På framtidsspaning med Karl den store

Jag var på väg till mötet med blandade känslor. Som brittisk översättare har jag ett särskilt förhållande till det stora europeiska projektet som ska bryta ned gränserna mellan våra länder till oviktiga pennstreck på kartan. Jag som unionsmedborgare ska fritt kunna välja min bostadsort, mitt umgänge, min arbetsplats och mina affärspartners. Som engelsman är jag obönhörligen på väg ut ur denna generösa gemenskap. Jag kände därför inte bara förväntan inför mötet utan även ett sting av vemod, när jag hängde där i tunnelbanans handtag, på väg till Charlemagnebyggnaden. Mitt land kommer att förlora så mycket och vinna så lite.

Säkerhetskön ringlade nästan hela vägen genom entréhallen, folk var tidiga och känslan lite dämpad. Men så snart vi var skannade och utrustade med namnbrickor runt halsen hittade vi kaffe och ett gäng förväntansfulla deltagare två trappor upp. Här stod nästan 500 kvinnor och män, språkarbetare verksamma inom olika delar av industrin, akademin och offentlig verksamhet. Vi hade samlats för att lyssna på ett antal föredragshållare från ett brett spektrum av olika verksamheter inom språkindustrin. Vi skulle nätverka, diskutera förhållanden på marknaden och förhöra oss om branschens aktuella läge. Sammankomstens tema var Översättning är överallt.

Hälsningsanförandet hölls av Günther Oettinger, kommissionär med ansvar för budget och personal. Oettinger lyfte fram den stora betydelse som språk och språkarbetare har för det europeiska projektet och för att unionen ska kunna fungera väl. 46 % av Europas medborgare kan bara uttrycka sig på sitt modersmål och är därför beroende av översättare och tolkar för att kunna kommunicera med dem som använder andra språk. Den precision med vilken vi översättare och tolkar möjliggör denna kommunikation är en ofrånkomlig förutsättning för unionens demokratiska system och grundbulten i dess lagstiftningsarbete. Därför, fortsatte kommissionär Oettinger, kommer jag att se till att översättningsarbetet tilldelas tillräckliga medel även i nästa flerårsbudget. Han lovade även att slåss för att alla anställda översättare ska behållas och betalas korrekt.

Oettinger manade oss att stå enade i denna tid med populister och envåldshärskare, när ryska och turkiska ledare är fientligt inställda till Europeiska unionen. Han underströk betydelsen av enighet genom att dela in Europas länder i två kategorier. En kategori för de europeiska nationer som är små och vet det, en annan för de europeiska nationer som är små, men inte vet det. Endast tillsammans kan vi vara stora. Kommissionär Oettinger avslutade sitt anförande med en förklaring om att språk är grunden för gränsöverskridande samförstånd, att förståelsen av ett annat språk också ger kunskap om levnadsvillkor och kultur i det andra landet. Han hälsade oss översättare som diplomater som hjälper till att bygga det europeiska projektet.

Huvudtalare var David Jemielity, chef för översättningsenheten vid schweiziska Banque Cantonale Vaudoise. För David är översättning i första hand ett verktyg för effektiv kommunikation. Han betonade vikten av att textförfattare och översättare samarbetar runt kvalitetssäkringen. Det är inte längre tillräckligt att fråga sig ”Är detta en bra översättning?”. Frågan måste istället vara: ”Är detta effektiv kommunikation på målspråket?” Han förklarade hur han och hans grupp hade blivit delaktiga i bankens kommunikation på samtliga nivåer och i samarbete med vd:n försökt säkerställa effektiv kommunikation, inte endast bra översättningar. David uppmanade alla översättare att specialisera sig. Det är den bästa möjligheten att behålla sin position i konkurrens med neural maskinöversättning.

Därefter följde en paneldiskussion om kundrelationer. Diskussionen spände över ämnen som kvalitet, specialisering (återigen) och hur dessa krav kan balanseras mot den mångsidighet och den spännvidd som ändå krävs för att vi ska kunna tjäna vårt levebröd på ett rimligt sätt.

Dagen fortsatte med seminarier om översättning vid humanitära hjälpinsatser, särskilt i samband med nödhjälp efter katastrofer och andra krislägen. Ellie Kemp från Översättare utan gränser lyfte fram att många missar att språk kan vara en svag punkt som har avgörande betydelse i det humanitära arbetet, exempelvis genom att drabbade med minoritetsspråk som modersmål får sämre hjälp.

Programpunkten Egenmakt åt folket – Hur översättning blir ett stöd för offentliga verksamheter och civilsamhället presenterade bidrag från den offentliga sektorn. I Milano används t.ex. Google Translate för översättning i realtid av pågående förändringar och nyheter. Eftersom Milanos invånare till 35 % inte är italienare blir översättning väldig viktig.

Sista seminariet hade rubriken Oredigerad maskinöversättning: Snabb hjälp eller snabb språklig katastrof? Christian Federmann från Microsoft presenterade sin vision; han vill undanröja alla språkbarriärer.

Christian presenterade en grafisk framställning av maskinöversättningens utveckling över tid, där kurvan sakta men säkert pekade uppåt mot det slutliga målet, nämligen ”likvärdig med mänsklig översättning”. Men det är tyvärr inte politiskt korrekt att säga högt, skämtade Christian. Maskinöversättning har en fantastisk utvecklingskurva, men kan fortfarande ge upphov till katastrofala fel.

Därefter följde två väldigt tekniska presentationer av maskinöversättning och slutligen ett kort anförande av Marta Aragão från den europeiska sammanslutning av översättningsföretagens föreningar (European Union of Associations of Translation Companies – EUATC) som redovisade byråernas syn på översättning idag. Hennes viktigaste budskap var att översättning som produkt är för dyr och att maskinöversättning är den perfekta lösningen på detta ”problem”. Hon uppmanade oss översättare att ta till oss den nya tekniken. Endast då kan den verkligen utvecklas till ett användbart verktyg inom näringen. I detta skede av anförandet ställde publiken en rad frågor som tydliggjorde översättares farhågor rörande maskinöversättning. Chris Durban framhöll en skarp gränsdragning mellan å ena sidan den massmarknad som Marta redovisat och där MT kan utnyttjas och å andra sidan den kvalitetsmarknad där endast mänsklig översättning kan leverera tillfredsställande resultat. Sammanfattningsvis fick jag intrycket att översättare som grupp ännu inte välkomnar och använder maskinöversättning och att den nya tekniken fortfarande inte är tillräckligt bra, men att dessa två fakta kan komma att ändras över tid.

Dagen slutade i Charlemagnebyggnadens foajé med dryck och nätverkande. Särskilt den sista dagordningspunkten hade väckt en kombination av intresse, spefullt avståndstagande och även indignerad upprördhet som präglade diskussionerna. Jag stod i en mikrokosmos som återspeglade den stora översättningsvärlden med alla de ämnen som berör oss och som vi behöver diskutera med varandra.

För mig personligen var dagen mycket utvecklande med många nya kunskaper och insikter. Jag inser att jag är tvungen att befatta mig med den nya tekniken på ett seriöst sätt. Vår profession är i en fas av snabb förändring och om vi vill bibehålla vår yrkesmässiga position måste vi vara pålästa, kunniga och väl förberedda inom alla områden.