Upphandling

EU-domstolen upphandlar frilansöversättare

24 okt, 2019

Enskilda frilansare kan gå ihop och lämna ett gemensamt anbud, vilket sätter dem i en starkare och mer flexibel position.

/ Foto: iStock.

Europeiska unionens domstol är en av EU:s viktigaste institutioner med en lång rad olika uppdrag (förväxla inte EU-domstolen med Europadomstolen). Domstolen kontrollerar bland annat att unionens egna institutioner följer gällande lag, att medlemsstaterna uppfyller sina skyldigheter enligt fördragen och på begäran av nationell domstol tolkar domstolen unionsrätten. Den sistnämnda funktionen är särskilt betydelsefull och känd inte minst eftersom domstolen har det uttalade syftet att tolka fördragens innebörd på ett utökande sätt och att etablera en bindande rättspraxis på principer som inte är direkt uttalade i fördragen, men som enligt domstolens mening främjar unionens utveckling.

EU-domstolen har ett stort behov av översättning eftersom alla handlingar ska översättas till EU:s samtliga 24 officiella språk och vart och ett av dessa 24 språk kan vara rättegångsspråk. Tanken är att alla medborgare ska kunna delta i den rättsliga processen på lika villkor.

Över 35 000 domar och beslut har avkunnats sedan EU-domstolen etablerades 1952 och antalet ärenden i dess två instanser ökar kontinuerligt. Prognosen är att 2019 kommer att sätta nytt rekord med över 1 000 nya mål på ett år (motsvarar drygt 1,2 miljoner sidor översatta dokument). Trots att 44 % av institutionens personal är sysselsatt med översättning och tolkning (ca 600 juristlingvister varav 23 har svenska som modersmål) behöver EU-domstolen nu anlita fler frilansande översättare.

Jag träffar Gudrun Savel från EU-domstolens svenska översättningsenhet, först på Juristmässan i Stockholm, där hon och Erik Eklöf har en egen monter, och sedan dagen därpå på ett fik för en längre pratstund. Gudrun har jobbat 18 år vid domstolen i Luxemburg och har språkstudier, en svensk juristexamen och franska förvecklingar med i bagaget. Hon arbetar fortfarande med översättning men är även inblandad i marknadsföring och företräder domstolen när svenska domare kommer på besök.

Även om EU-domstolen är en unikt flerspråkig institution, på ett helt annat sätt än kommissionen och parlamentet eller överhuvudtaget någon annan organisation i världen, så söker översättningsenheten i första hand översättare från de s.k. pivotspråken tyska, engelska, italienska, spanska och polska samt från nederländska och franska. Franskan har en framträdande ställning eftersom domstolens alla överläggningar och alla domar ska vara på franska (detta är domstolens officiella språk både för muntliga och skriftliga sammanhang och alla domare –i första kammaren en från varje EU-land– måste lära sig franska). Men tillhörande handlingar får inte översättas av frilansare utan är belagda med sekretess fram till offentliggörande (och vid den tidpunkten ska de redan vara översatta från franska till alla 24 språk av anställd personal).

Frilansare arbetar därför i första hand med andra typer av texter som begäran om förhandsavgörande och generaladvokaternas förslag till avgörande, som kan vara skrivna på ett av 24 olika språk. Dessa ska efter översättning till ett av pivotspråken översättas till och skickas ut på samtliga språk – för vår del alltså svenska. Jag blir lite orolig när jag hör att domstolen använder pivotspråk (gångjärnspråk/reläspråk), men möts av argumentet att det finns ett rigoröst dubbelkontrollsystem som ska förhindra kvalitetsbrister.

För att få sälja översättningar till EU-domstolen måste leverantören genomgå en upphandlingsprocess som är indelad i två steg. I det första steget ska man godkännas som leverantör och i det andra steget lämna in ett anbud på ett ramavtal så att man kan rangordnas utifrån sina kvalifikationer och begärt pris. Under själva intervjutillfället får jag intrycket att enheten i första hand söker efter jurister som kan översätta och att juridiska översättare kommer i andra hand. När jag senare ber Gudrun och Erik att granska mitt utkast förklarar de emellertid att översättare med dokumenterad erfarenhet av minst två års juridisk översättning är lika kvalificerade att söka och kommer att behandlas likvärdigt under hela processen. Därmed kommer båda typerna av sökande att släppas fram till och bedömas under översättningstestet i upphandlingens moment två, själva anbudsförfarandet, på lika villkor.

Vi har en engagerad diskussion om skillnaden mellan juristlingvister, översättande jurister och juridiska översättare och deras respektive olika färdigheter och kunskaper. Jag hävdar att en jurist endast kan det egna landets lagstiftning medan förmågan att överblicka och greppa två länders lagstiftning i första hand är en översättarfärdighet, men vi blir inte riktigt överens …

“EU-domstolen behöver anlita fler frilansande översättare.”

Nuvarande ramavtal går ut 2021 och ett nytt meddelande om upphandling kommer att publiceras någon gång under 2020. I samband med det nya ramavtalet ska samtliga leverantörsavtal förnyas men Gudrun och Erik rekommenderar att ändå söka redan nu. Förfarandet är en stående upphandling där ansökningarna behandlas löpande och även om man måste söka på nytt till 2021 kommer domstolen ändå att hinna dela ut uppdrag genom ramavtal som sluts innan dess.

Om man söker nu har man dessutom färdiga ansökningshandlingar (som är rätt omfångsrika) att återanvända. Räkna dock med att handläggningstiden är ett antal månader eftersom ansökningarna ska passera olika kommittéer och flera steg internt i domstolen, en process som inte inleds förrän ett antal ansökningar som kan hanteras tillsammans har kommit in.

