GDPR – hiss eller diss?

Syftet med den nya lagen är att skärpa dataskyddet för privatpersoner. Närmare bestämt får företag inte registrera personuppgifter (PU) utan personens aktiva samtycke. Registrerade personer kan kräva information om lagrade PU och kan kräva rättelse av PU. Dessutom kan registrerade personer begära radering av PU, men inte kräva det (Skatteverket skulle möjligen ha synpunkter på en sådan begäran).

Rent konkret har alla pukor och trumpeter kring GDPR gett sex till åtta skivor bröd om dagen till åtskilliga översättare vars kunder, efter åratals vetskap om GDPR, plötsligt insåg att en hel del text behöver översättas. Samtidigt har enskilda översättare själva fått huvudbry kring hur de ska förhålla sig till direktivet.

Det är viktigt att vara klar över olika aktörers roller i GDPR-sammanhanget. I samband med ett standarduppdrag 1a är översättaren är PU-biträde (Data processor) gentemot uppdragsgivaren (som är PU-ansvarig – Data controller).

Saken har inte prövats rättsligt – och så kommer kanske aldrig att ske – men det är sannolikt att ”kan vara bra att ha” inte skulle räcka så långt i en rättslig avvägning mellan legitima intressen för en översättare och en registrerad person. Spåna hellre fram en motivering i stil med ”Jag ser det som motiverat att behålla TM med översatt material under x antal år i syfte att garantera mina kunder konsekvent och enhetlig terminologi i framtida uppdrag”. Lämpligt är även att komplettera med information  som att:

PU-ansvarig är under alla omständigheter skyldig att säkerställa och dokumentera att hen uppfyller direktivets krav.

När det gäller sanktionsavgiften för brott mot GDPR har lagstiftaren tagit i ända från tårna – 20 000 000 Euro, eller 4 % av företagets totala årsomsättning (det större av beloppen). Att sådana böter skulle utdömas i praktiken förefaller mindre sannolikt.

SFÖ-medlemmar har tillgång till Jennifer Evans utmärkta GDPR-guide för översättare, se faktarutan. Den kan sammanfattas i all korthet på följande sätt: