Att vara eller inte vara översättare

Det är en fråga som Elin Svahn har tagit sig för att forska om och som hon engagerat berättade om på SFÖ-konferensen i Karlstad. Hennes verktyg har varit en större enkätundersökning, en longitudinell fokusgruppstudie som följer två grupper översättarstudenter under två år, samt en intervjustudie med fem översättare av olika slag.

Ett resultat som framstår tydligt enligt Elin är att översättare som har studerat översättning i högre grad känner sig säkra på att deras kunder litar på översättningarnas kvalitet jämfört med översättare som inte har studerat översättning. Många äldre (och även yngre) översättare är autodidakter som understundom ser med viss skepsis på de, åtminstone i Sverige, relativt nya översättarutbildningarna, men Elins forskning (och egna erfarenhet som översättarstudent) visar att de fyller en viktig funktion, inte bara genom att ingjuta kunskap, utan även genom att ge såväl nya översättare som kunder ökad trygghet och större medvetenhet om vad de säljer respektive köper.

Här kommer vi till vad Elin kallar ”insocialiseringens tre kärnelement”, nämligen, kunskap, investering och involvering.

• Kunskap handlar inte bara om det branschspecifika – översättningsteknik, marknadsmönster, CAT-verktyg, MT etc., utan även om mjuka värden – yrkets språk, arv och etikett – kort sagt, hur snacket går och hur man för sig med gamla rävar på konferenser och i liknande sammanhang.

• Investering – det är frågan om att faktiskt satsa två år av sitt liv och inte så lite pengar på universitetet. Ger det avkastning? Vad hade jag kunnat göra i stället? Går kunskaperna att utnyttja i ett annat sammanhang, om översättning skulle visa sig vara en återvändsgränd?

• Involvering – frottera sig med etablerade översättare, se hur saker och ting fungerar i verkligheten, bli medlem i organisationer, gå på konferenser. Sistnämnda kunde vi konstatera att en hel del studenter hade tagit till sig i praktiken – det var ovanligt många nyexaminerade översättare på konferensen i Karlstad – och vi har sällan haft så många förstagångsdeltagare som i år!

I sina många och långa samtal med fokusgrupperna kom Elin fram till att en hel del studenter hade ganska dimmiga begrepp om översättningsbranschen när de började utbildningen – och framför allt inte anade hur tekniktung facköversättning är och hur mycket fokus har förskjutits från ren språklig kompetens mot förmåga att hantera modern översättningsteknik.

Ett generellt konstaterande bland Elins fokusgrupper var att övergången från universitetet till språkets verkstadsgolv – insocialiseringen – gick förvånansvärt smärtfritt. Deras nyvunna kunskaper visade sig vara uppskattade och ha ett värde. Man fick ett erkännande av de gamla rävarna och av kunderna. Man blev bekräftad i sin nya roll.

Elins slutsatser från sin forskning är, inte helt förvånande, att en översättarutbildning är en för individen kostsam men värdefull investering. Intervjusvaren visar på vikten av att ”lära sig tänka” som en översättare, inte bara inhämta faktakunskaper. Översättarskap (begreppet utvecklades i Elin Svahns uppskattade anförande vid den digitala SFÖ-konferensen 2020) är en social roll som inte enbart handlar om huruvida man kan översätta eller inte, och översättarutbildningarna i Sverige lyckas förhållandevis bra med att förmedla även sådana ”mjuka” värden.

Elin avslutar med ett citat från, Gideon Toury, ur hans bok Descriptive Translation Studies and Beyond från 2012:

”A prerequisite for becoming a socio-cultural significant translator is gaining recognition in this capacity. Thus, the identity for a person as a translator is granted rather than taken, which means that it should first be earned.”