Facklitterär och skönlitterär översättare

eV: Vad blev du först; facklitterär eller skönlitterär översättare? Och hur kom du in på översättaryrket?
Jag blev egentligen både och. När jag pluggade skandinavistik vid Edinburghs universitet fick vi tillfälle att satsa på skandinavisk översättning av både fack- och skönlitterära texter tillsammans med vår lärare Kari Dickson, känd översättare till engelska av främst norsk litteratur, men också svenska (bland annat Roslund och Hellström). Där väcktes mitt intresse för översättning i allmänhet. Jag fortsatte direkt in på en masters i Translation Studies i Edinburgh och där blev det likadant – fokus på facktexter, men också handledning från Peter Graves (översättare av, bland andra, Peter Englund och Marit Kapla). När jag sedan började frilansa efter slutet på masterprogrammet 2012 (om jag inte gick med vinst efter tre månader tänkte jag söka en ”riktig” anställning i något annat yrke – men som tur var behövdes inte det) så var det givetvis facktexter jag startade med, men alltid i förhoppningen att jag också skulle få ägna mig åt skönlitterära uppdrag – och tack vare kollegor på universitet blev det flera tillfällen där jag fick ta mig an kreativa uppdrag. Det blev lite blandat sedan under åren – jag var doktorand i skandinavisk litteratur, och då var det faktiskt mycket lättare att arbeta med korta facktexter vid sidan om. Dock blev det även en del litterära uppdrag ibland.

eV: Vad översätter du mest idag?
Man kan säga att det beror på. Omsättningsmässigt är det ca 50/50 mellan facktexter och skönlitteratur. Numera blir det fler skönlitterära texter. Jag översätter från norska och danska också, och det blir väldigt mycket arbete från de två språken till engelska i mitt facktextsarbete. När det gäller skönlitteratur översätter jag först och främst svenska. Jag föredrar spänningsromaner (inte så att det måste vara en deckare, bara att det ska vara litteratur som är spännande) och narrativ non-fiction. Både för att jag föredrar det som läsare och för att jag känner att jag har mest att erbjuda som översättare. Arbetsdagen kan variera ganska mycket. Ibland sitter jag med en massa mindre fackuppdrag, ibland behöver jag lägga ner mycket tid på längre skönlitterära texter. Under året kan det vara så att blir mera skönlitterärt arbete under sommaren och tidigt på hösten (inför bokmässorna i Göteborg och Frankfurt), medan jag som många andra sitter med diverse årsredovisningar under februari och mars. Men man kan konstatera att det jag arbetar med mest idag kanske inte blir det som jag arbetar med imorgon!

eV: Hur tror du att arbetsmarknaden ser ut för skönlitterära översättare i din språkkombination de kommande åren?
Svårt att säga. Översatt litteratur svarar för ca 4 % av bokmarknaden i Storbritannien och USA (alltså absurt lågt jämfört med Norden). Dock har översatta böcker nu blivit mera populära bland både förlag och läsare, och det hoppas jag fortsätter. Som exempel, 2001 utgavs 12 nya svenska böcker i engelsk översättning. På senare tid har antalet varit över 50 per år. Vi har sett samma tendens för norsk och dansk litteratur. Översättare från svenska till engelska har aldrig haft det bättre. Dock är boköversättning och utgivning ganska dyrt och det finns ingen garanti att det fortsätter på samma sätt. Vi kan lika väl återgå till 12 böcker om året. Jag är optimist inför de kommande åren, men tidigare prestation på marknaden säger inget om hur det blir i framtiden.

eV: Vilka är dina karriärplaner och visioner för att utveckla din verksamhet?
Jag vill fortsätta med att översätta flera författare och böcker som intresserar mig och som är spännande. Skönlitterärt siktar jag (som så många andra översättare?) på att skaffa mig fler uppdrag som jag tycker om, med bättre villkor osv. Men sedan vill jag också fortsätta att arbeta tillsammans med svenska agenter som vill sälja svensk litteratur på export – det är en särskild gren av branschen. På facksidan kommer jag fortsätta som jag har gjort med att ”uppgradera” mina kunder – och på sikt vill jag allmänt dra ner på min arbetstid. Det som är fortsatt okänt för mig är vad Brexit kommer att innebära för oss som arbetar med tjänster.