Det positiva med pandemin

Coronaviruset drabbade vår kontinent under första kvartalet 2020 och har sedan dess monopoliserat vår uppmärksamhet och förvandlat vår vardag. Den fick livet att stanna av. Plötsligt var vissa saker som vi tagit för givna inte längre möjliga, som att resa vart vi ville, röra oss fritt där vi bor eller umgås, pussas och kramas. Och ännu värre: vi har fruktat för vårt eget och våra nära och käras välbefinnande och ibland på nära håll upplevt det mänskliga lidande som sjukdomen har åstadkommit. Tyvärr är det många som inte klarat sig ända hit.

Men har denna pandemi också lett till något positivt? Gäller det gamla talesättet ”inget ont som inte för något gott med sig” också här? Utan tvekan. Coronaviruset har påmint oss om vikten av solidaritet, familj och vänner. Denna plötsliga skörhet har också tvingat oss att bli mer ödmjuka och att titta på verkligheten med en vidare syn.

Länderna har förstått att de måste samarbeta för att lösa problemen. För virusen känner inga gränser. Vi har fått en intensivkurs i hur viktigt det är med forskning. Vi har sett att vår ekonomi och i slutändan vårt välstånd är helt beroende av forskning. Många företag har också upptäckt att de kan driva sin verksamhet effektivt utan så mycket resande och utan att deras anställda behöver åka till kontoret varje dag.

Och inom översättningsyrket? Har denna kris påverkat det i någon positiv riktning? Vi översättare var ju isoleringsspecialister långt innan pandemin. Vi kunde redan den läxan. Vad denna period kanske har gjort är att öppna våra ögon för det motsatta, för möjligheten att riva murar. Pandemin har intensifierat våra digitala kontakter. Vi har vant oss vid att använda verktyg som Zoom. Nu är vi lite mindre ensamma.

Nyligen höll vi vår årliga konferens. Vi har nu sett att det är möjligt att träffas digitalt och arrangera givande event med många deltagare. Faktum är att det digitala formatet tillåter oss att öppna upp för ännu fler människor än fysiska evenemang (du behöver inte satsa tid och pengar för att resa till och övernatta på en given ort).

Vid SFÖ-konferensen använde vi oss av ett fantastiskt verktyg som heter Remo. Denna webbplattform simulerar en verklig konferensanläggning. Den visar grafiskt många bord fördelade på olika våningar och låter dig strosa mellan dem för att mingla med andra. Det saknades inte heller temabord (språkgrupper, auktoriserade translatorer, nya översättare osv), eller sponsorernas montrar. Och vi hade naturligtvis den sedvanliga scenen. Under konferensdagen hölls flera intressanta paneldiskussioner och föredrag. Bland talarna märktes Jost Zetzsche, som från sitt hem på den nordamerikanska västkusten berättade för oss om olika aktiviteter som översättare kan ägna sig åt bortom översättningen. Vi fick se hans ansikte upplyst av en bordslampa mitt i mörkret. Det var kl. 2 på eftermiddag hos oss, kl. 5 på morgonen i Oregon (jag undrar fortfarande om han förvarnade sina grannar eller om dessa börjat oroa sig för hans psykiska hälsa). Under de många år som SFÖ har hållit konferenser har vi aldrig haft en talare mer än 10 meter från publiken. Jost kunde belysa oss 8 000 km bortifrån.

Jag hade riktigt kul och älskade att prata med så många människor och lyssna på så mycket intressant. Och jag är inte ensam om det. Deltagarnas reaktioner har varit överväldigande positiva. Jag vill gratulera konferensgruppen för det underbara jobb de gjorde under icke-ideala förhållanden.

Från styrelsens håll kommer vi att fortsätta arbeta för att bryta ner barriärer och utnyttja fördelarna med den digitala sfären. Vi vill hitta en bra mix med det bästa av båda världar. Vi trängtar självklart efter att träffas i den fysiska världen så fort det går, men den digitala dimensionen är här för att stanna. För avståndet för oss också närmare varandra.