Översättning av kulturella referenser i spanskspråkiga filmer

I de rådande teorierna inom översättningsvetenskap antar man att det finns vissa fraser som kan vålla problem vid översättning. Dessa kallas Translation Crisis Points (TCP) och kan vara till exempel sånger, ordlekar, bildspråk, egennamn och kulturella referenser. Redan 1993 skrev Birgit Nedergaard-Larsen om culture-bound problems vid undertextning och delade upp dem i fyra huvudkategorier: geografi, historia, samhälle och kultur. Holmin väjer dock att utgå ifrån Jan Pedersens senare teori från 2007 som definierar s.k. Extralinguistic Cultural References (ECR) – uttryck som hänvisar till utomspråkliga begrepp eller processer som är kända för källspråkstalarna men inte för målspråkspubliken. Dessa kan vara maträtter, platser, institutioner, traditioner etc.

För att tackla ECR i undertexter används en handfull återkommande strategier – se faktaruta bredvid. Bevarande, specificering och direktöversättning anses vara källspråksorienterade strategier, medan generalisering, ersättning och utelämning klassas som målspråksorienterade. Officiell ekvivalens står för sig själv och ses som en administrativ snarare än lingvistisk åtgärd.

Isabella valde för sin analys ut 19 spanskspråkiga filmer med svenska undertexter. I dessa fann hon sammanlagt över 500 extralingvistiska kulturella referenser som hon delade in i 12 kategorier: medicin, egennamn, yrkestitlar, mat och dryck, litteratur, regering och militär, underhållning, utbildning, sport, musik och dans, facktermer samt övrigt. Vidare undersökte hon vilka översättningsstrategier som tillämpats och om man kunde utläsa några generella trender.

Den vanligaste strategin för hantering av ECR i filmerna är bevarande (över 30 % av alla ECR) – fullständigt eller målspråksanpassat. Jämför de två exemplen från kategorin mat och dryck nedan:

En txantxigorri, en kaka från det här området

Inget av mjölproverna matchar den i txantxigorrisarna