

Jerry Olsson: Har arbetat i branschen sedan 1994. Översätter från engelska till svenska inom teknik (program- och maskinvara).

Byråkunder dominerar

Alla tre översättarna uppger att de får större delen av sina uppdrag från byråer. I någon mån har detta förhållande förändrats över tid. Anna Stjernström uppskattar andelen uppdrag från byråer till cirka 90 procent idag. Hon har genom åren fått flera direktkunder jämfört med hur det var när hon började i branschen och uppdragen uteslutande kom från byråer. Anders Wentzel beskriver att auktorisationen ledde till en högre andel privatkunder, och uppskattar idag att uppdragen från byråkunder uppgår till cirka 80 procent. Även Jerry Olsson arbetade till en början enbart mot byråer, och fick efterhand fler direktkunder. Numera utgör uppdragen från byråer runt 75 procent av hans verksamhet.

Samtliga intervjupersoner pekar på att byråerna är de uppdragsgivare som återkommer på regelbunden basis, vilket gör dem till en pålitligare inkomstkälla än direktkunder/privatkunder (som man dock vanligen kan debitera högre priser). Denna erfarenhet – som torde vara en allmän erfarenhet bland översättare – leder logiskt till antagandet att det är av största vikt för frilansande översättare att odla goda personliga relationer med byråerna.

Då och nu – förändringen i branschen över tid

Samtliga intervjupersoner beskriver en övergripande förändring över tid, där en förskjutning skett från personliga projektledarrelationer mot mer opersonliga.

Jerry hade nära relationer till projektledarna på de stora byråerna han jobbade för i början av sin verksamhet. Då hade de färre språk att hantera, och det fanns tid till samtal. Nu har projektledarnas arbetsbörda ökat avsevärt – de ansvarar för många språk inom ett och samma projekt och hinner ofta inte längre svara på mejl.

Både Anna och Anders bekräftar bilden av att små och personliga byråer var vanligare ett antal år tillbaka. Ofta startades de av en eller ett par personer som själva var översättare, och det fanns en tydlig strävan att måna om hantverket. Numera finns inte så många av de byråerna kvar längre, de har antingen avvecklats eller blivit uppköpta av stora bolag där kontakterna är mer opersonliga. Uppdrag förmedlas inte sällan automatiskt via portaler, och avståndet mellan översättaren och projektledaren blir därmed större.

Med teknikutvecklingen har som bekant även kommunikationssätten förändrats – från fax och telefon på 90-talet kommunicerar man från byråernas sida nästan uteslutande via mejl idag, även om det i undantagsfall även händer att man kontaktar översättaren per telefon.

Sammantaget har alltså relationerna förändrats under de senaste 20–30 åren: dels genom förskjutningen från mindre och personliga byråer till större bolag där projektledarnas arbetsuppgifter har utökats, dels genom ändrade kommunikationssätt där personliga telefonsamtal nästan helt har ersatts av mejl.

Språkrelaterade frågor och projektledarens kunskapsnivå

 Med en personlig relation till projektledaren kan det också ligga närmare till hands att ställa mer ingående frågor av språklig karaktär. Vilken språklig kompetens projektledaren har varierar dock mycket, av intervjupersonernas svar att döma. Av naturliga skäl är denna kompetens ofta hög på små byråer, där projektledaren ofta själv har en bakgrund som översättare. På större byråer däremot förekommer det projektledare som saknar språklig kunskap och erfarenhet.

Anna har emellanåt haft diskussioner med projektledare på mindre byråer där de två tillsammans försökt reda ut vad som avses i engelska källtexter som författats av någon som inte har engelska som modersmål, något hon ofta upplevt som konstruktivt.

Anders upplever sällan att projektledaren utgör en tillgång för att diskutera språkrelaterade frågor. Vid enstaka tillfällen har han dock varit med om att det uppkommit en dialog kring språkliga problem, men då har det handlat om en projektledare från en mindre byrå.

Ibland är det svårt eller omöjligt att få direktkontakt med en projektledare när något kring projektet eller själva översättningen är oklart. Jerry nämner i sammanhanget att stora internationella byråer ofta använder sig av frågedatabaser, som översättaren förväntas använda när oklarheter dyker upp. Den ordningen är ofta tidsödande. Vidare uppfattar han att den språkliga kompetensen hos de projektledare han är i kontakt med är lägre idag än tidigare. Det kan exempelvis märkas vid uppdrag som gäller granskning av MT-text. Ofta behöver han som översättare förklara för projektledaren varför dessa texter många gånger kräver en hel del ändringar för att fungera i sina respektive sammanhang, vilket är irriterande och kräver mycket extra tid. Sammantaget ser han inte projektledaren som en tillgång överhuvudtaget i detta sammanhang.

Projektledaren och kontakten med slutkunden

Anders berättar att han oftast blivit hörsammad när det funnits behov av att förmedla frågor till kunden. Projektledaren har tagit sin roll på allvar och vidarebefordrat hans frågor eller kommentarer, om möjligt före leverans, men annars som ett medskick vid leveransen.

Anna upplever att byråer i allmänhet är påtagligt undfallande i sin kontakt med slutkunden. Hon syftar på att de ofta inte tydligt sätter rimliga gränser när det gäller korta deadlines och orimligt låga priser, något som i de flesta fall får negativa konsekvenser för översättaren.

Jerry arbetar för en stor byråkund där projektledaren arbetar från kontor i en annan världsdel. Här råder en annan kultur än i Sverige, med ett betydligt större avstånd till slutkunden i flera bemärkelser. Projektledaren kan inte – eller vågar inte – vidarebefordra frågor till kunden trots att frågorna är fullt relevanta. Därför känns det sällan meningsfullt att ställa några frågor.

