Hur bär man sig åt att som migrant bli en ny nations kelgris och slippa arga insändare?

En slutsats är att det är svårare än man kan tro att skilja mellan svenska och norska efter ett tag i Norge, för att inte tala om hur svårt det är att hitta en svensk kebab i Oslo.

För översättare är det närmast tjänstefel att blanda språk, men den svenska migrantgruppen i Norge består inte av översättare. Tidigare var det sjuksköterskor som vällde över gränsen, nu arbetar en stor andel av svenskarna inom restaurangbranschen. Svenskarna är den näst största migrantgruppen (40 000) efter polackerna (100 000) och medelåldern är låg. Svenskarna har en förkärlek för Osloregionen på grund av (miss)uppfattningen att norskan som talas i övriga Norge är svårare att förstå. De märks med andra ord.

Ida Tolgensbakk berättar att det är svårt även för svenskar som bott länge i Norge att flyga under radarn. Norrmännen hör svenskan och påpekar det direkt. Svenskarna får också höra att de pratar ”sött”, vilket är lite nedlåtande men samtidigt en komplimang. Svenskar anses vara hövligare än norrmän och ge bra service. En anledning kan vara enkla skillnader som att vi säger: ”Här är din middag”, istället för ”Här är middagen din”. Sedan introducerar vi maträtter och bakverk, som semlan som konkurrerar med norska fastelavenboller. Semlan dyker upp på skyltar för att locka kunder till konditorier. Ändå uteblir de upprörda insändarna.

Svorsk då, eller svorska som det heter på svenska: Ida studerade svorskan i en Facebookgrupp för svenskar i Oslo med över 30 000 medlemmar. Här diskuteras flytt till Norge, skatter, möbler, träffar, skumma hyreshajar och var man hittar svensk kebab i Oslo. En klassiker är att man skriver inläggen på norskt tangentbord, och börjar använda norska ø och låta ä glida mot aa eller e. Så småningom börjar man plocka in norska ord eller förnorska svenska ord. Sedan får man kritik i gruppen OCH hemma i Sverige för att man blandar!