Profilen

I samtal med Maria Warnefors

24 jan, 2022

Facköversättare, disputerad biolog och före detta forskare inom evolutionsgenetik.

Maria Warnefors. Maria Warnefors. / Foto: Privat.

Maria Warnefors driver Levande text och erbjuder en nischad översättningstjänst inriktad specifikt på biologiska texter, från populärvetenskapliga böcker och artiklar till vetenskapliga publikationer. Vi samtalar om att skapa en specialisering som kombinerar språklig och vetenskaplig kunskap och om att översätta sin första bok. 

eV: Hej, Maria! När man besöker din webbsida får man upp en mycket tydlig översättarprofil. Du är biolog från början. Hur visste du att du ville bli översättare?
Det var ett beslut som växte fram under många år. Jag trivdes egentligen väldigt bra som forskare, men ju längre jag kom i karriären, desto svårare blev det att få tid till annat som intresserade mig, speciellt då språk och skrivande. När jag först började överväga att byta bana utgick jag från det intresset och försökte hitta ett språkyrke som passade min arbetsstil. Under forskartiden sysslade jag främst med datorbaserade analyser av DNA- och RNA-sekvenser, och en riktigt bra dag på jobbet var när jag fick sitta vid skrivbordet med en kopp te och försjunka i någon klurig arbetsuppgift. Och det beskriver väl även översättaryrkets bästa stunder ganska väl.

 

När det så var dags att ta steget sökte jag till översättarprogrammet i Lund. Att gå en utbildning kändes extra viktigt eftersom jag hade tillbringat de senaste tio åren utomlands och ville få ett kvitto på att min svenska fortfarande höll måttet. Redan dag ett på utbildningen kände jag att jag hade hamnat rätt, och så har det fortsatt att kännas efter det.

eV: Vad ser du för fördelar med att välja ett specialområde?
Jag var ju redan specialist när jag började som översättare, så för mig har det snarare handlat om hur jag ska presentera mig. Borde jag släta över min bakgrund som naturvetare (vi har kanske inte direkt rykte om oss som stora stilister) eller tvärtom framhäva den? Det var inte ett helt enkelt val, för jag gillar att översätta många olika typer av texter och ville inte skrämma bort kunder i onödan. Samtidigt älskar jag verkligen biologi och visste att jag skulle vara den perfekta översättaren för vissa specifika kunder.

Till slut kom jag ändå fram till att jag måste vara tydlig med min kompetens om jag alls skulle få några biologirelaterade uppdrag. Och i och med det beslutet var det som att något föll på plats. Allt blev så kul! Jag hade haft en ganska trög start som frilansare på heltid eftersom jag gick på föräldraledighet direkt efter avslutad utbildning och kom tillbaka till arbetslivet just som pandemin brakade loss under början av 2020. Jag kände mig ärligt talat rätt anonym och isolerad, men specialiseringen hjälpte mig att hitta min identitet som översättare, och det gav mig i sin tur massor av idéer för hur jag ville marknadsföra mig och vem jag ville kontakta. En del av idéerna ledde förstås ingenvart, men det är sådant man får räkna med. För mig har den absolut största fördelen varit själva upptäckarglädjen i att prova mig fram och försöka skapa något helt eget. Och när jag sedan väl fått napp har det förstås varit fantastiskt.

Dessutom kan jag överraskat konstatera att jag inte alls har upplevt de nackdelar jag oroade mig för. Jag får fortfarande varierande typer av uppdrag, och det händer till och med att en kund nämner att de varit inne på min hemsida, bara för att sedan anlita mig för något som inte alls har med biologi att göra. Så för mig har specialiseringen inte inneburit ”antingen eller” utan ”både och”.

Om Maria Warnefors

■ Utbildning: Masterexamen i översättning från Lunds universitet (2019), en doktorsexamen i biologi från University of Sussex i Storbritannien (2011) samt en magisterexamen i molekylärbiologi från Lunds universitet (2007).

■ Bakgrund: Efter att ha disputerat i biologi i Storbritannien arbetade hon i flera år som forskare inom evolutionsgenomik i Schweiz och Tyskland. Idag driver hon Levande text på heltid.