Referensmaterial

Hur förhållandet till eventuellt referensmaterial ser ut är kanske värt en undersökning i sig. Ofta saknas referensmaterial helt eller så är det alltför knapphändigt för att vara till någon hjälp. Å andra sidan är det också vanligt att en byrå förser översättaren med en oöverskådlig mängd referensfiler som hen förväntas ta del av, även inför ett aldrig så litet uppdrag.

”… man får oftast gissa sig till vilken målgrupp det är fråga om”

Anders har inte dragit sig för att kontakta byrån och be om ytterligare referensmaterial när detta känts nödvändigt för att kunna utföra uppdraget ifråga, och så gott som alltid blivit hörsammad på den punkten. Däremot noterar han att det överlag förekommer få anvisningar om vad som förväntas inom ett uppdrag. På kurser kan man få lära sig att det i idealfallet bör finnas angivet ett tydligt sammanhang och syfte när det gäller den text som ska översättas samt en tydlig målgrupp som översättaren ska anpassa texten efter – ett ”Translation brief” som det uttrycks i standarderna ISO 17100 och ISO 11669. Så är det nästan aldrig i verkligheten, utan man får oftast gissa sig till vilken målgrupp det är fråga om. Ett undantag gäller dock EU-domstolen – i dessa uppdrag ingår massor av anvisningar som översättaren måste följa.

Anna nämner i det här sammanhanget hur projektledarens uppgifter gradvis har förskjutits till översättaren. Att be slutkunden om relevant referensmaterial och säkerställa att detta kommer översättaren till handa, borde vara en självklar uppgift för en projektledare. Numera hamnar dock uppgiften att be om referensmaterial allt oftare hos översättaren som därmed förväntas utföra obetalt arbete.

Återkoppling och kvalitetssäkring av översättningarna

Anders bekräftar den utbredda uppfattningen bland översättare att man sällan får återkoppling på det arbete som utförts. Oftast får översättaren återkoppling om slutkunden är missnöjd, vilket inte händer särskilt ofta. En slags indirekt positiv feedback får man dock när en byrå återkommer med jämna mellanrum för nya uppdrag. Undantaget är återigen uppdragen från EU-domstolen, där översättningarna alltid följs av en ingående feedback.

Anna noterar att hon allt oftare får feedback från de mindre byråer hon arbetar med, som hon har utvecklat personliga relationer med. Hon har i kontakten med dem även understrukit att hon uppskattar återkoppling på sitt arbete, vilket säkerligen är en förklaring till att de med åren blivit allt frikostigare med detta.

På de internationella byråer som Jerry arbetar för använder man sig i stor utsträckning av automatisk språkgranskning för att verifiera översättningarnas kvalitet. Inte sällan hanteras dessa funktioner av personer som inte behärskar målspråket överhuvudtaget. Ett antal år tillbaka hade översättaren kontakt med svenska språkspecialister i granskningsfasen av arbetet, men så är det inte längre. Det händer dock att kontroller läggs ut på en annan frilansare, som ibland anmärker på lösningar ”för sakens skull”, något som tar onödig tid.

Den egna erfarenheten

Anna minns hur hon i början kunde oroa sig över att ställa för många frågor till byråerna. I början finns det mycket att undra över: vad en viss förkortning betyder och så vidare. Med tiden har hon blivit alltmer bekväm med att ställa vilka frågor som helst, men har också blivit bättre på att förutse vad som kan behöva diskuteras – som i följande exempel: När en källtextfil skickas över i PowerPoint-format är det inte ovanligt att det finns föreläsaranteckningar förutom själva bilderna, något som kan påverka beräkningen av antalet ord för översättningen. Här är det viktigt att reda ut vad som gäller redan tidigt i processen, för att undvika tråkiga diskussioner längre fram.

”Ökande erfarenhet ger ökad självsäkerhet – man vet vad man ska fråga efter.”

Sett ur denna synvinkel är det den egna attityden och det egna sättet som förändras över tid, snarare än – eller oberoende av – projektledarnas arbetssätt. Ökande erfarenhet ger ökad självsäkerhet – man vet vad man ska fråga efter. Sammantaget är det förvisso sant att det skett generella förändringar över tid inom branschen – men parallellt med sådana förändringar sker också en personlig utveckling hos varje översättare i sättet att ta sig an sin roll.

Sammanfattning – är projektledaren en tillgång?

Naturligtvis skulle det behövas en betydligt större undersökning för att få en djupare och mer nyanserad bild av olika översättares relationer till projektledarna, och denna artikel gör inte anspråk på några långtgående slutsatser. Den sammantagna bild som framträder efter samtalen med dessa tre översättare är dock att en personlig relation med projektledaren ofta är önskvärd och positiv ur flera aspekter, men ändå inte alldeles nödvändig för att kunna göra ett bra jobb.

Det som krävs av en projektledare är att hen förstår sin roll och, i bästa fall, förser översättaren med lämpligt referensmaterial, förhandlar med kunder om rimliga leveransfrister och vid behov finns tillgänglig för att svara på frågor under översättningens gång. När den fungerar bra innebär relationen mellan projektledaren och översättaren ett samarbete där båda två tillsammans anstränger sig för att uppnå en så bra slutprodukt som möjligt. Och i idealfallet kan relationen till projektledaren också bli mer personlig och utöver det grundläggande syftet fylla en del av den sociala funktion som en kollega på arbetsplatsen kan fylla för den som är anställd.