Hieronymusdagen 2019

Från Tipp-Ex till CAT-verktyg på Handelsbanken

4 okt, 2019

Föredrag av Helen Taylor vid SFÖ:s och FAT:s gemensamma Hieronymusfirande på Ersta Diakoni den 27 september 2019.

Hieronymusdagen i Stockholm. Hieronymusdagen i Stockholm. / Foto: Björn Olofsson.

– Vad har man Tipp-Ex till egentligen? frågade Helen publiken, och fick en hel del kreativa svar, som att laga strumpbyxor och diskret dölja repan på hyrbilen.

Helen är född i Lincolnshire, mitt i Danelagen, och har troligen mycket skandinaviskt blod i sig. Det var dock inte vad som förde henne till Sverige som tonårig utbytesstudent 1969, utan det var hennes stora språkintresse.

Hon återkom snart till Sverige, nu för djupare studier av både svenska och andra nordiska språk, inklusive färöiska. Ytterligare några år senare slog Helen och hennes man ner sina bopålar i Kiruna, där hon undervisade i engelska i skolan och på kvällskurser, samt gjorde en och annan översättning åt LKAB. Hon hade på den tiden inte en tanke på att översättande kunde vara ett jobb i sig.

“Utan den tekniska utvecklingen hade jag inte blivit kvar som översättare.”

Nästa anhalt blev Stockholm och Lärarhögskolan – då med eftertraktade och erkänt svåra utbildningar. Någon examen blev det inte, utan Helen fick 1984 jobb som korrespondent på Handelsbankens Utlandssekretariat. Uppgiften var, helt logiskt, att skriva brev på engelska, men kom så småningom blev det mer och mer översättning. På tidigt 80-tal var outsourcing, slimmad organisation och kärnverksamhet ledord i hela näringslivet, men Handelsbanken gick mot strömmen och behöll sina anställda översättare.  1996 blev Helen chef för översättningsgruppen och förblev det tills hon gick i pension 2019.

– Vi översatte mest korrespondens de första åren, men med det avreglerade bankväsendet behövdes plötsligt årsredovisningar, delårsrapporter, hållbarhetsredovisningar … och så alla dessa lånevillkor som bara författaren och jag har läst.

Tipp-Ex och karbonpapper hängde med länge, men på 80-talet kom de diskmaskinsstora dedikerade ordbehandlarna, skrivmaskiner med kula och raderingsfunktion, senare skrivmaskiner med minne, och mot 80-talets slut IBM PC där man kunde köra WordPerfect under DOS.

– Utan den tekniska utvecklingen hade jag inte blivit kvar som översättare, underströk Helen. PC:n passade mig utmärkt. Jag har varit med om en teknisk revolution – det har varit jätteroligt. Men jag tror inte jag skulle vilja titta på översättningarna jag gjorde på den tiden.

Helen berättade med strålande ögon när en kollega på UD gjorde henne uppmärksam på en helt ny typ av program – ett fungerande översättningsminne. Det var Trados Translator’s Workbench som presenterades 1994.

– Det kändes som en revolution. Lite knöligt med programmets koppling till Word, men med de rätt likformiga och terminologitunga texter vi arbetade med på översättningsgruppen ökade produktiviteten enormt.

Men Helen kände sig fortfarande ensam och lite udda i sin roll som översättare, och ville helst inte uppfylla den traditionella nidbilden, av en ensam osocial kuf på sin kammare. Men fanns det några andra kufar att socialisera med? Ja, tydligen! Helen hittade SFÖ, blev medlem redan 1991 och deltog i sin första konferens 1992 (i Göteborg). Helen har varit en aktiv medlem i alla år, och har, tillsammans med Erica Stempa, fungerat som lekmannarevisor under nästan hela SFÖ:s 30-åriga existens.

Men översättarutbildningar fanns det inga i Sverige.

– De flesta i min generation blev översättare av en slump, konstaterar Helen. Idag kommer många unga översättare ut från universiteten, med goda kunskaper om språk och översättning, men inte så mycket fackkunskap och yrkeserfarenhet i bagaget. Jag brukar rekommendera dem som frågar att lära sig mer om ett område som intresserar dem, kanske jobba inom det. Och sedan komma tillbaka som en mycket duktigare översättare.

På tidigt 2000-tal ersattes Translator’s Workbench av SDL Studio, men Helen och hennes medarbetare insåg att om man ändå skulle byta system behövde man inte nödvändigtvis stanna hos sin tidigare leverantör. Säkerhetsfrågor är tungrodda i en bank – ingenting får tränga utanför de gamla stenväggarna. Efter omfattande test landade Handelsbanken hos memoQ, och har förblivit där. Helen har förvisso gått i pension, men förblir som projektanställd hos Handelsbanken hon också, åtminstone under de ruggiga svenska vintermånaderna när översättning egentligen är det bästa man kan ta sig för.

SAMMA FÖRFATTARE +