“Specialiseringen hjälpte mig att hitta min identitet som översättare, och det gav mig i sin tur massor av idéer för hur jag ville marknadsföra mig och vem jag ville kontakta.”

eV: Du har översatt boken Smitta. Om virus, våld, finanskriser och fake news av Adam Kucharski.  Hur skiljer det sig att översätta en fackbok från att översätta enskilda och kortare artiklar?
Att översätta Smitta är bland det roligaste och svåraste jag gjort. I grunden känner jag mig väldigt hemma i den populärvetenskapliga genren – och Smitta är på många sätt en typisk populärvetenskaplig bok vad gäller innehåll och språk – men det händer något med en så lång text som gör den annorlunda att översätta. Den mest uppenbara skillnaden är väl att arbetet måste organiseras noggrannare. Man tappar till exempel överblicken över alla termsökningar ganska fort, och att göra en enkel genomläsning av texten kan ta flera dagar. Något som överraskade mig mer var vilken extra språklig utmaning längden innebar. Jag fick verkligen anstränga mig till det yttersta för att inte överanvända vissa uttryck och översättningslösningar, trots att de nog hade passerat obemärkt om de dykt upp på något enstaka ställe i en kortare text.

I just det här fallet innebar dessutom uppdragets omfattning en möjlighet att iaktta hur språket förändrades under resans gång. Som namnet antyder handlar Smitta om olika typer av smittspridning, och det är ju ett område där vårt ordförråd är helt annorlunda idag jämfört med före pandemin. Ta bara ett ord som flockimmunitet. I början av 2020 använde Anders Tegnell fortfarande engelskans herd immunity när han skrev mejl på svenska. Så skulle knappast någon skriva idag när det svenska ordet blivit så etablerat. Dessutom handlar det inte bara om en torr fackterm längre, utan om ett uttryck som i perioder varit enormt laddat i samhällsdebatten. Allt det här påverkade väl egentligen inte min översättning i någon större utsträckning, men det var onekligen fascinerande att mot slutet av arbetet återvända till vissa avsnitt och märka hur texten klingade annorlunda än när jag först översatte den.

Marias bästa tips för översättare som vill skapa sig en tydligare nisch:

1. Våga. Det behöver inte bli rätt med en gång. Det här är en billig bransch att misslyckas i.
2. Tänk snävt. Med en specifik kund i tankarna är det lättare att komma på konkreta idéer. Behövs det kan man alltid bredda sig senare.
3. Vad vill du själv? Entusiasm är en fantastisk drivkraft.

eV: Hur fick du kontakt med förlaget? Hörde de av sig eller tog du första steget och presenterade dig innan det dök upp ett uppdrag?
Det var jag som hörde av mig. Jag hade läst boken strax efter att den kom ut på engelska och tyckte att den var fantastisk – den handlar som sagt om smittspridning och var därmed högaktuell med tanke på covid-19, samtidigt som den visar hur smittspridningens grundläggande principer kan användas för att förstå allt från gängkriminalitet till sociala medier. En bok som får en att se världen på ett nytt sätt. Jag tyckte att fler borde få läsa den och skrev därför ihop ett entusiastiskt utlåtande som jag skickade till några förlag jag trodde kunde vara intresserade.

Sedan tänkte jag inte mer på det, så när Norstedts hörde av sig några månader senare och undrade om jag ville översätta boken, trillade jag nästan av stolen. Det var definitivt inte något jag hade vågat räkna med, men så fort jag hade hämtat mig tackade jag förstås ja. Min erfarenhet är att nästan alla uppdrag blir intressanta när man väl sätter igång, men att översätta en bok man brinner för redan från början är förstås något alldeles extra.

“Det bästa rådet jag fått var egentligen en fråga: Vad vill du själv? Det var vad en erfaren översättare sade till mig när jag velade fram och tillbaka om min specialisering.”

eV: Kan du berätta mer om processen med att översätta en fackbok för översättare som inte har erfarenhet av det? 
I första skedet hade jag tolv veckor på mig att översätta runt 100 000 ord, inklusive källförteckningen. Vad jag förstår har man ofta längre tid på sig, men förlaget ville få ut boken snabbt, och jag hade ju den fördelen att jag redan läst och haft tid att smälta texten. Ungefär halvvägs skickade jag de inledande kapitlen till förläggaren och fick återkoppling på dem, men i övrigt fick jag rå mig själv. Det var jag mot klockan, kan man säga.

När översättningen var färdig skickades den vidare till redaktören som gjorde en noggrann läsning av hela manuset och föreslog ändringar där det behövdes. Att få detaljerad och konstruktiv kritik av en erfaren redaktör var det bästa med hela uppdraget – helt ovärderligt. Därefter hade jag ett par veckor på mig att föra in de ändringar jag höll med om, vilket i praktiken var de flesta, och sedan var det dags för redaktören att sätta manuset, alltså att formge det som boksidor. Efter ytterligare några rundor där vi fixade registret, lade in några sista-minuten-tillägg om covid-19 från författaren samt korrekturläste skickades manuset till en extern korrekturläsare, och sedan var det klart att tryckas.

Nyfiken på Marias publikationslista? Besök Google Scholar och hitta flera av hennes vetenskapliga artiklar!

