Gästkrönika

Det handlar om flexibilitet

19 jan, 2022

En av våra styrelsemedlemmar reflekterar om att skapa motivation, lösningar och övervinna motgångar.

/ Foto: iStock.

Mitt ämne i dag är sjukdom. Vad händer om man blir sjuk? Kan man fortsätta att arbeta? Hur ska man kunna betala sina räkningar? I Sverige blir man förmodligen bättre omhändertagen av staten än vad vi blir i Storbritannien, men vid en eventuell sjukdom förändras livet sannolikt på många sätt ändå.

För drygt tre år sedan, i augusti 2018, fick jag diagnosen tarmcancer. Det kom förstås som en chock. Vi skulle åka till Italien på semester i två veckor. Jag fick veta att det var en långsamt växande tumör och att de kunde påbörja behandlingen när vi kommit tillbaka. Jag kände mig lite som en utdömd man men gjorde mitt bästa för att njuta av solskenet, vinet och den fantastiska maten vid Medelhavet. På ytan var allt exakt som förut. Mina barn lekte fortfarande, de ignorerade mig och stirrade oavbrutet på sina telefoner och bråkade med varandra. Min fru och jag samlade på oss ett rekordstort antal myggbett på benen. I år var det inte bara henne de gillade! Var en man med cancer plötsligt godare?

“Jag tror verkligen att vi är mycket lyckligt lottade som frilansare. Vi har en motståndskraft som inte finns om man är anställd.”

Sedan började en vinter med kemoterapi och strålbehandling. Jag förlorade känseln i mina fötter, perifer neuropati är den tekniska termen. Jag fick blåsor som maratonlöpare skulle vara stolta över. Jag utvecklade också en stor respekt för NHS:s läkare och sjuksköterskor i London. Den vård jag fick var fantastisk. Och det bästa av allt var att de sa att jag skulle bli botad. Så småningom.

Jag var redan medlem i SFÖ:s styrelse då och i armen hade jag en 40 cm lång permanent PICC-linje som sträckte sig upp nära mitt hjärta, för kemoterapins skull. Kunde jag flyga med den? Självklart! Så jag fortsatte att delta i möten i Sverige.

När jag väntade på strålbehandling, varje dag i en månad, arbetade jag i väntrummet på min bärbara dator. Det enda som verkligen fick mig att sluta tänka på min sjukdom var arbetet.

Om jag hade varit anställd på ett stort företag hade jag blivit sjukskriven under en lång period, lämnad åt mina tankar om huruvida jag någonsin skulle komma tillbaka. Som frilansare hade jag inget annat val än att fortsätta arbeta. Arbetsdagarna blev kortare eftersom behandlingen gjorde mig trött. De enda dagarna som jag tog ledigt var när jag hade kemoterapi, vanligtvis fredagar. Sedan kom jag hem med en medicinflaska på höften som långsamt drogs in i min arm under helgen. Det var en oerhörd lättnad när en sjuksköterska på söndagen kopplade bort den igen.

Jag bör också tillägga att mina kunder var mycket generösa. De förstod mina begränsningar, gav mig arbete med längre leveranstider och var flexibla om jag var tvungen att senarelägga en leverans.

Ett år efter diagnosen opererades tumören (och en del av min ändtarm) bort. Jag fick en stomipåse. Trots vissa betänkligheter mot att flyga fortsatte jag att komma till Sverige för möten. Under tiden läkte min tarm, mer cellgiftsbehandling följde och kort därefter förklarades jag cancerfri. I år kunde jag få stomipåsen borttagen och min tarm återansluten. Jag hade tur för jag diagnostiserades tidigt och behandlades väl.

Min poäng med allt detta är att livet och arbetet fortsätter trots att man är sjuk, och jag tror verkligen att vi är mycket lyckligt lottade som frilansare. Vi har en motståndskraft som inte finns om man är anställd. Så värna om den frihet och det ansvar som följer med den, och njut av den till fullo.

SENASTE INSLAG +