Utbildning

4 studenter, 4 karriärer

28 maj, 2021

Ja, hur gick det egentligen för alla dessa förhoppningsfulla studenter som genomgick en översättarutbildning på något av de svenska lärosätena?

Det finns hur många historier som helst att berätta, och en sak redaktionen kan konstatera är att en översättarutbildning inte med nödvändighet slutar i att man arbetar som översättare. Här följer fyra exempel – som inte gör något som helst anspråk på att vara representativa.

Elisabeth Schriever

Elisabeth här, gammal studentspaltsskribent! Någon av er kanske minns mig? I slutet på 00-talet läste jag svenska och översättning (från svenska till tyska) på Stockholms universitet/TÖI. Studentspalten skrev jag mellan 2010-2011. Vad hände sedan?

Först … ingenting. Jag hade startat eget under studietiden och tog enstaka frilansuppdrag, men jag ville helst ha en anställning. Jag sökte olika språkrelaterade jobb, utan att få komma på intervju. Det där första jobbet är svårast att få! Så slog ödet till. Kort efter att ha träffat kärleken i Göteborg hittade jag ett ”in house”-vikariat just där, teknisk översättning, svenska/engelska till tyska. Jag sökte, jag fick jobbet, jag flyttade.

I ett års tid förkovrade jag mig i styr- och reglerteknik, memoQ och olika SIS-standarder. Det var fantastiskt att dra så mycket nytta av min utbildning och min praktik på TNC (frid över dess minne). Efter mitt vikariat gick det lättare med ansökningarna. Jag var nära att bli projektledare på en översättningsbyrå och teknisk dokumentatör. Efter en lång rekryteringsprocess, inklusive (lyckade, puh!) provöversättningar, blev jag slutligen sekreterare på tyska ambassaden. Rollen innebar i princip att vara informatör på tre språk.

2014, fyra år efter min examen, fick jag mitt nuvarande jobb. Som verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan jobbar jag nu med klarspråk och mottagaranpassning. Någon översättare är jag nog inte längre, men kunskapen har jag ännu nytta av. Som terminologiansvarig ska jag ofta översätta termer till andra språk. Jag har också varit delaktig i Försäkringskassans riktlinjer för översättningar. Och då och då behövs en översättning till våra tyska brevmallar – och då minns jag lyckan när orden faller på plats.

Linus Olsson

Jag slutförde översättarutbildningen på Tolk- och översättarinstitutet på Stockholms universitet vårterminen 2012. Jag började se mig om efter arbete, och en av tjänsterna jag sökte var ett sommarvikariat som in-house-översättare på översättningsbyrån Sandberg (som då gick under namnet STP). Jag skickade in min ansökan och mitt CV, och blev uppringd kort därefter och blev kallad till intervju. Någon dag före intervjun blev jag plötsligt uppringd igen, och blev tillfrågad om jag i stället för vikariejobbet hellre skulle vilja söka till en heltidstjänst som in-house-översättare på deras kontor i London. Vilken överraskning! Jag tackade naturligtvis ja till detta. Intervjun gick bra, och några veckor senare flyttade jag till Storbritannien.

Jag trivdes enormt på företaget och i London, men efter två år började jag längta hem. Jag frågade ledningen om jag fick flytta tillbaka till Sverige och fortsätta arbeta därifrån. Detta beviljades, och sedan 2014 har jag arbetat för Sandberg ifrån Stockholm. Två år senare kom nästa stora överraskning: jag blev tillfrågad av TÖI om jag ville undervisa hos dem! Jag började arbeta som timlärare under måndagar från och med vårterminen 2017 och fortsatte att arbeta på Sandberg resterande dagar av veckan. Min undervisning på TÖI blev så uppskattad av studenter och kollegor att den till slut ledde till en läraranställning på halvtid, vilken jag har innehaft sedan januari 2019. Min arbetsvecka består numera av hälften undervisning, hälften översättningsarbete, och jag är mycket nöjd med denna kombination och tycker att jag får det bästa av två världar.

Lina Alsbjer-Lundin

Jag tog examen från Översättarprogrammet vid Uppsala universitet våren 2013, med spanska som källspråk. Den sommaren startade jag mitt eget företag med planen att påbörja min karriär som frilansande översättare. Under hösten läste jag också Juridisk översiktskurs vid Stockholms universitet, för att utöka mina kunskapsområden som översättare. Parallellt med detta jobbade jag deltid som turistguide i Stockholms stadshus – ett sommarjobb jag haft sedan länge och som var så roligt och givande (både socialt och språkligt) att jag fortsatte med det.

Företaget tog fart och jag jobbade med allt från att skriva texter för sökmotoroptimering till att språkgranska konsttexter. År 2014 ansökte jag till EU-institutionernas uttagningsprov för svenska översättare. Det var en lång process som tog nästan ett år från det att jag skickade in ansökan tills jag fick beskedet att jag klarat det, och stod med på listan över godkända kandidater. Tre år senare, i februari 2018, åkte jag till Luxemburg för att intervjuas för en tjänst som översättare vid Europaparlamentet. Jag flyttade dit och började jobba på den svenska enheten på GD TRAD i juli samma år.

På parlamentet översatte jag intressanta texter om allt från miljö- och industripolitik till kultur och jämställdhet, från både spanska och engelska, och jag kunde äntligen plocka upp min gymnasiefranska igen. Framförallt var det fantastiskt att få bidra till den språkliga mångfalden i EU.

Efter två och ett halvt år på parlamentet har jag tagit tjänstledigt och flyttat tillbaka till Sverige. Nu söker jag efter nästa steg i min resa efter Översättarprogrammet.

Linn Åslund

Jag blev klar på Facköversättarprogrammet vid Linnéuniversitetet i Växjö 2015 och startade eget i samma veva. Som nybakad frilansare gjorde jag alla möjliga olika typer av uppdrag – allt från att översätta kundhanteringssystem till Harlequinromaner. Men siktet var redan från början inställt på att få översätta facklitteratur, vilket jag har gjort sedan 2017. Den mest minnesvärda översättningen är Storbritanniens Astronomer Royal, Sir Martin Rees bok Om Framtiden (Fri Tanke 2019), där jag också hade förmånen att få träffa författaren personligen.

Ett annat roligt projekt var översättningen av Dumhetsparadoxen (Fri Tanke 2018), som även om ena författaren är svensk, först kom ut på engelska. Där arbetade jag tätt ihop med författaren Mats Alvesson. Jag kan meddela att det är fruktansvärt nervöst att översätta en text där författaren själv kan avgöra hur nöjd hen är med min översättning. Men vi var ett bra team och boken blev bra.

2018 uppfyllde jag min barndomsdröm och debuterade som barnboksförfattare med Ester Tagg och Den flygande holländaren på Rabén & Sjögren, och jag har sedan dess varvat författandet med översättandet. I juni i år kommer jag ut med första boken i en ny trilogi: Flora Wolf och Järnklockorna, även den på Rabén & Sjögren.

Att varva författande och översättande är på många sätt idealiskt, i alla fall för mig. Jag trivs med friheten som finns i arbetet, även om det såklart kan förekomma perioder när deadlines grötar ihop sig och det är allmän cirkus. Men oftast är det rolig cirkus.

SAMMA FÖRFATTARE +

SENASTE INSLAG +