Status

Översättning – ett yrke med statusproblem?

22 feb, 2018

Vilken status har frilansöversättning? Marcus Westerlund har ägnat sin masteruppsats vid Tolk- och översättarinstitutet inom Stockholms universitet åt att försöka besvara frågan. Han har granskat frågan från flera håll, men svaret blev detsamma. Det finns utrymme att höja yrkets status och än uppfyller det inte kraven på att kallas en profession. Men Marcus tar upp viktiga frågor och belyser motsägelsefulla uppgifter. Dessutom har han ett extra intressant tips på framtida uppsatsämne: Vad betyder översättarföreningar som SFÖ för yrkets professionalisering?

/ Foto: iStock.

Det finns ingen enhetlig definition av status men fyra parametrar nämns ofta: utbildning/expertis; synlighet; ekonomi; makt. Samma sak gäller profession. Även här finns det olika definitioner men Marcus sammanfattar det som den gemensamma kunskap som delas av alla i gruppen.

Studien börjar med en analys av instruktioner från olika, ej namngivna, språkbolag och deras anvisningar för översättning och för att ansöka om att bli uppdragstagare.

Marcus följer upp det med en enkät till frilansöversättare, som dock inte blir så informativ på grund av det låga antalet svar, 28 stycken, men där fokus ligger på översättarnas upplevelse av sin status.

Språkbolagen kräver inte översättarutbildning. Utbildning bedöms inte som nödvändig, men som meriterande. Erfarenhet värderas högre än utbildning men allra högst värderas Kammarkollegiets auktorisation.

“Erfarenhet värderas högre än utbildning.”

Det blir lite träffande när Marcus tar upp Daniel Simeonis teori om vad som värderas högt för en underordnad översättare: effektivitet, punktlighet, hårt arbete, tystnad och osynlighet. Samma egenskaper värderas högt på språkbolagens webbplatser, trots språkbolagens förkärlek för erfarna, självgående ämnesexperter med lång erfarenhet och gärna auktorisation som kronan på verket.

När översättarna själva får ge sin syn på saken får vi veta att:
de som är utbildade är det på relativt hög nivå, men många saknar specifik översättarutbildning
översättarna tror att omvärlden värderar dem högre än språkbolagen gör, sett till prestige
översättarna tycker att språkbolagen visar relativt stor uppskattning för deras arbete
översättarna tror att språkbolagen i något högre grad vidarebefordrar negativ kritik från slutkunden jämfört med positiv kritik
översättarna redovisar förhållandevis lite inbördes kontakt, vilket ger en bild av ett isolerat yrke där man förlitar sig på sina egna kunskaper och färdigheter
många översättare arbetar deltid med översättning.

En annan viktig poäng är att översättarna själva uppger att det krävs hög kompetens för att klara jobbet, medan de samtidigt anser att språkbolagen inte kräver hög kompetens i samma utsträckning.

Översättarna bedömer även att de har lite inflytande över priser och leveranstider, men svaren visar att det finns utrymme att förhandla om deadline, både före och efter att man har accepterat jobbet.

En majoritet av respondenterna hade främst språkbolag som kunder, trots att direktkunder anses ge högre inkomster och bättre slutresultat. Flera uppgav att det är skönt att slippa kontakten med slutkunder.

“Tyvärr finns det inte mycket som pekar på att dåliga översättare slås ut. De verkar bara gå till ett annat språkbolag.”

I den avslutande delen av studien diskuterar Marcus uttrycket profession och i vilken grad översättare kan sägas höra hemma under den titeln. Att det är Kammarkollegiet, och inte andra översättare, som sätter branschstandard och premierar goda översättare med auktorisation talar, kanske lite oväntat, emot översättning som en profession. Nu finns det ju översättare bland bedömarna av auktorisationsprovet men Marcus har helt klart en poäng där och mycket av det som diskuterats i samband med planerna på att göra om provet har ju handlat om att göra provet mer verklighetsanpassat.

Något han också anmärker på är att God translatorsed fortfarande används av språkbolagen trots att Kammarkollegiet har arbetat om dessa föreskrifter och tagit bort skriften från Kammarkollegiets webbplats.

En bra beskrivning av resultatet är att översättare har låg status inom många områden, vilket bland annat visar sig i den ekonomiska situationen, med ett undantag – expertis. Expertis värdesätts högt.

Så länge alla har tillgång till yrket och kan kalla sig översättare är yrket öppet för alla, vilket sänker statusen och ökar konkurrensen. Man kan kanske tycka att det borde leda till att de duktiga översättarna blomstrar och de dåliga översättarna rensas bort, men tyvärr finns det inte mycket som pekar på att dåliga översättare slås ut. De verkar bara gå till ett annat språkbolag.

Kanske har Marcus satt fingret på det som är mångas anledning att vara med i SFÖ: medlemskapet är i sig en kvalitetsstämpel och det betyder kontakt med samt hjälp och stöd från andra översättare. Får vi en vacker dag se att medlemskap i SFÖ räknas som en merit när språkbolagen söker uppdragstagare?

Länk till uppsatsen

Några korta frågor till Marcus

Vilken bakgrund har du och hur kom det sig att du blev översättare?
Jag har alltid varit intresserad av språk, på gymnasiet valde jag enbart språk som valbara kurser, och det var väl så jag tänkte att jag kunde bli översättare. Så jag läste först Språkvetarprogrammet i Uppsala, sökte sedan till översättarprogram i flera städer och valde till slut Stockholm när antagningsbeskeden kom. Sedan blev jag anställd som projektledare på ett språkföretag, och i den rollen tycker jag att min bakgrund spelat väldigt stor roll, trots att jag själv inte översätter för tillfället.

Dina funderingar kring yrkets status, har de påverkats av din utbildning och ditt nuvarande arbete?
Absolut, på utbildningen har vi ju pratat en del om yrkets status, och på mitt nuvarande jobb kommer man ju i kontakt med olika översättare, olika typer av uppdrag och olika typer av situationer som gör att man funderar kring yrkets status och hur översättare egentligen har det.

Vad har du själv med dig från uppsatsen nu när du arbetar som översättare?
Nu är jag ju för närvarande inte yrkesverksam översättare, men jag tycker ändå att uppsatsen har hjälpt mig i min yrkesroll genom att jag fått lite större inblick i översättarnas yrkesliv. Det känns som att jag försöker bemöta översättarna jag har kontakt med med större respekt, men det beror säkert också på att jag studerat till översättare och inte bara på uppsatsen.

Funderar du själv på auktorisation?
Ja, man har ju tänkt tanken, men det ligger nog många år bort. Första steget blir att komma in i det faktiska översättningsarbetet på något sätt, vilket kanske inte alltid är det lättaste. Just nu gläder jag mig över att jag har kommit in i branschen, även om det är mer på den administrativa sidan.

Har du fått några kommentarer eller fått diskutera ämnet för uppsatsen efteråt?
Nej, efter opponeringen så har jag inte diskuterat ämnet så mycket med andra. Tidigare kurskamrater diskuterar man ju med, men även om vi pratar om deras framsteg (eller avsaknad därav) att hitta översättningsjobb så ligger ju den diskussionen på en mer ytlig nivå. Jag tänkte väl att denna uppsats, som de flesta andra, skulle arkiveras och så småningom glömmas bort, vilket i och för sig är synd eftersom jag tycker det är viktigt att lyfta fram översättaryrkets status. Jag hoppas att framtida studier kommer att bekräfta eller motbevisa en del teorier och resonemang som jag lyfter upp.

Foto: Privat.

SAMMA FÖRFATTARE +

SENASTE INSLAG +