Nordiskt upprop på tolkarnas dag

Idag, den 30 september, är det den internationella tolk- och översättardagen. Ett nybildat nätverk av tolkorganisationer från Island, Finland, Norge, Sverige, Danmark och Grönland publicerar idag ett gemensamt uttalande om vikten av professionella tolkar i offentlig sektor. Uttalandet skickas till företrädare för våra användare: lärare, poliser, vårdpersonal, socionomer med flera.

Jag har suttit med på diverse Zoom-möten för att tillsammans med nordiska kollegor mejsla fram vårt uttalande. I vårt nätverkande drivs vi alla nordiska tolkar från Grönland i väster till Finland i öster av samma glöd: en frustration över att vårt arbete omgärdas av alltför mycket okunskap och omedvetenhet hos dem som behöver våra tolktjänster.

Nästan alla yrkesverksamma inom den offentliga sektorn i Norden kommer vid något tillfälle i sitt arbete att behöva använda en tolk. Det är dock alltför långt mellan tolkanvändarna (lärare, vårdpersonal, poliser m. fl.) och dem som har upphandlat tolktjänsterna.

Det är sorgligt att höra att en del av de tolkanvändare som jag som tolk möter tror att alla tolkar som kommer är auktoriserade. Sanningen är att eftersom ”tolk” inte är en skyddad titel kan vem som helst som talar mer än ett språk kallas för tolk.

Det kan vara en kompetent tolk som kommer till utvecklingssamtalet, sjukhussalen eller förhörsrummet, men många vet inte ens vad de kan förvänta sig, eftersom de inte känner till skillnaden mellan en auktoriserad och icke auktoriserad tolk.

Som yrkesperson blir du bara så bra som din tolk. En läkare som nätverket intervjuat om saken uttryckte det så här: ”Jag kan vara en jätteduktig läkare, men får jag en dålig tolk så fallerar mitt möte med patienten”.

Det är viktigt att förstå att personer som talar ett främmande språk endast säger vad de kan säga, medan personer som talar sitt modersmål kan säga det de vill säga. Tolkar behövs, och de ska vara i vart fall utbildade, och helst auktoriserade.