Tolk- och översättardagen 2024

Ämnet för föredraget var standardöversättning och terminologi. Föreläsare var terminolog Henrik Nilsson, tidigare verksam på TNC, men nu på CAG Consoden. Denne presenterades och hälsades välkommen av Nadja Chekhov och Johanna Liljenzin från Föreningen Auktoriserade Translatorer.

Artikelförfattaren Anders Paulsson och Henrik Nilsson gick en kurs tillsammans i TÖI:s regi för nästan 20 år sedan. Redan då visade Henrik talang inom översättarområdet, låt vara med en viss originell touch. Nu var han kanske mer strukturerad, men minst lika fängslande. Han har skaffat sig en gedigen meritlista, bland annat är han sekreterare i Terminologifrämjandet, ordförande i Europeiska terminologiföreningen och gästföreläsare vid Grönlands universitet.

I sitt föredrag tryckte Henrik på vikten av att förse sig med ett stort terminologiförråd. Vi fick se olika grafer som beskrev vägar till att samla in terminologi och som visade vilka olika funktioner en term har. Henrik uppehöll sig också vid det faktum att det ibland kan vara svårt att hitta en motsvarande term på målspråket. Man har en term på källspråket som det gäller att snabbt kunna översätta till målspråket, men hittar ingen bra motsvarighet. Detta problem blir mest akut för tolkar. Översättare har ju mer tid att kunna fila på sina uttryck.

Här drar jag mig osökt till minnes när jag för några år sedan skulle tolka på arbetsförmedlingen. Han som skulle informera de spansktalande gjorde en blixtartad entré med den inledande repliken: ”Jag heter det och det och jag är matchare”. Mig veterligen finns det ingen direkt term för ”matchare” på spanska. Jag kommer nu inte ihåg hur jag löste problematiken. Kanske gjorde jag en omskrivning på spanska som nog var ganska tidsödande och säkert gjorde att jag kom efter i själva tolkningsprocessen.

Allt det här visar hur viktigt det är att vi tolkar och översättare bygger upp ett stort terminologiförråd. Men hur gör man det? Henrik gav olika exempel. Man kan exempelvis fråga olika experter och läsa sig till en del. Han visade också på en graf hur man går till väga för att kunna utvärdera en översättning.

Då det gäller tolkar i spanska så har vi en Whatsappgrupp på våra smarta telefoner som vi passande nog har döpt till ”Ord och inga visor”. Den fungerar som en stor frågespalt. Vem som helst som är ansluten till gruppen kan göra en förfrågan. Ofta diskuterar vi olika varianter för att till slut hitta en version som vi tycker passar. Det är ju viktigt för oss tolkar som har så många olika klienter att vi begagnar oss av en någorlunda enhetlig terminologi.

En tolkbehövande klient som är aktuell inom till exempel socialförvaltningen får oftast olika tolkar gång för gång. Även om det är olika tolkar som träffar samma klient bör de använda en enhetlig terminologi för socialsekreterare, försörjningsstöd, boendestödjare, familjerådgivning etc. Om tolkarna istället använder olika termer för samma sak skapar det en viss förvirring hos de tolkbehövande klienterna, vilket kan försvåra handläggandet av ärendena.

Henrik berörde detta spörsmål då han poängterade att i offentlig verksamhet måste tolken/översättaren begagna sig av ord, fraser och termer som är direkt kopplade till olika myndigheters verksamhet. Dessa svenska samhällstermer saknar ofta direkta motsvarigheter i andra språk. Det innebär att tolkar och översättare många gånger behöver ägna omfattande tid åt att skapa ekvivalenter på det andra språket. Även om det finns generella strategier för att åstadkomma detta är flerspråkigt terminologiarbete en tidsödande och tillika svår uppgift som kräver utbildning.

Det är måhända en överdrift, men det stämmer gott att tolkar och översättare behöver utveckla generella färdigheter i flerspråkigt terminologiarbete, arbeta och fördjupa dem i relation till sina respektive arbetsspråk. Det är viktigt att vi bygger upp en termbank. Det kan ju vara livsviktigt att kunna sina termer. Till exempel i EU-sammanhang gäller det att hålla tungan rätt i mun i dubbel bemärkelse, framförallt då det gäller frågor där Sverige är på kollisionskurs gentemot EU, som då det gäller återskapandet av våtmarker och nerhuggning av fjällnära skogar. Här är måste tolken verkligen behärska terminologin i ämnet ifråga, så att man inte kan skylla på tolken om allt skulle gå åt skogen (ursäkta ordvitsen).

När det blev frågestund tänkte jag att nu är det äntligen tillfälle att få stilla den nyfikenhet jag närt under mer än 20 år. Säkert har många hört att grönländarna i sitt språk har ca hundra olika termer för snö. Eftersom Henrik föreläst på Grönland tänkte jag att vem kan vara mer lämpad att förse mig med en lista på alla dessa termer. Henrik svarade då att det inte direkt fanns direkt så många ord, då många termer för is och snö ofta bestod av sammansättningar.

Detta svar fick mig att rannsaka mig själv: ”Varför snöa in på snö?” Men så tänkte jag ett varv till, nämligen att Grönland är ett av de områden på jorden som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Den grönländska inlandsisen smälter dagligen i en kvantitet av vatten som skulle fylla en miljard badkar per dag. Detta smältvatten kan på lång sikt försvaga Golfströmmen så att vi får det betydligt kallare här uppe i Norden. Så kanske det inte vore så dumt att kunna bemästra en del olika termer i fall man skulle få tolka vid någon miljökonferens.

Efter föredraget var det dags för mingel. Det kändes skönt att få röra på sig och förfriskningarna satt fint. Bland tolkar och översättare träffar man alltid på intressanta och lättkonverserade personer. Tolkar har ju per se talets gåva. Det var sålunda en lyckad afton och jag tror att Hieronymus ler i sin himmel.