Språknördens guide till galaxen

SFÖ:s favoritförfattare Sara Lövestam är äntligen tillbaka med Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik. Fjorton grammatiska företeelser förklaras i varsin saga i klassiskt format där vi får möta prinsessor, vildar och titelns riddare, men också mer sällan skådade sagofigurer som introverta interjektioner och strandade prepositioner. Varje saga följs av en kort, pedagogisk genomgång av det aktuella grammatikproblemet – om det nu över huvud taget är ett problem.

Kanske bör man ha en någorlunda liberal inställning till såväl språkbruk som mänskliga relationer för att till fullo uppskatta Saras sagor. Men kanske kan man också bli lite mer vidsynt av att läsa dem. Helt klart är i alla fall att jag har lärt mig en hel del av boken, som att även svordomar böjs i olika kasus i ungerskan, hur man gör en satsfläta och varför det ska heta preteritum och inte imperfekt – när du har läst den sagan kommer du aldrig mer att ha hjärta att säga imperfekt, hur mycket du än fick det inpräntat i dig i grundskolan.

Sagorna varierar både i längd och vad gäller intrigens komplexitet. De hoppar glatt mellan småtramsiga, djupt tänkvärda, rörande, politiskt ställningstagande och en liten aning erotiska. (Stärkt av bokens alla rebelliska prepositioner och benådade katakreser vågar jag mig på att använda ”ställningstagande” som adjektiv, även om jag aldrig har sett det förr.) Det är svårt att välja en favorit, men det får nog ändå bli Sagan om katakresen, som nästan enbart är uppbyggd av sammanblandade idiomatiska uttryck och utgör ett fullkomligt mästarprov på språklig kreativitet och medveten användning av regelbrott som stilgrepp.

Till sist får vi rikta en tacksamhetens tanke till predikanten Läs-Tadius som tog krafttag mot det utbredda predikatsfylleriet – annars hade ni kanske tvingats läsa i den här recensionen att Saras bok är både lärig, tänkig och inte så lite skrattig. Det hade varit en helt annan potatis, men den som lever får leken tåla.