SFÖ ställer sig i princip positivt till upphandlingens form. Det är uppenbart att domstolen inte i första hand siktar på byråer och andra mellanhänder utan istället uppmuntrar enskilda frilansare att söka. Det finns inget krav på minimivolymer (även om man måste ange kapacitet vid ansökan) eller förmåga att hantera flera språkkombinationer.

Domstolen har dock ingen särskild rutin för att – i de fall kontrakt går ut till förmedlare – kontrollera att översättningsarbetet verkligen utförs av de anställda eller de underleverantörer som godkändes under anbudsprocessen.

Man litar på att sådana manövrer från anbudsgivarens sida automatiskt resulterar i sänkt kvalitet som uppmärksammas av granskarna och kan leda till kontraktsuppsägning på grund av bristande kvalitet. Efter granskningen av utkastet ber mig Gudrun och Erik att förtydliga att det är jag som har tolkat och formulerat detta svar, att domstolen inte uttalar sig om vilka rutiner som tillämpas för att förhindra missbruk.

Vid upphandlingen används en formel som rangordnar godkända leverantörer i en ordningsföljd som sedan används vid avrop. Genom formeln ska kvalitet viktas med 60 % och erbjudet pris med 40 %. En sådan formel är visserligen i sig inget säkert skydd mot oseriösa aktörer om kvalitetskraven inte sätts tillräckligt högt och texterna inte granskas noga och dessutom är det alltid svårt att bedöma kvalitet. Enligt upphandlingsmeddelandet ska de ”tillhandahållna översättningarna […] vara av sådan kvalitet att texterna omedelbart kan användas, för publicering eller annat ändamål.” Detta förklaras innebära bl.a. att översättningen ”överensstämmer med domstolens specifika instruktioner” och är skriven på ”korrekt, stringent och tydlig svenska” som följer ”svenskt juridiskt språkbruk och svensk juridisk terminologi […]”.

Men det framstår ändå som ett försök att sätta fokus på kvalitet och långsiktighet. Denna målsättning får stöd genom att genomsnittspriser för tidigare år publiceras i samband med upphandlingen (se nedan).

Den svenska språkavdelningen har egna assistenter som har enskild kontakt med varje översättare. Samspelet fungerar bra, med samråd och diskussion kring de flesta uppdragen. Dessutom skickas efter slutfört uppdrag alltid en fil till leverantören med alla ändringar för kännedom. Undertecknad har pratat med två översättare som har arbetat för domstolen och båda upplevde situationen som mycket positiv, särskilt den direkta kontakten med kontinuerlig återkoppling. De framhåller att EU-domstolen har en konstruktiv attityd och rimliga tidsperspektiv och förståelse för frilansarens behov att tillmötesgå även andra uppdragsgivare.

Man kan delta i upphandlingen som fysisk person, som juridisk person (företag) men även som medlem i en grupp ekonomiska aktörer. Det lämnas utförliga upplysningar särskilt för den sistnämnda typen av sökande. Detta är positivt eftersom det innebär att enskilda frilansare kan gå ihop och lämna ett gemensamt anbud, vilket sätter dem i en starkare och mer flexibel position. När jag efterlyser mer information visar det sig att detaljerna kring andelen ansökningar av denna typ är sekretessbelagda men att själva möjligheten föreskrivs i budgetförordning nr 2018/1046 och upphandlingsdirektivet 2014/24 och ska erbjudas i unionens alla upphandlingssammanhang. Den är sålunda inte specifik för domstolens upphandlingar men kan likväl vara ett intressant alternativ.

En annan spännande fråga gäller formaten, där upphandlingsdokumentationen beskriver att leverantören måste kunna hantera även XLIFF-filer. Assistenterna bekräftar senare att de allra flesta filer som skickas ut har förbehandlats och innehåller föröversatta segment. Med texterna följer även ett antal översättningsminnen som kan användas i valfritt översättningsverktyg. Prisreduktionen för olika typer av träffar beräknas enligt en standardmodell som gäller för alla EU:s institutioner, medan procentsatserna analyseras med hjälp av ett eget verktyg.

Jag undrar om den specialisering man anger i anbudsformuläret påverkar vilka uppdragstyper som sedan tilldelas. Det är dock lite oklart. Assistenterna bekräftar senare att uppdragsfördelningen anpassas i vissa kniviga fall, men den allmänna inställningen är att översättaren ska vara generalist och arbeta inom samtliga områden. Vi diskuterar våra olika attityder i denna fråga.

En annan i mina ögon positiv inställning är att domstolen i sitt officiella meddelande om upphandlingen offentliggör genomsnittligt pris för varje språkkombination under tidigare år. Här kan man efter lite omräkning konstatera att de flesta kombinationer med svenska som målspråk ligger runt 2 kronor per ord och att översättningar från engelska är billigast och från spanska dyrast. Gudrun förklarar att det är relativt nytt att prisnivån offentliggörs på detta sätt och att det utgör ett medvetet försök att flytta fokus från pris till kvalitet och förebygga dels dumpingpriser, dels alltför dyra anbud.

Sammantaget tycker jag att EU-domstolens upphandling visar tydliga spår av att man aktivt har vidtagit åtgärder för att motverka de brister som präglar andra organisationers upplägg vid upphandling. Mer om detta i Upphandlingssektionens artikel.

Detaljerad information om anbudsförfarandets två moment (urvalssteget och tilldelningssteget) samt övriga villkor och procedurer finns på EU-domstolens webbplats.

SAMMA FÖRFATTARE +

SENASTE INSLAG +