Historia

Den behornade översättningsmissen

20 sep, 2018

Eusebius Hieronymus Sophronius föddes på 340-talet e.v.t. i Stridon, en ort som troligen låg nära Ljubljana i dagens Slovenien. Han nådde en för tiden hög ålder och dog av naturliga orsaker i närheten av Betlehem i Palestina omkring 419/420 e.v.t. Enligt tveksamt dokumenterad tradition är hans dödsdatum, enligt katolsk syn hans himmelska födelsedatum, den 30 september.

Moses, skulptur av Michelangelo Buonarroti, utförd 1513–1515, basilikan San Pietro in Vincoli i Rom, Italien. Moses, skulptur av Michelangelo Buonarroti, utförd 1513–1515, basilikan San Pietro in Vincoli i Rom, Italien. / Foto: Darren and Brad, Flickr. CC BY-SA 2.0 .

Hieronymus hade ett minst sagt innehållsrikt liv. Hans resor, äventyr och konflikter skulle kunna fylla flera bokverk – och gör det också.

Oavsett vad vi har för inställning till kristendom, kyrkohistoria och helgonkult måste vi objektivt konstatera att Hieronymus utförde ett storverk. Nya testamentet, som endast förelåg i muntlig tradition, började redan under det första århundradet av vår tideräkning sättas på pränt, i huvudsak på grekiska. Den nya religionen fick allt fler anhängare i det latinska språkområdet och de grekiska texterna kom att översättas av många som kände sig därtill kallade. Versionsfloran blev minst lika rikhaltig som dagens fan fiction kring Harry Potter. Påven Damasus I beslutade att det var dags för standardisering, och uppdraget gick till Hieronymus som ansågs vara en bildad karl – om än
en ovanligt grinig och grälsjuk tölp.

Under åren 383–384 översatte Hieronymus större delen av NT från grekiska till latin, ett uppdrag på närmare 150 000 ord.

Efter en otvivelaktigt välförtjänt paus tog han under perioden 390–405 itu med att översätta Gamla testamentet från hebreiska/arameiska till latin – ytterligare 550 000 ord. Uppdragsvolymen och språkkombinationen känns minst sagt överväldigande även med dagens mått mätt, och det samlade resultatet, Versio Vulgata, ung. version på folkspråket, kom att stå sig i många hundra år – något som kan få oss att begrunda vad det egentligen är för bäst före-datum på våra översättningar …

Som bekant uppfanns inte trycktekniken förrän i 1400-talets slut och fram till dess kunde dokument endast mångfaldigas manuellt, en viktig uppgift för många av medeltidens munkar. Som mun­kar inte är mer ofelbara än folk är mest smög sig med tiden en del fel in i Hieronymus storverk, fel som kopierades generation för generation och kom­plette­rades med nya intressanta fel, och troligtvis även med en och annan avsiktlig modifiering. Även tidi­gare latinska versioner av Bibeln kastade sin skugga över kopieringsarbetet och det uppstod biblar som var blandningar av Vulgata och äldre versioner. En strålande illustration av problemet finner vi i basili­kan San Pietro in Vincoli i Rom, där Michelangelo prytt påven Julius II mausoleum med en jättestaty av Moses. Moses har just återkommit från sitt möte med Herren på Sinai berg och står inför sitt bång­styriga folk med lagen i händerna, med en ledares hållning och med glöd i blicken – samt med ett par präktiga horn i pannan. Hornen beror nu inte på att Michelangelo skulle ha velat antyda att Moses hust­ru var honom otrogen, utan de beror på ett fel i bibeltexten (2 Mos 34: 29–30) där ”strålglans” nå­gonstans under resans gång, kanske redan i den hebreiska texten, blivit till ”horn”. Om det möjligtvis var vårt värdera­de skyddshelgon som lät grodan passera innan han som­nade över sin skrivpulpet låter jag vara osagt.

Hur som helst kan vi vara överens om att gamle Eusebius är ovanligt väl skickad som översättarnas skyddspatron, och eftersom han av anledningar som det kan finnas anledning att återkomma till även är eventmakarnas beskyddare lämnar vi med förtroende konferensgrupp 2019 i Södertälje i St. Hieronymus vård.

SAMMA FÖRFATTARE +

SENASTE INSLAG +