Många grejer med ordföljd är det!

Hur som helst: Sara (ja, det känns rätt att vara på förnamnsbasis med henne) har som lärare i svenska för invandrare fått inblick i hur svårt det kan vara för den som inte har vuxit upp med vårt språk – hon måste ju förklara alla hur allt hänger ihop. Men det blir svårt för eleverna ändå: ”Som andraspråkstalare måste man […] memorera alla bisatsinledare [en lång radda räknas upp] och sedan komma ihåg att placera inte […] före verbet i de fall en sats inleds med dessa ord. Det är ett helvete.”

Nu ska det väl sägas att den infödda läsaren däremot kanske inte i första hand läser denna bok för att lära sig alla syntaxens irrvägar; hen har ju de flesta av dem i ryggmärgen. Men man kan ändå fascineras av de många förklaringarna och – inte minst – de många språkliga kuriositeter som Sara beskriver men som man aldrig har tänkt på.

Men kanske framför allt blir man underhållen! Trots ämnets allvar är framställningen enastående lättsam och faktiskt mycket rolig.  Det gäller allt från beskrivningarna till exemplen, fotnoterna (”En teve är som en jättestor Iphone men utan Snapchat”, lyder en förklaring för yngre läsare) och illustrationerna – till exempel den uppe till vänster. Men under alla skämt ligger förstås allvar, som i illustration uppe till höger.

Sammanfattningsvis kan man inte annat än lyckönska de invandrare som hade förmånen att ha Sara som lärare (numera ägnar hon sig nästan bara åt författande). Vi andra kan lyckönska oss själva åt att kunna ta del av hennes kunskaper på detta sätt och hoppas på att få se henne på fler konferenser.