Tolkning

Tillgång till tolk – en hotad rättighet

8 nov, 2022

I mitten av oktober presenterade den nya högerregeringen tillsammans med SD det så kallade Tidöavtalet och kritiken lät inte vänta på sig. Partierna ämnar bland annat begränsa rätten till tolk och den enskilde förväntas själv bekosta sitt behov av tolktjänster.

/ Foto: iStock.

Enligt Tidöavtalet ska rätten till offentligt finansierad tolk för personer med uppehållstillstånd och medborgarskap kraftigt begränsas, men det är otydligt i vilken utsträckning denna rätt ska begränsas. Man skriver att ”Utgångspunkten ska vara att den enskilde i första hand ska betala för tolktjänster. Det ska övervägas att införa en avgift för nyanlända efter att en viss tid förflutit sedan uppehållstillstånd beviljats”.

Den enskilde ska alltså ”i första hand” betala för tolktjänster själv, vilket låter som att det kan finnas undantag – dessa definieras dock inte. Man definierar heller inte hur länge en person räknas som nyanländ eller hur lång tid efter beviljat uppehållstillstånd denne förväntas börja betala för tolktjänster själv.

Som många andra uppmärksammat skulle detta strida mot ett antal lagar, bland annat 5 kap. 6 § rättegångsbalken, 50 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) och 13 § förvaltningslagen. Ungefär en månad innan Tidöavtalet lanserades publicerade SKR en skrivelse om rätten till tolk. Man hänvisade bland annat till 3 kap. 6 § patientlagen och skrev att denna ”syftar till att stärka och tydliggöra patientens ställning samt till att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet”. Man konstaterade att det är sjukvården som ansvarar för att mottagaren förstår innehållet i den information man ger.

“Alltså har vi, som samhälle, mycket att spara på att en utbildad och kompetent tolk finns på plats vid patientens möte med läkaren.”

För den som nyligen beviljats uppehållstillstånd, precis börjat studera svenska eller som av exempelvis medicinska skäl eller hög ålder har svårt att lära sig svenska kommer detta att innebära stora risker. Och som mycket annat i samhället drabbar inte detta de välbeställda utan de av oss som inte har ekonomisk möjlighet att betala för tolktjänster.

För dessa personer kommer denna överenskommelse att innebära att man tvingas söka vård utan att vara säker på om man kommer att kunna förstå läkaren eller själv göra sig förstådd. I och med detta äventyras patientens säkerhet och hälsa.

Behovet av tolk är inget vi kan lagstifta bort utan det kommer förstås att finnas kvar. Risken blir då att den som inte har råd med tolk kommer att be en bekant eller, ännu värre, ett barn följa med och tolka. Konsekvenserna av att barn används som tolkar har diskuterats i många år.

Barnkonventionen, vilken Sverige utan reservationer ratificerade 1990 och gjorde till svensk lag 2020, är tydlig med varför detta är högst olämpligt. Att använda ett barn som tolk är inte förenligt med Barnkonventionen eftersom det innebär ett för stort ansvar för barnet och att barnet får tillgång till och ansvar för känslig information. Barnet kan dessutom missförstå vårdpersonalen, vilket i sin tur äventyrar patientsäkerheten, och om ett barn uteblir från skolan för att hen behöver tolka strider detta mot alla barns rätt att gå i skolan.

Inom vården är man tydlig med att överenskommelsen inte går att göra verklighet av. Vårdpersonal behöver använda tolk för att kunna utföra sitt arbete på ett rätts- och patientsäkert sätt. Om kostnaden för tolktjänster ska ligga på patienten riskerar vi att få en ojämlik vård.

För att inte vårdpersonal ska riskera att felbedöma sjukdomstillstånd och felmedicinera (och i värsta fall mista sin legitimation) är det av yttersta vikt att vårdmötet tolkas av en kompetent tolk. Om samtalets parter förstår varandra blir besöken till vården färre, vilket på lång sikt innebär en besparing. Alltså har vi, som samhälle, mycket att spara på att en utbildad och kompetent tolk finns på plats vid patientens möte med läkaren.

Vi språkarbetare vet mycket väl att det inte räcker att vara flerspråkig för att kunna arbeta som tolk. I och med Tidöavtalet hotas tolkarnas yrke eftersom den som har rätt att använda sig av tolk riskerar att inte kunna tillgodogöra sig denna rätt. Utbildade, erfarna och kompetenta tolkar riskerar att ersättas av gemene tvåspråkig person som ”tolkar” kostnadsfritt. Den tolk som lagt många år på att studera termer och begrepp, tolkteknik och etiska regler för att kunna se till att kommunikationen mellan exempelvis läkare och patient fungerar vet att patient- och rättssäker tolkning kräver mycket mer än bara två språk.

“En opartisk, neutral och ojävig tolk är en grundläggande förutsättning för det tolkade mötet.”

Om tolken ersätts av en granne, kompis eller ett barn uppfyller inte tolkningen de krav som Kammarkollegiets god tolksed ställer på en tolk om bland annat opartiskhet och neutralitet. Om den granne som jag förra veckan lånade pengar av i dag följer med mig till socialtjänsten för att tolka mötet med min socialsekreterare finns risken att denne granne ljuger eller överdriver för att jag ska beviljas mer pengar och därmed kunna återbetala min skuld till honom. I och med detta anses jag ha begått ett brott och jag riskerar rättsliga påföljder eftersom ”jag” farit med osanning.

En opartisk, neutral och ojävig tolk är en grundläggande förutsättning för det tolkade mötet och för att mötets parter ska kunna dra lika nytta av tolken. Detta avtal innebär att den som inte behärskar svenska riskerar att försättas i riskfyllda situationer (oavsett om detta görs med avsikt eller av kunskapsbrist hos medföljande ”tolk”) och avtalet bäddar för att en svartmarknad för tolktjänster utvecklas.

Som tolk är man många människors röster. Man är lika mycket en röst åt patienten som åt läkaren. Det är lika mycket läkarens som patientens rätt att kunna kommunicera med sin samtalspartner. Tolkarna är en del av det sociala och rättsliga system som garanterar oss alla rättvisa och jämlikhet. Att en tolk finns med i mötet med läkaren eller socialsekreteraren är lika viktigt som att läkaren eller socialsekreteraren själv är med. Tolken är ett kommunikationsverktyg tillgängligt för alla och tolkar måste fortsätta finnas tillgängliga för alla, inte bara för de som har gott om pengar.

SENASTE INSLAG +