“Jag får fortfarande varierande typer av uppdrag, och det händer till och med att en kund nämner att de varit inne på min hemsida, bara för att sedan anlita mig för något som inte alls har med biologi att göra.”

eV: Du översätter även mer vetenskapliga texter. Hur ser arbetsmarknaden ut för översättare av akademiska texter i Sverige? 
Det här är något jag fortfarande håller på att utforska. Generellt är behovet av svensk översättning i just akademiska sammanhang ganska litet (inom mitt fackområde är det till exempel ovanligt med kurslitteratur på svenska), men det finns en del vinklar och vrår där uppdrag kan gömma sig. Jag har till exempel en liten nisch där jag hjälper utländska forskare som vill etablera sig i Sverige och därför behöver hjälp med någon viss del av en forskningsansökan som ska vara på svenska. Det är personer som jag når ut till via mitt kontaktnät av tidigare forskarkollegor.

Egentligen skulle jag gärna utvidga den här delen av min verksamhet och arbeta mer med kunder vid svenska universitet, men det försvåras av att det förstås finns offentliga upphandlingar att ta hänsyn till (även om det brukar göras undantag för texter av rent vetenskaplig karaktär). Kanske vågar jag mig så småningom på en mindre upphandling inriktad på naturvetenskap, men det känns inte aktuellt just nu. Det finns så många intressanta kunder vid sidan av universiteten, och på många sätt är översättning av populärvetenskapliga texter det som jag tycker är både roligast och viktigast.

eV: Nyttigaste råden du fick när du startade din översättarkarriär?
Det bästa rådet jag fått var egentligen en fråga: Vad vill du själv? Det var vad en erfaren översättare sade till mig när jag velade fram och tillbaka om min specialisering. Kanske var det inte menat som något djupsinnigt, vad vet jag, men frågan gjorde ändå stort intryck på mig just då. Jag hade fokuserat så mycket på vad jag trodde att andra förväntade sig av mig, att jag glömt bort att jag som frilansare faktiskt bestämmer helt själv. Den insikten återkommer jag fortfarande till då och då.

Utöver det har jag fått en massa andra bra tips om stort och smått. Alla de vanliga nybörjarfrågorna om ordpriser och verktyg förstås, men också om mer specifika saker som hur man skriver ett bra mejl till ett förlag eller hur offentliga upphandlingar påverkar marknaden för akademisk översättning. Det är jag otroligt tacksam över, och jag hoppas att alla ni mer erfarna översättare förstår hur mycket vi nykomlingar uppskattar att ni tar er tid!

eV: Vilka är de viktigaste insikterna du har fått sedan dess? Både som frilansande översättare och företagare.
Den riktiga visdomen har väl inte hunnit infinna sig ännu, men en del har jag ändå lärt mig när jag gått från ”helt ny” till ”ganska ny”. Framför allt har jag insett hur låga insatserna är i vår bransch. Att prova något nytt med hjälp av en hemsida och några mejl, det kostar ju knappt något alls. Istället för att ängsligt försöka analysera sig fram till en perfekt plan kan man bara testa och se vad som händer.

En annan sak jag märkt är hur viktigt det är att hitta sin egen yrkesidentitet. Precis i början är det så lätt att man identifierar sig genom de uppdrag man får, och tänk om det då inte kommer några uppdrag på många veckor. Det kan ju kännas som att man knappt är översättare längre, trots examen och avancerade kunskaper. För den som hamnar där kan jag verkligen rekommendera att börja fila på marknadsföringen: Vässa den tills du känner att du faktiskt vill anlita dig själv. På lång sikt ger det förhoppningsvis fler kunder, och på kort sikt kan det göra underverk för självförtroendet.

eV: Vilka karriärplaner och visioner har du för att utveckla din verksamhet?
Eftersom hela min tid som översättare har präglats av pandemin, ser jag främst fram emot att få prova på yrket under vanliga förhållanden. Kanske åka på ett par biologiska konferenser, bygga upp ett starkare nätverk i Sverige och få tillfälle att prata mer med potentiella kunder om vad de behöver. Och få träffa fler kollegor så klart.

Utöver det har jag inte direkt någon vision. Självklart vill jag gärna arbeta med fler kunder och uppdrag med anknytning till biologi, men exakt vem, vad och hur låter jag vara öppet. Jag kan se mig själv trivas i många olika sammanhang och vill inte låsa mig för tidigt. Att experimentera och se vart det leder är en strategi som passar mig. Den tilltalar så att säga min naturvetenskapliga sida.

“En annan sak jag märkt är hur viktigt det är att hitta sin egen yrkesidentitet. Precis i början är det så lätt att man identifierar sig genom de uppdrag man får, och tänk om det då inte kommer några uppdrag på många veckor.”

SAMMA FÖRFATTARE +

SENASTE INSLAG +