Björns hörna

Etologiska erfarenheter och post-pandemiska pennor

14 jun, 2022

Hmmm, vi var kanske inte så enstöriga ändå. Kanske är arten översättare, tvärt emot vad etologin hittills antagit, i själva verket sociala djur?

Björn Olofsson funderar från sin hörna. Björn Olofsson funderar från sin hörna. / Foto: Anna Rovelli Olofsson.

När pandemin brakade loss på allvar skräppte jag – och många kollegor – med att restriktionerna inneburit ingen som helst skillnad i den dagliga traden. Vi har alltid ruggugglat i pyjamas hemma vid datorn och det tänker vi fortsätta med – business as usual. Kundmöten och sådant tjafs har vi ändå aldrig tid med, och mejlen, som läcker som ett såll i andra avseenden, är åtminstone smittsäker.

Men … lite småtråkigt blev det ju med tiden. Kanske var det ändå en och annan kollega som man brukade ta en fika med. Ett föredrag då och då som hade varit värt att lyssna på. Gå på museum. AW med översättare och annat löst folk. Zoom i all ära, men mediet tenderar liksom att understryka ensamheten, och mot slutet började jag känna en rejäl släng av lappsjuka, hur lite jag än vill medge det.

Och framför allt saknade jag konferenserna … de där riktiga konferenserna, där man skrattar, skrålar, flamsar, kramas, svingar en bägare och bara har kul!

“… de där riktiga konferenserna, där man skrattar, skrålar, flamsar, kramas, svingar en bägare och bara har kul!”

Samtidigt började själva ordet konferens gå mig på nerverna. Vi i konferensgruppen laddade maximalt för Karlstad 2021 – men så gick luften ur den bubblan. Vi laddade om, och genomförde en efter omständigheterna mycket lyckad digital konferens på Remo (det var fortfarande innan precis alla hade ledsnat på att sitta ensamma vid datorn och låtsas vara tillsammans).

Och så laddade vi om en gång till – med lite svajiga förhoppningar – för när vi startade planeringen för konferens22 var det allt annat än säkert att restriktionerna skulle lätta i samhället. Det var ärligt talat svårt att hålla konferenslågan brinnande.

“Många SFÖ-konferenser har jag varit på … men har nog aldrig upplevt någon präglad av en sådan återseendets glädje och tokentusiasm som denna.”

Men … restriktionerna lättade, det var plötsligt lätt att hitta intressanta talare (de hade suttit i frysen i två år), vi fick friskt tillskott i konferensgruppen av Malin och Päivikki, de gamla trogna utställarna och sponsorerna infann sig och en hel del nya kom dessutom!

Och så small det till och blev plötsligt konferens igen den 6 maj …

Ja – vi översättare är trots allt sociala djur – nu är den saken bevisad. Vilket sug efter att träffas! Efter att prata! Efter att kramas (OK, lite försiktigt må inrymmas). Många SFÖ-konferenser har jag varit på, ända sedan tidigt 90-tal, men har nog aldrig upplevt någon präglad av en sådan återseendets glädje och tokentusiasm som denna. Upplevelsen ger mersmak – nu längtar vi efter att träffas på nytt på konferens23 i Umeå!

Och äntligen blev pennförrådet påfyllt!

SAMMA FÖRFATTARE +

SENASTE INSLAG +