I samtal med Malin Färdig

Malin Färdig är SFÖ:s senaste tillskott i styrelsen och arbetar som översättare från arabiska. Hon är också väl insatt i de kulturella skillnader som människor som tar sin tillflykt till Sverige ställs inför när de ska lära sig vårt språk och våra koder. Malin har också precis introducerat begreppet WANA (Western Asia-Northern Africa) i föreningen och passade samtidigt på att bannlysa ordet invandrarspråk.

Något som hon tycker Sverige inte riktigt lyckas göra på ett bra sätt idag.

– Samhället har misslyckats med att nå ut till dem som kommer till Sverige. Skulden för misslyckad integrering läggs ofta på individnivå.

Men vi backar bandet lite. Vad fick en skånetös från Kristianstad att få på sig de här glasögonen?

– Det var många i min omgivning som identifierade ett problem med integration och invandring. Men jag hörde aldrig någon som försökte hitta en lösning på det problem de pratade om.

Det var det som blev startskottet för Malin. Hon ville lära sig arabiska för att bli en del av lösningen.

– Jag hade absolut inga förkunskaper och jag visste verkligen inte vad jag gav mig in på. Till en början hade jag en lös känsla av att jag skulle bli tolk. Men jag insåg snart att det hade blivit alldeles för överväldigande.

Anledningen till det kan förenklat förklaras med att standardarabiskan som lärs ut på universiteten inte är det som pratas av folket, utan talspråket utgörs av oändligt många olika dialekter. För att illustrera hur stor skillnad det är på dem kan man föreställa sig att svenska vore en av dialekterna och nederländska en annan. Trots det fastnade Malin snabbt för språket, även om hon snabbt övergav tanken på en karriär som tolk.

– Det är ett oerhört organiserat språk och det tilltalar min personlighet.

Hon har aldrig ångrat sitt val att börja läsa arabiska.

Förutom att det är ett oerhört vackert språk så har Malin genom arabiskan bjudits in i en fantastisk kultur och träffat underbara människor som hon sannolikt inte hade träffat om hon inte valt den väg hon valt. Dessutom gick flyttlasset senare till Jordanien, där hon studerade arabiska en termin.

En stor del av det som översätts utgörs av handskrivna underlag och underlag skrivna på dialekt, vilket innebär att det sällan går att arbeta med några datoriserade verktyg. Då är det ännu viktigare att ha någon att hitta de bästa lösningarna tillsammans med.

Malins första önskemål till styrelsen var därför att få arbeta med att skapa en grupp och en plattform för att få dessa översättare att organisera sig via SFÖ.

Det skulle dock komma fler och lite större önskemål om förändringar än så.

– Vi som förening kan inte förvänta oss att kunna attrahera denna grupp om vi kallar deras språk för invandrarspråk. För det bygger på ett vi och dom.

Malin förklarar vidare att invandrarspråk är en term som är missvisande och att den delar upp folk på ett sätt som förmedlar att man ser på vissa folkslag som mer invandrare än andra. När man i verkligheten är lika mycket invandrare om man kommer från Frankrike som om man kommer från Libyen.

Av den anledningen blir det benämningen WANA som SFÖ kommer att använda och då endast som en beskrivning av språken i ett geografiskt område.

Man kan tycka att det är en oerhört omfattande region att arbeta med som en homogen grupp.

– Översättare från den här regionen översätter dock ganska likartade uppdrag och stöter på liknande utmaningar.

Dessutom är många av språken i regionen besläktade med varandra.

Det innebär dock inte att vi härmed skapar en ny folkgrupp kallad WANA-människor.

Mer om det kommer Malin själv att skriva om i nästa nummer av vår tidning.