I begynnelsen var ordpriset …

Efter ett väldigt lyckat och inspirerande styrelsemöte där ledamöter från när och fjärran fick träffas på plats för första gången på ett år känns det som om man äntligen vågar blicka framåt mot en post-coronatid där restriktioner och rädsla ersätts av konferenser och socialt umgänge.

Som admin och aktiv i flera översättarfora online upplever jag dock att det finns mycket annat som oroar våra medlemmar och översättare generellt.

Maskinöversättningens intåg med allt vad det innebär av luddiga prisstrukturer och nya arbetssätt och översättningsbyråer i till synes ohejdbar tillväxt (senast riskkapitalbolaget Bridgepoints förvärv av LanguageWire och TransPerfects uppköp av Semantix) får nog många att känna att priser och villkor till stor del dikteras av ”de högre makterna”.

Det är en svår balansgång att å ena sidan stå emot och inte låta sig lockas av byråernas sirensång om ”stora volymer” eller ”optimerade plattformar” och å andra sidan inte förlamas av dystra profetior om att hela översättningsbranschen håller på att slukas av en malström av artificiell intelligens och LSP-mastodonter.

En brytningsperiod som den vi befinner oss i nu är ett utmärkt tillfälle att ta nya tag och ifrågasätta gamla mönster. Ett bra ställe att börja är det mytomspunna Ordpriset, som för många på något sätt har blivit en absolut indikation på vad som är rätt och fel ersättning, samtidigt som vi helst inte pratar öppet om det sinsemellan – ifall vi skulle ha fel om vad som är rätt.

För mig var det lite av en ögonöppnare när jag på SLAM-konferensen för ett par år sedan hörde den finska översättaren och undertextaren Tiina Kinnunen berätta om sin syn på ordpriset och hur det kan stjälpa mer än hjälpa genom att vi fixerar oss vid textens mindre beståndsdelar i stället för att se på uppdraget i ett helhetsperspektiv.

Med en enögd syn på priser tror jag personligen att vi likt Polyfemos riskerar att hamna i ensamt majestät i vår översättargrotta och låta bra uppdrag smita förbi oss för att vi inte undersöker lite närmare vad som döljer sig under ytan.

Det har varit inspirerande och nyttigt att få släppa ordprisoket och fokusera mer på vad ett uppdrag faktiskt kan inbringa och mindre på det nominella värdet av det som erbjuds. Det är definitivt ett tankesätt som jag tänker jobba vidare med framöver.

Det finns oceaner av kunder och jobb därute, vissa väldigt bra och andra riktigt ruttna. Med andra ord någonting för alla, hög som låg, i vår bransch. Det gäller att sålla bland alla uppdrag, kunder och tekniska lösningar, och det gör vi bäst genom att begrunda och definiera vårt eget värde – och stärka det.

Vi i SFÖ:s styrelse kommer att följa utvecklingen och hjälpa våra medlemmar att navigera bland alla utmaningar och möjligheter för att ni ska kunna rusta er för vad som än blir den nya normen inom både översättning och företagande.

I en tid med stora förändringar är det inte konstigt om en och annan är benägen att räkna får för att kunna somna på kvällen. Jag är dock helt övertygad om att det trots allt kommer att dröja länge innan översättare börjar drömma om elektriska får …