Emilio Dahl, 1941–2021

Min vän Emilio är död. Därmed har ytterligare en av dem som grundade SFÖ gått ur tiden. Men Emilio Dahl var mycket mer än bara en av dem som lade hörnstenarna för vår förening. Han tjänstgjorde också i många år som styrelseledamot, kassör och grå eminens för föreningen. Han höll uppskattade, oftast småroliga men alltid insiktsfulla presentationer på SFÖ:s tidiga konferenser – inte minst den legendariska Ålandskryssningen 1991. Han var mentor och läromästare för många mindre erfarna kolleger, en drivande kraft i den franska språkgruppen, en ivrig förkämpe för det franska språket och – förstås – en kunnig och engagerad översättare.

Emilio var ännu mer än så. Många kanske kommer ihåg honom för hans bestämda men alltid passande inlägg i diskussionerna vid föreningens årsmöten. Bestämd kunde han vara, men bara när han var säker på att han hade rätt. Och rätt hade han också för det mesta.

Emilio föddes i Tanger på den tid då staden fortfarande var en internationell zon innan den införlivades i Marocko. Han var världsvan och belevad och visade mycket av stadens kosmopolitiska prägel och gammaldags charm i sitt sätt att vara. Franska valde han oftast som ”till-språk” men hans flerspråkighet gjorde att han talade även svenska, spanska och engelska lika flytande.

Det som andra kanske upplevde som hans lite högtidliga manér var för oss som hade förmånen att känna honom bättre och ha arbetat nära tillsammans med honom, bara ett uttryck för den stora respekt som Emilio själv hyste för sina kolleger samt deras och sitt eget yrke. 

Han hade humor också. Ofta ironisk, aldrig sarkastisk. När han slappnade av i goda vänners lag fick han ofta oss andra att dra på smilbandet. Det är så jag väljer att minnas honom. Inte bara som den högaktade och ytterst kompetente översättaren, SFÖ:s tidigare skattmästare – utan som festens skrattmästare, iklädd som alltid (i vardag och på fest) den Dahlska munderingen av vit skjorta, mörkblå slipover och mörkgrå byxor, med glasögonen på svaj. När han tog av sig glasögonen och hängde dem på ena örat visste alla att Emilio begärde ordet. Rösten har tystnat men hans gärning och ord lever vidare.